Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5 enkla experiment som läste magnetens gåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LT
Nar den trettioårige Michael Faraday
år 1821 upplevt sin första stora veten-
skapliga framgång och med egna ögon
sett ett föremål röra sig under påverkan
av de elektromagnetiska svängningarna,
så ansåg han inte att han redan gjort
allt han förmådde på detta område. Han
var övertygad om att växelverkan mel-
lan de elektriska och de magnetiska
krafterna ännu kunde bjuda på många
överraskningar.
Vid denna tid lade han sig, enligt vad
hans vänner berättat, till med en egen-
domlig vana, nämligen att ständigt bä-
ra på sig en liten spiral av koppartråd
och en lika lång, smal järnten. Var han
än befann sig — på ett vetenskapligt
sammanträde, bland främmande männi-
skor eller bland vänner och till och med
när han var på tu man hand med sin
hustru — så drog han ideligen fram
den lilla spiralen och järntenen ur fic-
kan och försjönk i djupa funderingar
över denna enkla modeH av en elektro-
magnet. Om inte det koncentrerade an-
siktsuttrycket vittnat om spänt tankear-
bete, skulle man ha trott att vetenskaps-
mannen roade sig som ett barn med en
leksak.
Sådana ögonblick var det inte lätt att
få Faraday att svara på en fråga.
Ingen utom hans allra närmaste ana-
de emellertid att Faraday med varje
dag som gick blev allt mer förhäxad av
magnetens gåta. Men förmodligen viss-
te inte ens hans bästa vänner att Fara-
day i den (för övrigt nyupptäckta) an-
teckningsbok, i vilken han brukade: an-
teckna de vetenskapliga problem han
tänkte gripa sig an med, redan år 1822
inskrivit de betydelsefulla orden:
=
Facsimil av ett brev, som Faraday skri-
vit. Den lilla skissen har som synes med
hans experiment att göra.
14 TEKNIK för ALLA
Magnetismens förvandling till elektrici-
tet.
Den unge vetenskapsmannen föreställ-
de sig att den uppgift han brottades
med kanske skulle kunna lösas genom
någon slags ännu okänd kombination av
elektromagnetens bägge enkla delar,
trådspiralen och järntenen.
fö -
Michael Faraday
kämpade med tillsy-
nes oövervinneliga
problem, men hans
sega energi förde
honom till seger.
ö J
Det var därför han, utan att fråga
efter om han verkade löjlig, ständigt
bar med sig sin lilla miniatyrmagnet,
som mest av allt liknade en barnlek-
Sak 5 z
Men åren gingo och gåtans lösning
tycktes lika avlägsen som någonsin. Det
gick emellertid inte en dag utan att Fa-
raday funderade över sin lilla leksak.
Hans laboratoriejournal innehåller för
varje år en hel rad experiment under ru-
briken:
”Om framkallande av elektricitet med
hjälp av magnetism.”
Men varje år sluta redogörelserna för
dessa experiment med de hopplösa or-
den:
Intet resultat.
På hösten år 1831 fick likväl Fara-
days ihärdighet, tålamod och oförtröttli-
ga arbete sin belöning. Den gåta han
grubblat över i tio år löstes under lop-
pet av 10 dagar, som ägnats åt experi-
ment med den elektromagnetiska induk-
tionen.
Den första dagen — en märkesdag i
vetenskapens historia — var den 29
augusti 1831.
Denna dag skrev Faraday följande i
sin laboratoriejournal;:
I
”Jag förfärdigade en ring av
mjukt runt järn med en tjocklek av
7/8 tum. Ringens yttre diameter var
6 tum. Hälften av denna ring linda-
de jag med många varv koppartråd,
isoleringsband och kattun. Till denna
lindning använde jag allt som allt 3
koppartrådar av vilka var och en var
ungefär 24 fot lång. Trådarnas än-
dar kunde förenas så att man fick en
enda sammanhängande lindning eller
också uttagas och användas var för
sig. Experiment visade, att var och
en av trådarna var fullständigt isole-
rad från de bägge andra. Denna
sida av ringen utmärkte jag med
bokstaven A.
Ringens andra hälft lindades med
två koppartrådar av samma slag
med en sammanlagd längd av unge-
fär 60 fot. Lindningens riktning var
densamma som på första ringhalvan.
Denna sida av ringen utmärkte jag
med bokstaven B.
På sidan B förband jag bägge
trådändarna till en gemensam krets
och kopplade denna till en galvano-
meter (instrument för mätning av
svaga strömmar), som befann sig på
tre fots avstånd från min ring. Där-
efter sammankopplade jag de bägge
ändarna på en av trådarna på sidan
A med ett batteri. I samma ögon-
blick gjorde galvanometernålen en
märkbar rörelse. Den darrade till
och återvände sedan till utgångslä-
get. i
När jag bröt kontakten meHan
sidan A och batteriet, gjorde visaren
omedelbart ett nytt utslag.”
Faradays ring. Med denna ring utförde
Faraday sitt första berömda experiment,
som ledde till upptäckten av den elek-
tromagnetiska induktionen.. Förvaras
för närvarande på Royal Institutions
museum i London.
tv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>