LT Nar den trettioårige Michael Faraday år 1821 upplevt sin första stora veten- skapliga framgång och med egna ögon sett ett föremål röra sig under påverkan av de elektromagnetiska svängningarna, så ansåg han inte att han redan gjort allt han förmådde på detta område. Han var övertygad om att växelverkan mel- lan de elektriska och de magnetiska krafterna ännu kunde bjuda på många överraskningar. Vid denna tid lade han sig, enligt vad hans vänner berättat, till med en egen- domlig vana, nämligen att ständigt bä- ra på sig en liten spiral av koppartråd och en lika lång, smal järnten. Var han än befann sig — på ett vetenskapligt sammanträde, bland främmande männi- skor eller bland vänner och till och med när han var på tu man hand med sin hustru — så drog han ideligen fram den lilla spiralen och järntenen ur fic- kan och försjönk i djupa funderingar över denna enkla modeH av en elektro- magnet. Om inte det koncentrerade an- siktsuttrycket vittnat om spänt tankear- bete, skulle man ha trott att vetenskaps- mannen roade sig som ett barn med en leksak. Sådana ögonblick var det inte lätt att få Faraday att svara på en fråga. Ingen utom hans allra närmaste ana- de emellertid att Faraday med varje dag som gick blev allt mer förhäxad av magnetens gåta. Men förmodligen viss- te inte ens hans bästa vänner att Fara- day i den (för övrigt nyupptäckta) an- teckningsbok, i vilken han brukade: an- teckna de vetenskapliga problem han tänkte gripa sig an med, redan år 1822 inskrivit de betydelsefulla orden: = Facsimil av ett brev, som Faraday skri- vit. Den lilla skissen har som synes med hans experiment att göra. 14 TEKNIK för ALLA Magnetismens förvandling till elektrici- tet. Den unge vetenskapsmannen föreställ- de sig att den uppgift han brottades med kanske skulle kunna lösas genom någon slags ännu okänd kombination av elektromagnetens bägge enkla delar, trådspiralen och järntenen. fö - Michael Faraday kämpade med tillsy- nes oövervinneliga problem, men hans sega energi förde honom till seger. ö J Det var därför han, utan att fråga efter om han verkade löjlig, ständigt bar med sig sin lilla miniatyrmagnet, som mest av allt liknade en barnlek- Sak 5 z Men åren gingo och gåtans lösning tycktes lika avlägsen som någonsin. Det gick emellertid inte en dag utan att Fa- raday funderade över sin lilla leksak. Hans laboratoriejournal innehåller för varje år en hel rad experiment under ru- briken: ”Om framkallande av elektricitet med hjälp av magnetism.” Men varje år sluta redogörelserna för dessa experiment med de hopplösa or- den: Intet resultat. På hösten år 1831 fick likväl Fara- days ihärdighet, tålamod och oförtröttli- ga arbete sin belöning. Den gåta han grubblat över i tio år löstes under lop- pet av 10 dagar, som ägnats åt experi- ment med den elektromagnetiska induk- tionen. Den första dagen — en märkesdag i vetenskapens historia — var den 29 augusti 1831. Denna dag skrev Faraday följande i sin laboratoriejournal;: I ”Jag förfärdigade en ring av mjukt runt järn med en tjocklek av 7/8 tum. Ringens yttre diameter var 6 tum. Hälften av denna ring linda- de jag med många varv koppartråd, isoleringsband och kattun. Till denna lindning använde jag allt som allt 3 koppartrådar av vilka var och en var ungefär 24 fot lång. Trådarnas än- dar kunde förenas så att man fick en enda sammanhängande lindning eller också uttagas och användas var för sig. Experiment visade, att var och en av trådarna var fullständigt isole- rad från de bägge andra. Denna sida av ringen utmärkte jag med bokstaven A. Ringens andra hälft lindades med två koppartrådar av samma slag med en sammanlagd längd av unge- fär 60 fot. Lindningens riktning var densamma som på första ringhalvan. Denna sida av ringen utmärkte jag med bokstaven B. På sidan B förband jag bägge trådändarna till en gemensam krets och kopplade denna till en galvano- meter (instrument för mätning av svaga strömmar), som befann sig på tre fots avstånd från min ring. Där- efter sammankopplade jag de bägge ändarna på en av trådarna på sidan A med ett batteri. I samma ögon- blick gjorde galvanometernålen en märkbar rörelse. Den darrade till och återvände sedan till utgångslä- get. i När jag bröt kontakten meHan sidan A och batteriet, gjorde visaren omedelbart ett nytt utslag.” Faradays ring. Med denna ring utförde Faraday sitt första berömda experiment, som ledde till upptäckten av den elek- tromagnetiska induktionen.. Förvaras för närvarande på Royal Institutions museum i London. tv