UU KU LÄ tonetens ver Denna obetydliga rörelse hos nålen var i sanning ett häpnadsväckande fak- tum. Det var något alldeles nytt. Un- der tio års misslyckade experiment med den elektromagnetiska induktionen hade galvanometernålen inte en enda gång gjort det allra minsta utslag. Ett skenbart oförklarligt fenomen. Hur kom det sig att nålen gjorde detta lilla hopp och sedan återvända till sitt utgångsläge? Gång på gång upprepade Faraday denna dag sitt experiment med ringen. Det visade sig att galvanometern en- dast gjorde utslag i det ögonblick när strömmen slöts eller bröts. Så länge strömmen fick fortsätta att passera ge- nom tråden på sidan A, kunde galvano- metern inte påvisa några som helst elektriska fenomen i trådarna på si- dan B. På kvällen var Faraday mycket grubblande och tystlåten. Han satt böjd över sina anteckningar till långt in på natten. Den 30 augusti var den andra labo- Tratoriedagen i den experimentserie som utfördes under hösten år 1831. Det gick nästan en månad till den tredje arbetsdagen. Hela denna månad En av de apparater, som användes vid upptäckten av den elektromagnetiska induktionen. Egenhändig teckning av Faraday. I PE) gåta tillbragte Faraday med att över sin upptäckt. Faraday var nästan på det klara med orsaken till galvanometernålens sväng- ning under hans experiment den 20 augusti. Sidan A hos hans järnring ut- gjorde ju i själva verket en elektro- magnet. Den kopparspiral, genom vil- grubbla ken strömmen passerade, magmnetiserade Faradays stora elektromagnet. Förva- ras på Royal Institutions museum i London. järnkärnan, d. v. s. den del av ringen, som utmärkts med bokstaven A. De magnetiska krafterna i järnringen hade framkallat den elektriska strömmen i lindningen på sidan B. Faraday konstruerar en ny apparat. En sak var och förblev emellertid obegriplig. Varför verka inte dessa kraf- ter hela tiden, medan strömmen från batteriet passerar genom lindningen på sidan A, utan endast under det korta ögonblick, medan strömmen slutes eller brytes? ”Vad händer”, tänkte Faraday, ”om jag helt och hållet utesluter batteriet ur försöket och i stället för en elektro- magnet tar en vanlig, permanent mag- net?” = AA je ST =m) AE = YT [205 Den tredje experimentdagen inföll den 24 september. Denna dag konstru- erade han en ny, utomordentligt enkel apparat. Han lindade en koppartråd i en spiral runt en järncylinder och för- band sedan de bägge trådändarna med en galvanometer, som placerats på något avstånd. Järncylindern placerades mel- lan två permanenta magneter, som för- färdigats av långa stålstänger. Den ena av magneterna var vänd med nordpolen uppåt och den andra med sydpolen uppåt så som framgår av bilden. Gåtans lösning börjar skymta. Faraday förde ihop magmneternas nedre ändar tills de berörde varandra och såg med stark rörelse, att galvano- metern även nu gjorde ett utslag. Han skilde magneternas nedre ändar med på- följd, att nålen skälvde till på nytt. Lik- som under det första experimentet var det inte något långvarigt utslag, utan snarare en darrning av ett ögonblicks varaktighet. När Faraday bröt kontak- ten mellan magneternas bägge övre än- dar och samtidigt från den ena av mag- neterna avlägsnade den ena ändan av koppartrådsspiralen, så gjorde galvano- metern inte något utslag om han sam- manförde eller skilde magneternas nedre ändar. Experimentet var ett klart bevis för att magnetismen kunde förvandlas till elektricitet. Faraday tyckte sig börja skönja gåtans lösning. Men det var ännu mycket som var obegripligt. Varför varade den elek- triska ström 'som. framkallats av mag- neten bara ett ögonblick? Den 1 oktober gav sig Faraday på nytt i kast med ett experiment. Detta var den fjärde dagen under de berömda experimentella undersökningar som led- de till upptäekten av den elektromagne- tiska induktionen. (Forts. å nästa sida.) , så Vr AN Li Ett av Faradays experiment. Koppar- skivans rotation mellan magnetpolerna é framkallade: en elektrisk "induktions- ström. Egenhändig teckning av Faraday. TEKNIK för ALLA 15