Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När holländska kritpipor tillverkades i västra Värmland, av Torsten Lenk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nar holandeka
fillverkaeaedese i
YaSsfraea Yarnmrmlend
2»
Röra tobak är ett bruk som från In-
” Dessa vi voro först
dien vi lärde...
Kolumbus och hans folk, som vid Ameri-
kas upptäckt år 1492, d. v. s. vid en tid-
punkt då Sten Sture den äldre ledde
Sveriges öden som riksföreståndare,
iakttogo att indianerna (så kallade ef-
tersom man trodde att det var till In-
dien man kommit) roade sig med att
inandas röken från torkade blad av en
viss växt och funno ett stort nöje däri.
Det dröjde inte länge förrän dessa
upptäcktsresande hade lärt sig bruket
av det för dem nya njutningsmedlet.
Allteftersom andra européer anlände till
den nyupptäckta kontinenten och trafi-
ken mellan gamla och nya världen tog
fart, spred sig bruket av tobak, så att
det inom mindre än ett århundrade var
så att säga i var mans mun. Den första
uppgiften om tobaksrökning i Sverige
daterar sig från år 1629.
Indianerna rökte raka pipor.
De indianer, som Kolumbus och hans
folk mötte, rullade in tobaksbladen i ett
majsblad och rökte dem som cigarr. De
kände emellertid också bruket av pipor,
i vilka man kunde tillgodogöra sig sön-
dersmulade blad. För-kolumbiska skulp-
turer avbilda rökare med helt raka pi-
por. Både sådana och pipor med uppåt-
riktade huvuden äro bevarade från gam-
mal indiansk tid. De äro gjorda av
mycket skiftande material, även av
bränd lera.
En pipas form ges dels av dess funk-
tion och dels av materialet, men detta
hindrar tydligen icke en mycket rik va-
riation, vilken man kan studera i Alfred
Dunhills år 1934 utgivna
Va
Lerpiporna leda sitt ur-
”The pipe
N
sprung till indianerna. I
Europa blev Holland krit-
pipstillverkningens hu-
vudområde, men även
Sverige har haft sina pip”
bruk, de sista i Skilling-
marks socken i Värmland.
SI
Lerpiporna eller kritpiporna,
book”.
som de också kallas, utgöra emellertid
en art, vilka än den dag som är bevara
uråldriga former. Numera ha ju trä-
piporna tagit loven av dem men ännu
för fyrtiotal år sedan var kritpipor även
här i landet en allmänt känd företeelse,
som också kunde brukas att blåsa såp-
bubblor med.
till dessa rader ett klart minne.
Därav har författaren
Även lerpiporna leda sitt ursprung
till indianerna. I Europa blev Holland
kritpipornas förlovade land med centrum
i den nordost om Rotterdam beiagna sta-
den Gouda. Materialet i kritpiporna var
ju bräckligt. De hade också en mycket
stor åtgång. Härom har man mycket
talande uppgifter bevarade i privata rä-
kenskaper och i redogörelser för till-
verkningens omfång. Man får en upp-
fattning härom också av det stora antal
pipbruk, som drevos snart nog överallt,
där man hade tillgång till lämplig lera
eller dit hollänsk lera lätt kunde tran-
sporteras. Tack vare denna mycket
spridda och mycket omfattande tillverk-
ning har en skildring därav kommit att
upptas i det stora verk om hantverke-
rier och konster, som är känt under
namn av den stora encyklopedien och ut-
given av fransmännen Diderot och
D’Alembert under åren 1751—1772. Där
finner man <kritpipetillverkningen i
tilläggsbandet till planscherna. Tre
helsideplanscher äro ägnade däråt
och en mycket kortfattad text. Man
får göra bekantskap med de spa-
dar och tunnor, som kommo till an-
vändning vid
och får veta, att holländarna bruka-
lerans tillvaratagande
de av hästar dragna lerkranar för att
göra den mjuk och smidig. Efter denna -
behandling lägges den upp i en rektan-
gulär låda, där ena gaveln saknas, och
bearbetas med ett slagträ, vilket har
samma funktion, som murbruksbereda-
Efter knådning är den
sedan färdig att tes i bruk. Man for-
rens lerpiska.
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>