Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När holländska kritpipor tillverkades i västra Värmland, av Torsten Lenk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mar leran till smala rullar med en
klump i ena ändan, som skall bli pipans
huvud, och lägger upp dessa rullar i
grupper färdiga att tas i bruk. Sin
gestalt får piporna i formar av mässing
med vilka ämnena behandlas i en press.
Innan de sättas i denna sticker man med
en med ett litet handtag försedd metall-
tråd upp skaftets rökkanal. Piphuvu-
dets hålighet formas med en kullrigt
koniskt verktyg. Därefter drar man ut
metalltråden ur skaftet, ser till att det
råder kommunikation mellan piphuvud
och rökkanal och lossar pipan ur for-
men, varefter den får torka. Slutligen
putsas pipan m-d ett par därför spe-
£-
ciellt avsedda verktyg och är färdig att
brännas i för just detta ändamål spe-
ciellt konstruerade ugnar. Pipämnena
placeras med huvudena nedåt i runda
behållare, deglar, av bränd lera med
lock. Dessa ställas in i ugnen, där brän-
ningen försiggår.
Piptillvérkning i skillingmark.
Här har nyss antytts att pipbruk
förekommit litet varstans. Jag vet inte
om man har någon utredning om vad
Sverige hade att bjuda på i den vägen,
men i Stockholm och Göteborg fanns
emellertid en tillverkning och sannolikt
också på andra orter. Man skulle ju
BRÄNNUGN för lerpipor i Gouda, Holland, enligt Diderot ev irAlembert, En-
- Syclopédie. Upptill" deglar, i vilka piporna äro inlagda under bränningen-
18 TEKNIK för ALLA
kunna tycka, att denna efter utländskt
mönster och av utländskt material be-
drivna tillverkning hade förutsättning
att vara knuten enbart till städerna,
men lustigt nog uppträder den som hem-
industri i en ända till de moderna kom-
munikationernas nyare framsteg avsides
socknen Skilling-
liggande landsända
västra Värmland vid grän-
Bland
mark i
sen mot Norge. litterärt in-
tresserade är orten känd såsom den plats
där prästmannen och författaren Carl
Jonas Love Almqvist gjorde sitt miss-
lyckade försök att bli bonde eller åtmin-
stone att leva en bondes liv. Under för-
arbetena för jubileumsutställningen i
Göteborg 1923 fick jag på omvägar höra
talas om piptillverkningen däruppe och
reste dit på hösten 1919 för att studera
metoderna och förvärva material till ut-
ställningsmässigt åskådliggörande av
desamma. Tyvärr kom jag försent för
att få se tillverkningen i gång, men det
fanns flera personer, som hade varit
med om den och det fanns t. o. m. kvar
en av de små grå verkstadsstugorna med
ugn. En skillingmarksbo, med den för
västvärmlänningarna så typiska älsk-
värda hjälpsamheten, samlade sedan för
min räkning ihop de sista resterna av
denna sin hemsockens hemindustri. Det
var verkligen hög tid att minnet därav
räddades åt eftervärlden.
mig också en beskrivning över tekniken
Han sände
och var lycklig över att ha hittat en hel
låda färdiga pipor packade i sågspån,
så som man brukade sända ut dem till
avnämarna. Också den var med på ut-
ställningen.
I allt väsentligt överensstämde den
värmländska piptillverkningens metoder
med dem, som åskådliggöras i den fran-
ska encyklopedien, möjligen med undan-
tag för arrangemangen i ugnen. Leran
var, som man kan vänta sig, importerad
från Holland. Till enklare pipor hade
man dock tidigare använt vanlig tegel-
lera.
En blomstrande hemindustri.
Man skulle ha väntat sig att finna ut-
ländska termer i detta helt och hållet
importerade yrke i likhet med vissa and-
ra men så är inte fallet. Tekniken var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
