tänkte just göra invändningar, när Sa- raku anmärkte att Hidetawa hade lan- dat. — Han har haft en sabla tur, sade Hegemiller. — Ja, och vi motsatsen, svarade Grabbe, som nu måste ägna all sin uppmärksamhet åt raketens styrning och fartens nedbromsning. Inom kort hade han lyckligt landat maskinen på samma plats den hade lämnat för halv- annan timme sedan. xx Par Ruggero var född i Palermo och därför också utrustad med ett si- cilianskt temperament, vilket Carlo Vil- lari fick erfara när han efter sin åter- komst till Rom anmälde sig hos honom. Han fick veta, att han burit sig synner- ligen illa åt och missbrukat sina värdars gästfrihet. — Även mig har ni skadat genom ert ansvarslösa tilltag, och för att inga misstankar skulle uppstå, måste jag skicka dit Tomaseo och kalla hem er. Han och jag hade gjort värdefulla upp- täckter och förberett konstruktionen av en strålturbin om :trettiotusen hästkraf- ter. Nu vet jag inte, hur jag skall klara mig utan honom, och det har jag er att tacka för. Trots att Villari arbetade hårt och gjorde sitt bästa för att försona Rugge- ro, tog det flera dagar innan förhållan- det mellan dem blev drägligt. Under de närmaste veckorna ägnade Villari sig med hänförelse åt planerandet av den nya stora strålturbinen och uttänkte för- bättringar, som Ruggero måste gilla och på så sätt fick han till slut några er- kännsamma ord. Men så snart Villari åter kände sig säker i sadeln, började han ånyo att tala om strålraketer och försökte vinna Rug- gero för sina idéer. Men denne ställde sig ganska avvisande. Det vore att splitt- ra sina krafter, sade han och insisterade på, att arbetet på den stora turbinen sattes i gång oförtövat. Han började vackla något i sin uppfattning genom ett brev från Tomaseo, i vilket denne be- rättade, att man byggt en raket vid Gorlaverken. När sedan slutligen Hide- tawas förslag om samarbete nådde ho- nom, blev han mera medgörlig. Medan arbetet på den stora strålturbi- nen hos firman Musatti & Co. framskred planmässigt, kunde Villari ägna sig åt sitt gamla projekt och göra upp planer för en strålraket. På grund av överens- kommelsen med Gorla och Tokio hade han tillgång till Grabbes och Hidetawas utkast, men han måste utelämna många detaljer och Ruggero ansåg också, att förklarade Ruggero för Villari. Både tyskarna och japanerna har för länge se'n gjort provflygningar medan vi än- nu håller på att bygga vår maskin. Där- för är det ingen idé att vi håller oss så noga till de tyska eller japanska ritnin- garna, ty vi vinner ingenting därigenom. - — Jag är fullständigt överens med er om att vi med en mer eller mindre tro- gen kopia ändå alltid kommer på efter- kälken, medan de andra kan berömma sig av att vara pionjärer i raketflygning, sade Villari. — Det är alldeles riktigt, föll honom Ruggero i talet, och om vi vill undvika det, måste vi göra något som är nytt och väsentligen bättre. De tyska och japanska raketerna är absolut lika och båda ha granatform. — Det låg nog närmast till hands, in- föll Villari. — Men därför inte riktigast, fortfor Ruggero. — Den där formen kanske är bra, om någon tänker resa till månen och vill avlägsna sig från jorden i lodrät riktning, men för flygning i horisontell riktning förefaller den att vara mindre lämplig. Jag gissar, att japanen blir först färdig med sin raket och oförmodat kommer och överraskar tyskarna. Det skulle betyda att han tillryggalagt nio- tusen kilometer. Hur tänker han göra det? För att fullt kunna utnyttja driv- kraften måste han under flygningen läg- ga sig på magen, och det är ju löjligt! Villari försökte framhäva granatfor- mens företräden, ty i hemlighet hade han samma idé som hans kollega Hegemiller, nämligen att stiga upp lodrätt och bege sig ut i världsrymden. En resa till må- nen? Ja, varför inte! Den som först ut- förde en sådan, och åter lyckligt landade på jorden efter att ha åkt runt jordens drabant, hans namn skulle bli odödligt. Han aktade sig emellertid att säga detta högt. — Nej, Villari, sade Ruggero beslut- samt, vi skall göra på ett annat sätt. Vi skall använda den förebild, som den gamle luftskepparen greve Zeppelin har givit oss och ge raketen samma form som hans skepp ... Villari blev förskräckt när han hörde detta. — En raketzeppelinare, professor? Vilka dimensioner skulle den få; skulle det bli tiotusen eller kanske till och med hundratusen kubikmeter? Ruggero skakade på huvudet. — Miss- förstå mig inte! Jag talade bara om formen, ingenting om storleken. Men säkert är, att vi kommer att göra den bra mycket större än japanernas och tyskarnas. Styrhytten måste bli skild från passagerarrummet, och där måste finnas alla bekvämligheter . .. — Kanske den också skall ha en bar eller restaurang? frågade VWillari litet sarkastiskt. — Mycket möjligt längre fram, sade Ruggero, men än så länge är det inte nödvändigt, fast lite mer komfort än herrar Grabbe och Hidetawa vill vi i alla fall ha på vår första resa. Vi skall för- bättra luftkonditioneringssystemet, och i styrhytten skall alla instrument sam- manföras på en översiktlig instrument- bräda .. Medan han talade råkade han alltmera i extas, gick fram och tillbaka på golvet och utropade till sist: — Det kommer att bli mycket att göra att få alla dessa detaljer på papperet och innan vi få höra det första hammarslaget. Vi äro förekomna och därför måste vi prestera någonting utomordentligt. Sedan börjades konstruktionsarbetet av en stab av ritare och ingenjörer, och med tillfredsställelse såg professorn hur hans andas barn så småningom tog form på ritbrädena. — Med detta överträffar vi de andra betydligt, sade han muntert till Villari medan han gick igenom en bunt ritnin- gar. — Se till exempel så väl genom- tänkt styrhytten är! Den här maskinen ser inte ut som ett experimentarbete utan är fullkomligt utarbetad. HÖ: var sent en eftermiddag som Rug- gero yttrade detta, och förvissad om att konstruktionen skulle bli bra, hade han begivit sig från institutet. När han kom dit dagen därpå, var han likväl inte så segerviss. — Kom skall ni få höra, vad Tomaseo skriver, sade han till Villari. — På Thiessens avdelning har man redan prov- kört den första trettiotusen hästkrafters strålturbinen. Vi kommer för sent igen, ty förrän om en månad kan vi inte ha vår turbin färdig. Villari svarade med en axelryckning. I själ och hjärta var turbinproblemet honom alldeles likgiltigt. — Så mycket ENN 73767 2220 vc NS Mariannelunds Praktiska Skola. Kortaste tid till REAL- och STUDENTEXAMEN. Individuella metoder. HANDELSINSTITUT för affärsutbildning. Års- och terminskurser. 1 juli>—10 augusti SOMMARKURSER, oöverträffade och passande alla. HUSMODERSKURSER med praktisk och gedigen undervisning. Statsstip. Lägsta kostnad. Prospekt och upplysningar omg. från rektor G. Gustafsson. problemet måste lösas på annat sätt. — Tokio och Gorla har så stort för- språng, att vi inte kan hinna fatt dem, TEKNIK för ALLA 19