6 Pa i | L Zz Fig. 5. I IE 3 2 3 FA IERDK ST faaan = 2 Fig. 6. 24 TEKNIK för ALLA tjänstevikten erfordras för batterierna. Genomsnittskörlängden mellan laddningarna blir i regel 50 km. i Laddning av batterierna bör kunna ske mycket enkelt, varför bilarna äro försedda med en särskild laddningskontakt, varmed sladden från laddningsaggregatet anslutes. Bilarna äro härvid försedda med särskilda låsningsanordningar, så att laddnings- kontakten icke kan anslutas för laddning, såvida icke batterierna i bilen äro rätt hopkopplade eller att motorn i bilen är bortkopplad från batteriet. Hos en del bilar kunna ju batterierna vara uppdelade i grupper, som under körningen kopplas i parallell eller serie. Under laddningen måste dock batterierna vara seriekopplade, varför det är vanligt att bilen förses med en automatiskt verkande förreglingsanordning för laddningskontakten så snart icke batterierna äro kopplade i serie. Att motorn måste vara frånslagen under laddningen, är ju ganska självklart, då i annat fall bilen skulle börja gå. Manöversystem för el-cyklar. Det enklaste manöversystem, som man gärna kan tänka sig, framgår av fig. 3. Ett reglerbart motstånd (5) i 2 eller 3 steg är här kopplat mellan batteriet och serie- motorn. Detta motstånd är dock mera avsett för en begränsning av strömstyrkan vid start av fordonet och kan icke direkt tjänstgöra för hastighetsreglering. Denna får i stället ske genom till- och frånslagning av motorn. Detta manöversystem kan således endast komma ifråga för små eldrivna fordon, såsom elceyklar el. dyl. Utan detta motstånd skulle eljest starten bli mycket ryckig samtidigt som batteriet skulle an- strängas onödigt mycket. Dock ger detta enkla manöversystem ganska dålig back- tagningsförmåga hos fordonet. Vid körning uppför en backe ökar den erforderliga strömmen från batteriet högst avsevärt och kan många gånger fresta batteriet mer än lämpligt. Som exempel kan nämnas, att körning uppför en backe med 8 94 stig- ning kräver i runt tal 3 ggr så mycket ström som körning på slät väg, om en vanlig seriemotor användes. Manöversystemet enligt fig. 3 är således endast lämpligt för små fordon, avsedda att färdas företrädesvis på horisontella vägar. Ett annat ganska enkelt manöversystem framgår av fig. 4, vilket system användes av N. V. elcykel. Manövreringsstegen åstadkommas här genom inkoppling av olika antal celler på batteriet, varigenom spänningen över motorn blir olika stor. Kon- trollarmen (4) på cykeln inkopplar således 2, 3 eller 4 startbatterier, motsvarande 12, 18 eller 24 volt. Denna batteriomkoppling kan antingen användas ensam eller i kombination med ett motståndssteg (5), som angives på fig. 4. Detta motståndssteg kommer då att göra den eljest vanliga knycken vid igångsättningen mindre markerad, men är naturligtvis icke direkt nödvändig, då batterispänningen därvid ändock är så pass låg, att startströmmen blir ganska begränsad. En huvudströmbrytare eller en låsströmbrytare (6) bör alltid finnas för förhindrande av oavsiktlig igångsättning. En oförväxelbar laddningskontakt (1), ansluten till det seriekopplade batteriet och en säkring (3) kompletterar anordningen. Eventuellt kan naturligtvis även en ampere- meter inkopplas i kretsen, varigenom bättre kontroll erhålles över att batteriet icke anstränges alltför mycket. Den stegvisa inkopplingen av batteriet ger emellertid en något olika utnyttjning av batteriets olika delar, vilket måste beaktas. Vid körning i trafik eller backig terräng kommer den första delen av batteriet att användas mer än den sista delen, vilket ger anledning till ett ojämnt laddningstillstånd, som måste beaktas och rättas till vid laddningen. Manöversystem för el-bilar. Hos elbilar blir givetvis manöveranordningen mera komplicerad. Då det här rör sig om betydligt större strömmar, är det ganska vanligt att s. k. kontaktorer komma till användning för omkoppling mellan de olika manöverstegen. Att direkt från förar- sätet manövrera de kraftigt tilltagna kontaktanordningar, som erfordras i detta fall, är praktiskt taget omöjligt, då de kräva ganska stora krafter vid manövreringen för erhållande av tillfredsställande kontakttryck. Kontakterna slutas eller öppnas i stället medelst kraftiga elektromagneter, vilka för sin funktion erfordra relativt svaga ström- mar, som mycket väl kunna inkopplas av föraren från hans plats vid ratten med till- hjälp av en liten kontaktanordning, som manövreras antingen genom en liten spak eller pedal. Vidare måste bilen vara försedd med en fram- och backomkopplare, då ju en bil måste kunna backas med tillhjälp av motorn. Denna omkopplare kastar endast om strömriktningen genom motorns fältlindning, varigenom motorns rotations- riktning vändes. Dock är det synnerligen viktigt, att denna omkopplare är förreglad