- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 33. 15 aug. 1941 /
20

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SR erövrar rymden, av Hans Dominik - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kio använda substanserna. Med för- skräckelse lade Brown märke till detta. Om han inte handlade snabbt, förstod han, att han själv skulle gå under. Det kändes svårt för honom att behö- va avstå från att bärga sina kamrater, men han måste fortast möjligt sätta sin plan i verket om det ännu skulle lyckas honom att komma ur månens attrak- tionskraft och med den redan betydligt minskade drivkraften åter kunna uppnå jorden utan att störta. Det lyckades ho- nom förhållandevis lätt att starta och uppnå den neutrala punkten mellan må- nen och jorden, där de båda himlakrop- parna hålla varandra i jämvikt. Han styrde raketen med den yttersta omsorg, aktade sig noga för att låta den komma upp i för stor hastighet och passerade den neutrala punkten med snigelfart. Se- dan började han falla mot jorden. De sista resterna av den för varje dag allt mer försvagade drivkraften använde han till att bromsa upp farten och hålla flyg- hastigheten så ringa, att maskinen vid nedslaget på jorden icke skulle slås sön- der. Tre dagar hade det tagit för dr Lee att flyga till månen men nu tog återfär- den till jorden två hela veckor. När han -kommit in i jordens atmosfär och den hittills kolsvarta himlen antagit en matt blå färgton, tog drivkraften all- deles slut. Från en höjd av tio kilometer störta- de maskinen mot jorden. Joe Brown märkte det på att hans kropp fullstän- digt förlorade sin vikt. Han behövde ba- ra göra en obetydlig rörelse med fötter- na för att han skulle lämna golvet och bli svävande i rummet. Det var mycket besvärligt för honom att åter komma ner på fötterna igen. Han höll på att störta ner från en höjd lika stor som Himalajas! Han hade nu klart för sig att det var slut med ho- nom. Med hastigheten som hos en pla- net skulle raketen törna mot jorden och sprängas sönder till atomer. Brown fo- gade sig i sitt öde, satte sig ner och slöt ögonen. Det kunde inte dröja många minuter förrän allt var över. Plötsligt fick han en känsla av att det började bli varmt och tittade upp, vackiade fram och kände på väggen men drog med skrik tillbaka handen. Han hade bränt den, ty väggen var glödhet. Friktionen mot luften! Friktionen i den tätare atmosfär som raketen nu for igenom, bromsade upp farten men om- sattes naturligtvis i värme. Det var samma friktion, som gjorde meteorerna vitglödande. Skulle det gå likadant här? Kanske han icke skulle dö genom fal- let mot marken utan förbrännas innan han hunnit så långt? Hettan blev allt outhärdligare och Brown flämtade efter svalka och frisk luft. Han fick tag i en skiftnyckel för att slå ut ett fönster men tänkte icke på att han icke kunde slå sönder de flera tum tjocka glasru- torna. I samma ögonblick fick han un- der sig se det azurblå havet. Just som han gjorde en armrörelse för att slå till förlorade han balansen och blev liggande på golvet. När han så låg där genomfors han av ett nytt hopp: Kanske havet skulle bli hans räddning genom att vattnet skulle mildra nedsla- get. Medan dessa tankar genomforo honom : fick han en hård stöt, och kände en häf- tig smärta samt förlorade medvetandet. Han märkte inte hur raketen först upp- lystes av ett grönaktigt sken som sedan förbyttes i mörker. Han hörde inte hur raketens starka väggar knakade under vattnets tryck och märkte inte heller, att det åter blev ljust omkring honom. Först i Guerresis kabin återfick han medvetandet och kunde omtala för kap- tenen vad han hade upplevat under fyra hemska veckor. Och sedan började Felicitas radio att skicka ut meddelandet om den amerikan- ska expeditionens öde och den ende över- levandes underbara räddning. 20 TEKNIK för ALLA KRISTINEHAMNS- PRAKTISKA SKOLA Allmänbildn.- & Yrkeskurser. Effektiv undervisning! Hel. eller halvinternat ordnas! — Statsstipendier! — Affärs- & Kontorsutbildn. i modernt ordnat handelsinstitut. Teknisk utbildning i tekn. elementarkurs och 4 fackavdelningar. För- beredande till tekniskt gymnasium. Kvinnl. fackutbildning i kortare och längre husmoderskurser eller i händarbets-, sömnads- och vävkurser. i Allmänbildning i prakt. folkhögskolekurs och i tvåårig realskola. Höst- & Helårskurser börja i sept. Begär prospekt! Modellplanet med tryckluftsmotor är ett idealiskt plan med goda flyg- egenskaper. Lika roligt att äga som en bensinmodell, men betyd- ligt driftsäkrare och lättare att bygga. DETALJERAD RITNING i full skala med alla mått. Pris endast kr. 2:75. Till TEKNIK FÖR ALLA, Box 3137, Stockholm 8. Härmed rekvireras ritning i full skala av modellplanet med tryck- luftsmotor. Avgiften kr. 2: 75 medföljer i fri- märken torde jämte portokostna-' den uttagas per postförskott. (Stryk det som ej avses.) I Förenta staterna rönte meddelandet ett säreget mottagande. Ehuru det egent- ligen var ett sorgebudskap, tolkade ame- rikanska folket Browns berättelse, som alla tidningar ordagrant offentliggjorde, som att det värit en framgångsrik ex- pedition som slutförts. Visserligen hade dr Lee måst betala äventyret med livet samtidigt som han dragit två andra med i fördärvet, men han hade icke dött in- nan han hade nått sitt mål. Tre ame- rikaner voro de första som hade beträtt marken på en annan himlakropp! Det hade gått för dem som för Ikarus, men för alltid skulle deras namn leva i rymd- skeppsfartens historia. Man firade de tre döda som nationalhjältar och tillde- lade den ende överlevande ärebetygelser, som överträffade allt vad man hittills hört talas om. | I Gorla däremot mottogs underrättel- sen annorlunda. Även här läste man Browns redogörelse sorgfälligt men med kritiska ögon och försökte finna ut, vad orsaken till katastrofen 'kunde bero på. Under ett samtal som ägde rum hos Li- dinghausen, klargjorde dr Hegemäller sin mening. måste alltid vara en lek med-döden, om man inte lyckas finna några säkra En landning på månen, sade han,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 12 01:50:26 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-33/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free