- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 34. 22 aug. 1941 /
4

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svergies första u-båt, av Sam Mark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som verkligen lyckats överleva sin båt,
träda i Nordenfelts tjänst. Nordenfelt
gick grundligt tillväga och utarbetade
en ny, betydligt förbättrad och mera
sjövärdig ubåtskonstruktion, som dock i
många stycken var baserad på Garretts.
Man ämnade inte visa båten för världen,
innan konstruktionen var fullt utpro-
vad, och för att under försökstiden un-
dandra sig nyfikna blickar beslöt man
att förlägga utbåtsbygget inte till något
engelskt varv utan till Stockholm, där
Nordenfelt i kompanjonskap med den
bekante industrimannen Th. Winborg
ägde A.-B. Palmcrantz & Co:s fabriks-
anläggning. Winborg var fabrikens
verkställande direktör delande sin ener-
gi i lika proportioner mellan kulsprutor
och slåttermaskiner, senap och flygplan,
stubintråd och ättika.

Så föddes i viken nedanför Rålambs-
hov världens första sjögående ubåt hela
tjugo år innan svenska flottans första
ubåt ”Hajen” — numera välbeställt
museiföremål bland gamla hornminor
och skeppsankare på Karlskrona örlogs-
varv — en vacker höstdag 1904 lämnade
sin stapelbädd på Galärvarvet i Stock-
holm.

I näckens famntag på

Mälarens botten.

Av allt i världen liknade Nordenfelts

förstling mest en fet grosshandlar-
cigarr, men ovan vattenbrynet syntes
av detta präktiga rökverk endast en
kupig rygg, som snarare ledde tanken
på en val. Fartyget var endast 19,5 m
långt och hade i undervattensläge ett
deplacement av c:a 60 ton. Till jämfö-
relse kan nämnas, att våra moderna
ubåtar hålla mellan 250 och 730 ton,
medan världens största undervattensvid-
under, den franska ”Surcouf”, makar
undan vid dykning sina modiga 4.300
ton. Nordenfeltska ubåten framdrevs
med en 100 hästkrafters ångmaskin och
höll sig med en vanlig koleldad sjö-
ångpanna. För att få fartyget i under-
vattensläge fyllde man ballasttankarna
med vatten och satte i gång två verti-
kala propellrar, som funnos midskepps,
en på vardera fartygssidan, i var sitt
hjulhus. Men innan man kunde ge sig så
långt, måste först skorstenen skjutas
ihop a la fältkikare och fällas ned i
fartygsskrovet, varpå man omsorgsfullt
skruvade till hålet med ett järnlock.
Även eldstäderna måste givetvis tillslu-
tas hermetiskt. Sedan båten intagit un-
dervattensläge och eldningen avbrutits,
alstrades ånga för maskinen med över-
hettat vatten från två stora behållare i
akter och för. Med denna magasinerade
energi skulle båten kunna gå 14 distans-
minuter i undervattensläge — trodde
Nordenfelt.

Något periskop fanns inte på båten,
utan kaptenen stod i den tidigare om-
nämnda ”kaminen” med huvudet i ost-
kupan, genom vilken han hade en för-
träfflig utsikt åt alla håll, så snart
båten ej låg djupare än att kaptenen
stack upp över vattnet. Ett metalltråds-
nät skyddade kupan med isittande hu-
vud mot stötar.

4 TEKNIK för ALLA

Båtens besättning utgjordes av summa
tre man: kapten, maskinist och eldare.
Någon sinekur hade de sannerligen inte.
Det tog sålunda 12 timmar att uppvär-
ma vattnet i behållarna, som kommuni-
cerade med ångpannan, tills det nått
den önskade temperaturen långt över
kokpunkten. Då, efter 12 timmars svett-
drivande slit, och först då var odjuret
moget att framföras i frihet på hav-
sens djup. Att värmen i den hermetiskt
igenkorkade båten med 12 ton överhettat
vatten i det trånga innandömet måste
bli olidlig säger sig självt. Tempera-
turen rörde sig kring 50”.

Ofta råkade farkosten ut för diverse
missöden och s. k. kritiska, mer eller

Torsten Vilhelm Nordenfelt efter ett fo-
tografi taget i London vid tiden för ex-
perimenten med den första u-båten.

/
mindre bisarra situationer. En gång
när pastor Garrett, som var kapten
ombord, var ute med båten på Mäla-
ren, lät han den sjunka till botten. Den
visade sig bestå av mjuk lera, i vilken
fartyget tryckte sig ned och blev sittan-
de fast. Man låg där fastklibbad på
Mälarens botten och kunde ej annat —
maskinen visade sig nämligen alldeles
för svag för att uppväga vattentrycket
— medan gröna norsar kastade spe-
fulla blickar på kaptenen genom ost-
kupan... Vad skulle man göra?

Plötsligt fick Garrett en idé! Han
backade för full maskin och lät propel-
lern muddra bort leran under fartyget.
Mycket riktigt — näcken släppte taget,
och plötsligt virvlade fartyget mot ytan
som en kork.

En annan gång sprang ett rör, och en
av besättningsmännen blev illa skållad,
medan Garrett fick benen svårt åt-
gångna.

Efter dessa erfarenheter satte man
resolut upp ett par dävertar med vid-
hängande räddningsbåt på ubåtens ku-
piga rygg. Det verkade något stilvid-
rigt men kändes skönt.

Emellertid hade ubåten visat sig så
ofullgången, att man efter sommarens
provfärder halade den upp på land igen
och underkastade den en genomgripande
ombyggnad. Därvid opererade man bort
alla de lustiga utväxter som prytt ci-
garren, såsom «skorsten, flaggstång,
”kamin”, dävertar, ratt m. m. Endast
den oumbärliga ostkupan fick allt fram-
gent i ostörd ro sticka upp från skro-
vet. I stället för skorsten försågs nu
cigarren, såsom en bättre cigarr ägnar
och anstår, med en maggördel, som ut-
gjordes av en röranordning med upp-
gift att avleda röken i vattnet. Med
dessa åtgärder hoppades man få båten
svår att upptäcka även i undervattens-
läge. På endast två år hade Nordenfelts
skapelse sålunda förvandlats från me-
kanisk skräcködla till en farkost, som
med sina enkla, svepande strömlinjefor-
mer började varsla om kommande tiders
stålhajar.

Internationellt evene-

mang i Landskrona.

örst nu fann Nordenfelt sin uppfin-

ning mogen att dras fram i dags-
ljuset för att presenteras för en undran-
de värld, och han tillkännagav år 1885
sin avsikt att den 21—25 september å
farvattnen utanför Landskrona äntligen
visa vidundret.

Evenemanget emotsågs med mycken
spänning. Hur stor betydelse man över
hela världen tillade den Nordenfeltska
ubåten, framgår bäst av den mängd
höga utländska militärer, som på order
av sina regeringar övervoro proven.
Aldrig hade Landskrona på en gång
hyst en så brokig samling notabiliteter
från alla länder som under dessa sep-
temberdagar.

Flertalet utländska gäster samlades
i Köpenhamn, varifrån de måndagen
den 21 sept. avhämtades av svenska
kanonbåten ”Edda” med Nordenfelt
och sjöminister von Otter ombord och
fördes till Landskrona. Man lade till
vid Gråens brygga, där ubåten låg för-
töjd. Under ett par timmars tid höllo
gästerna på att studera båtens: inre,
som kunde rymma blott fyra man i ta-
get. Under glaskupolen var uppsatt en
fempipig Nordenfelts-kulspruta, som
kunde ”översålla varje över vattenbry-
net befintlig motståndare med dynamit-
granater”. Båten kunde även armeras
med en ”avskjutningstorpedo”, som fäs-
tes i en tub utanpå skrovet. ”Torpedon”
var utskjutbar på mekanisk väg.

”Det sätt varpå undervattensbåten
användes till anfall liknar ganska myc-
ket valfiskens promenader i vattenbry-
net” skrev en tidningsreporter med an-
ledning av evenemanget. Och vidare:
”Anfallet sker med måttlig hastighet,
därvid båten merendels rör sig under
vattnet, men då och då dyker upp, så
att kaptenen sticker upp över vatten-
ytan och skyndsamt gör nödiga observa-
tioner...” S

Proven med detta teknikens underverk
togo sin början påföljande dag tisdagen
den 22 september mellan Landskrona
och Ven. ”Edda” med de utländska of-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:13:49 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-34/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free