Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stereofonisk upptagning ger levande ljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JIBIO
Fig. 3. Schema för framställningen
av stereofomisk upptagning, varvid de
båda lika hälfterna hos Philips-Miller-
anläggningen komma till användning.
As betecknar rulle för avlindning av
film, F ”Philimil”-band, Si och S2 gra-
verrullar, på vilka vid Gi: och Gz2 ton-
spåren registreras, samt Oz: rulle för
pålindning av film. Gravernålarna vid
G: resp. G: befinna sig på olika höjd
över täckplattan, så att de båda ton-
spåren uppstå bredvid varandra på film-
bandet. Filmen frammatas av rulle S:.
JD BO Ja
film, som upptagits enligt
varandra motsvarande punkterna AA”,
BB’, CC” hos de båda spåren ligga på
avståndet a från varandra.
Schema för en stereofonisk
fägassnEDe
Den normala apparaturen och åter-
givningen enligt Philips-Miller-systemet
(fig. 1) behöver blott fördubblas enligt
fig. 2. Därigenom kan man genom om-
växlande användning av de båda hälf-
terna upptaga och återge stycken av
godtycklig längd utan avbrott. Vid för-
söken låg det också ganska nära till
hands att använda det härigenom erhåll-
na dubbla upptagningssystemet för
åstadkommandet av de båda tonspåren.
Filmen får därvid passera genom de
båda systemen i tur och ordning enligt
fig. 3. Motsvarande punkter på film-
bandet, som åstadkommas av de båda
4 TEKNIK för ALLA
systemen, ligga därför ett visst avstånd
a ifrån varandra (ung. I m) enligt fig.
4. Vid återgivningsapparaten måste
man därför sörja för, att motsvarande
system komma att ligga på samma av-
stånd från varandra, räknat efter film-
bandets längd.
Tyvärr visade sig dock denna enkla
metod olämplig i praktiken på grund
av allehanda svårigheter. I första hand
erhåller således filmbandet en viss töj-
ning under själva upptagningen. För
övervinnandet av det motstånd, som de
båda gravernålarna åstadkomma under
graveringen av filmbandet, erfordras en
viss dragkraft. Vid normala upptag-
ningar förorsakar denna töjning en obe-
tydlig, knappt hörbar förskjutning av
tonhöjden, men vid den stereofoniska
upptagningen blir följden av töjningen
ganska besvärande. Varandra motsva-
rande punkter hos de båda spåren kom-
ma nämligen på något för stort avstånd
från varandra och passera vid återgiv-
ningsapparaten icke längre samtidigt
genom dennas båda system, utan med en
viss tidsförskjutning. Följden blir natur-
ligtvis en motsvarande förskjutning i
den tonbild, som åhöraren mottager.
För undvikande av denna effekt skulle
det i själva verket vara nödvändigt, att
filmbandets töjning på en längd av c:a
7012
Fig. 5. För undvikande av filmbandets
töjning kam metoden enligt fig. 3 ändras
på så sätt, att de båda gravertrummor-
na Si och S. drivas oberoende av wvar-
andra. De båda trummorna måste för
detta ändamål kopplas ihop. Beteck-
ningar se fig. 3.
1 m (avståndet a) icke skulle få vara
större än 0,060 mm. Här skall dock på-
pekas, att en över hela filmbandet full-
komligt jämn töjning skulle vara all-
deles oskadlig, då man därvid blott skul-
:1le behöva ändra avståndet mellan åter-
givningsapparatens båda system på
motsvarande sätt. Töjningen är dock
icke densamma längs hela filmbandet,
vilket ju i sin tur varierar med ljud-
styrkans variationer. Följden av denna
ojämna töjning blir alltså oregelbundet
varierande tidsskillnad mellan de båda
tonbidragen, eller med andra ord en
svängning hos tonbilden.
Man har sökt undvika denna töjning
därigenom, att vid båda tonskrivarna in-
satts frammatning av filmbandet, så att
inga krafter behövt verka på det mel-
lan de båda systemen liggande stycket
av filmbandet enligt fig. 5. De båda
drivmekanismerna måste därvid vara
fast hopkopplade för att säkerställa en
samtidig transport av lika filmlängder.
Vid en sådan hopkoppling uppstår dock
i regel den faran, att små periodiska
hastighetsvariationer uppträda på de
platser, där tonskrivarna arbeta. Här-
578153
Fig. 6. Tonskrivaren enligt Philips-
Miller-systemet. I a) ser man tydligt
de relativa lägena hos ankaret A, gra-
vernålen B, filmen F och gravertrum-
man S, medan b) förtydligar montaget
på maskinens täckplatta R. P betecknar
polsko, M permanent magnet, T gra-
vertrummans azel (tonaxel), E axel,
omkring vilken tonskrivaren kan vridas,
D stift för inställning av skärdjupet.
Skruven för inställning av D manövre-
ras medelst knappen C.
igenom införas periodiska tidsskillnader
mellan de båda ljudbidragen, som i sin
tur leder till rörelser i tonbilden. Försök
med en dylik uppställning ha visat, att
elimineringen av denna effekt erfordrar
komplicerade och dyrbara konstruktio-
ner.
Mer till och med om det lyckades att
bemästra denna svårighet, kvarstår
ändå en tungt vägande nackdel med
denna anordning. Så länge den stereo-
foniska tonfilmen icke erövrat en fast
plats inom filmindustrien måste man för
underlättande av dess utveckling räkna
TEESE TIA FL KE NI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>