Fig. 5. Vid snäckdrev överföres kraften i rät vinkel från motorn till snäckhjulei. Om man behöver stort utrymme, placerar man snäck- drevet under det stora snäckhjulet. Till höger: Om snäckdrevet pla- ceras under det stora snäckhjulet kan karosseriet göras lågt och golvet slätt. Fig. 3. Olika slags axeldrev och deras inflytande på tyngdpunktens läge. Överst: Vanligt koniskt drev. Avståndet mellan kugghjulsaxeln . och vagnens botten måste vara ganska stort. Mitten: När hypoiddrev användes minskas detta avstånd betydligt genom att det koniska kugghjulet kan förläggas lägre. Nederst: Vid snäckdrev med underliggande snäcka kan vagnsgolvet placeras i jämnhöjd med snäckhjulets axel. sedda med differential, kan kraften från motorn över- föras direkt till drivhjulen medelst en genomgående, båda hjulen förbindande axel. I händelse differential finnes kan axeln visserligen vara genomgående men de rig. 4. När särskilt stor utväxling behövs, använ- des dubbel utväxling. Det koniska kuggdrevet | driver ett tallrikshjul, vilket står i förbindelse med et; litet cylindriskt kugghjul, som överför kraften till ett stort sådant. Drivaxelns varvtal nedsättes således först genom de koniska kugghjulen och därpå ytterligare genom de cylindriska. 14 TEKNIK för ALLA båda axelhälfterna utgöra likväl en styv förbindelse, som icke tillåter de båda drivhjulen att röra sig obe- roende av varandra. I båda fallen är det fråga om en s. k. styv axel. Den moderna bilkonstruktionen, som i allt större utsträckning använder individuell fjädring av hjulen för att göra vagnens väg- och fjädringsegen- skaper bättre, använder ofta, i synnerhet för person- vagnar, ledade drivaxlar, där varje axelhalva inom vissa gränser kan röra sig upp och ned och oberoende av den andra. I motsats till systemet med styva axlar, där de båda hjulen, hur fjädrarna än röra sig, bli oföränderligt parellella till varandra, ändra de ständigt spårvidden och även hjulens skränkning. En tredje utföringsform är den ledade axeln, som kännetecknas av att leder finnas på vardera axelhålvan. Hos en sådan dubbelledad drivaxel är varje axelhalva försedd med två leder, som inom vissa gränser tillåta de båda drivhjulen att röra sig oberoende, varvid dock hjulen kunna vara upphängda på ett sådant sätt, att de röra sig lodrätt utan att varken spårvidd eller skränkning ändras. Vad nu drivkraften beträffar, så är det likgiltigt vari den består och hur den överföres till hjulen. Man kunde praktiskt taget använda vilken drivkraft som helst för de tre speciella sätt, på vilka hjulen drivas. Som redan nämnts, måste motorns varvtal nedväxlas vid överföringen till drivhjulen, av vilken anledning kugghjul i olika utföranden användas. Hos största antalet bilar är motorn med sin drivaxel placerad i bilens längdriktning. Kraften måste således överföras till drivaxeln i rät vinkel. För det mesta användas koniska kugghjul. Den enklaste formen med raka kuggar användes icke mer, emedan spiralskurna kug- gar göra gången så gott som ljudlös. Rent mekaniskt sett skulle denna utföringsform vara tillräcklig. Nu förhåller det sig emellertid så, att denna utföringsform inte passar bra när man strävar att förlägga tyngd- punkten och därmed även vagnsgolvet så lågt som möjligt. Den kraftöverförande axeln måste liksom I