EDEN SADE Re kunden och att temperaturen inombords var fyrtio grader. Medan han ställde in apparaten på sändning hörde han Ruggero säga nå- got. Denne andades tungt, ty det hade nu blivit tryckande varmt i kommando- rummet. Med svårighet sade han: Det lider mot slutet, Villari. ' Hidetawa kan inte rädda oss! — Vi är inte förlorade än, professor. Det tyska strålskeppet, som skall för- söka rädda oss, är inte långt borta. — Strålytorna äro reglade, så tyskar- na kan ingenting göra. Villari svarade inte härpå. Han hade ånyo satt hörlurarna för öronen och av- lyssnade de telegram, som utväxlades mellan de japanska och tyska strålskep- pen. Han fick reda på deras exakta position, som Hidetawa tack vare bättre instrument kunde meddela tyskarna. Han hörde Hegemillers svar samt orden ”fatta tag i” och ”draga upp” utan att han kunde begripa, hur det skulle gå till. Ett dovt buller från dörren kom ho- nom att rycka till. Det var passagerar- na, som med blotta händerna och vad de kunde få tag i hamrade på metall- dörren. Inne i passagerarrummet hade temperaturen nu stigit till över fyrtio grader, och passagerarna hade gripits av fullkomlig panik. Om fönstren inte hade varit så tjocka, hade de säkerligen sla- git ut dem och därigenom genast om- kommit. Larmet därute växte. — Öppna dörren, befallde Ruggero. Villari tvekade och sade stammande: — De har blivit galna därute. De kom- mer att slita sönder oss om vi öppna. När Ruggero såg att han inte ville efterkomma ordern, gick han vacklan- de till dörren och tog i vredet, men Vil- lari ryckte honom tillbaka: — Öppna inte professor! De mördar oss! Det uppstod en kort brottning, men Villari, som var yngre och starkare, fick övertaget. Med våld släpade han tillba- ka Ruggero till sin plats och tryckte ner honom där. Han stod ännu flämtande över honom när han fick höra ett skarpt ljud som när metall skrapar mot metall. Det gick en häftig ryckning genom det italienska skeppet när det tyska skeppets tjocka trossöglor hade fattat tag om det och fängslat det vid sig. En lika stark ryckning träffade även det tyska skeppet och Hegemiäller höll nästan på att falla omkull. — Det lyckades, Berger! Vi har ita- lienaren fast i öglorna, ropade han till sin medhjälpare, när han återvunnit jämvikten. — Nu full fart uppåt! Han vred på en styrstång, och för andra gången genomfors skeppen av ett ryck. De tjocka trossarna spändes ännu hårdare och i det italienska skeppet blev det ny uppståndelse. Med en hastighet av nästan fem meter i sekunden ryck- tes det av det tyska skeppet lodrätt uppåt och i samma ögonblick fördubb- lades kroppsvikten hos de mot komman- dorummets dörr anstormande passage- rarna. Huller om buller störtade de om- kull, och för tillfället förstummades deras larm; det blev plötsligen tyst bå- de i passagerarrummet och kommando- rummet. Villari var den förste, som bröt tyst- naden. Vi är räddade, professor! Det tyska skeppet håller på att lyfta oss upp i tunnare atmosfär och snart kommer värmen att ge med sig. Ruggero var ännu vimmelkantig. Själsskakningarna, brottningen med Vil- lari och den tryckande hettan — det var ännu nära fyrtio grader i rummet — hade blivit för mycket för honom. Han fick ett anfall av vanmakt och skulle ha fallit på golvet om inte Villari i sista ögonblicket fått tag i honom. <Villari blev förskräckt, när han märkte, hur svag professorns puls var. (Forts. i nästa n:r.) Företaget grundat | 1858 ÅNGPANNOR ÅNGTURBINER PUMPAR Genom decenniers erfa- renheter och förnämliga tekniska resurser kunna vi garantera den lämpligaste konstruktionen för varje ändamål och det bästa verkstadsutförandet. JÖNKÖPINGS MEK. WERKSTADS A:B JÖNKÖPING TEKNIK för ALLA 21