KAMERAN som DETEKTIV i skriver ert namn på en check — sim-sala-bim! har ni förvandlat en papperslapp till pengar, nota bene om ni har några pengar på ert konto, vilket vi för er egen skull vija hoppas. Den namn- teckning, ni nyss klottrat på checken, är er privata och absoluta egendom, och det finns ingen av kvinna född, som fram- gångsrikt kan göra den efter. Natur- ligtvis finns det ”experter”, som kunna imitera den ganska illusoriskt, men en handstilsspecialist med moderna hjälp- medel till sitt förfogande har ändå inga nämnvärda svårigheter att bevisa för- falskningen. Nutidens handstilsexpert måste vara detektiv i ordets högsta bemärkelse. Myc- ket ofta ställes han inför problem, där han inte kan falla tillbaka på något på- litligt jämförelseobjekt — där det alltså icke finns något bevisligen äkta hand- stilsprov att jämföra med det prov, vars äkthet ifrågasättes. Det kan vara ett testamente eller en gammal köpehandling eller en aneckning i en gammal familjebibel. Då får ex- perten i stället undersöka papperet, vat- tenmärken, bläcket; han bevisar t. ex., att papperet måste ha tillverkats senare än det datum, som finnes angivet i de på detsamma gjorda anteckningarna, el- ler att bläcket endast är några få måna- der gammalt, eller att bibelexemplaret tryckts åratal efter anteckningen på för- sättsbladet. Han visar upp, att pappe- ret vikits innan anteckningen gjordes, el- ler att bläcket på en del av dokumentet är äldre än resten, eller att olika bläck- Sorter använts; eller att ett visst bläck- streck korsar ett annat och alltså måste ha satts dit senare. Vanliga enkla skojare försöka sig säl- lan på förfalskningar. Förfalskare till- höra den kriminella världens överklass. Dessa män, som ”leva på sin penna”, äro ofta begåvade och göra ett omsorgs- fullt arbete. De hitta på de sinnrikaste planer för att komma över äkta namn- teckningar och stilprov, och använda se- dan veckor och månader på att öva sig att göra dem efter, ända tills en namn- teckning skulle kunna lura rätte ägaren själv. Även sådana förbrytare, som inte till- höra skrået utan operera som ”amatö- rer” — det är i regel sådana, som för- falska dokument eller räkenskapsböcker 22 TEKNIK för ALLA eller tillverka falska testamenten — ha i regel mer än genomsnittlig intelligens. Även kidnappare och dylika grövre brottslingar göra ibland arbetet besvär- ligt för skriftexperterna genom att tvin- ga sina offer att skriva eller genom att klistra ord, klippta ur en tidning, på ett papper och på så sätt tillverka ett med- delande. Men vare sig upphovsmannen är illitterat eller universitetsprofessor, gör det ändå ingen väsentlig skillnad. Den ene avslöjas på grund av sin klum- pighet, den andre på grund av sin alltför stora klyftighet. Biyerts eller bläck, textning, handtryck eller skrivmaskin — sanningen kommer ändå fram till slut! arje människas handstil blir indivi- dualiserad från det ögonblick han el- ler hon lärt sig skriva flytande. Alltef- tersom vederbörande blir mera ”driven”, bli stilens individuella egendomligheter alltmera påfallande. Även sedan stilens individualitet blivit starkt utpräglad, fortsätter den att undergå långsamma, omärkliga förändringar, som skapa spe- ciella skrivvanor. Dessa skrivvanor gö- ra det omöjligt, att två handstilar skul- le kunna vara helt identiska, och sätta - N Nutidens måste vara detektiv i or- dets högsta bemärkelse. handstilsexpert Hans förnämsta hjälpme- del är mikroskopet, men ”tintometern” som mäter nyansen hos bläck är ock- så en god hjälpreda. Ultra- violetta strålar — tillsam- mans med kameran av- slöjar den skickligaste förfalskare. w experten i stånd att upptäcka en för- falskning eller fastställa, vem som skri- vit en omstridd text. Låt oss titta litet närmare på några av dessa skrivvanor! Tag till exempel de olika slagen av avstånd: mellan or- den, mellan raderna, mellan meningar- na; marginalen upptill och nedtill på si- dan och till vänster och till höger, vid förkortningar och vid skrift mellan ra- derna. Alla dessa ”standardiseras” omed- vetet — de äro omedvetna handlingar, som den skrivande knappast själv läg- ger märke till. I ett berömt amerikanskt fall av kidnapping och mord fanns på hotelsebrevets kuvert ordet ”CITY”, skrivet med = följande gruppering: CITY. Två personer, som voro miss- tänkta för delaktighet i brottet, fingo skriva ordet med textningsbokstäver — naturligtvis inblandat i en hel rad andra ord för att icke väcka uppmärksamhet — och en av dem skrev varje gång ordet förekom CITY. Vanans makt! Han var fullkomligt omedveten om sina skriv- vanor i detta speciella avseende — va- nor, som han inte kunde dölja, just eme- dan han inte själv visste om dem. ad inträffar då, när en person får den sorgliga idén att begå förfalsk- ning? Han ställes inför den omöjliga uppgiften att efterlikna alla de små omärkliga egendomligheterna i den hand- stil han tänker efterlikna. Han måste hålla pennan på samma sätt, lägga papperet på samma sätt, trycka precis lika hårt på pennan, an- vända samma slags streck, samma av- stånd, samma storlek och proportioner på bokstäverna, få fram samma skift- ningar i linjernas tjocklek, lyfta sin penna lika ofta, luta i samma vinkel, an- vända samma stil och — göra samma fel! Till på köpet måste han efterlikna den mjukhet, rytm och frihet i rörelser- na, som endast återfinnes i äkta skrift. Det är detta sistnämnda, som oftast bringar förfalskaren på fall; däri ligger den fälla han har svårast att undgå. Förfalskaren måste ägna så stor upp-