Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kameran som detektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMERAN som
DETEKTIV
i skriver ert namn på en check —
sim-sala-bim! har ni förvandlat en
papperslapp till pengar, nota bene om ni
har några pengar på ert konto, vilket vi
för er egen skull vija hoppas. Den namn-
teckning, ni nyss klottrat på checken, är
er privata och absoluta egendom, och det
finns ingen av kvinna född, som fram-
gångsrikt kan göra den efter. Natur-
ligtvis finns det ”experter”, som kunna
imitera den ganska illusoriskt, men en
handstilsspecialist med moderna hjälp-
medel till sitt förfogande har ändå inga
nämnvärda svårigheter att bevisa för-
falskningen.
Nutidens handstilsexpert måste vara
detektiv i ordets högsta bemärkelse. Myc-
ket ofta ställes han inför problem, där
han inte kan falla tillbaka på något på-
litligt jämförelseobjekt — där det alltså
icke finns något bevisligen äkta hand-
stilsprov att jämföra med det prov, vars
äkthet ifrågasättes.
Det kan vara ett testamente eller en
gammal köpehandling eller en aneckning
i en gammal familjebibel. Då får ex-
perten i stället undersöka papperet, vat-
tenmärken, bläcket; han bevisar t. ex.,
att papperet måste ha tillverkats senare
än det datum, som finnes angivet i de
på detsamma gjorda anteckningarna, el-
ler att bläcket endast är några få måna-
der gammalt, eller att bibelexemplaret
tryckts åratal efter anteckningen på för-
sättsbladet. Han visar upp, att pappe-
ret vikits innan anteckningen gjordes, el-
ler att bläcket på en del av dokumentet
är äldre än resten, eller att olika bläck-
Sorter använts; eller att ett visst bläck-
streck korsar ett annat och alltså måste
ha satts dit senare.
Vanliga enkla skojare försöka sig säl-
lan på förfalskningar. Förfalskare till-
höra den kriminella världens överklass.
Dessa män, som ”leva på sin penna”,
äro ofta begåvade och göra ett omsorgs-
fullt arbete. De hitta på de sinnrikaste
planer för att komma över äkta namn-
teckningar och stilprov, och använda se-
dan veckor och månader på att öva sig
att göra dem efter, ända tills en namn-
teckning skulle kunna lura rätte ägaren
själv.
Även sådana förbrytare, som inte till-
höra skrået utan operera som ”amatö-
rer” — det är i regel sådana, som för-
falska dokument eller räkenskapsböcker
22 TEKNIK för ALLA
eller tillverka falska testamenten — ha
i regel mer än genomsnittlig intelligens.
Även kidnappare och dylika grövre
brottslingar göra ibland arbetet besvär-
ligt för skriftexperterna genom att tvin-
ga sina offer att skriva eller genom att
klistra ord, klippta ur en tidning, på ett
papper och på så sätt tillverka ett med-
delande. Men vare sig upphovsmannen
är illitterat eller universitetsprofessor,
gör det ändå ingen väsentlig skillnad.
Den ene avslöjas på grund av sin klum-
pighet, den andre på grund av sin alltför
stora klyftighet. Biyerts eller bläck,
textning, handtryck eller skrivmaskin —
sanningen kommer ändå fram till slut!
arje människas handstil blir indivi-
dualiserad från det ögonblick han el-
ler hon lärt sig skriva flytande. Alltef-
tersom vederbörande blir mera ”driven”,
bli stilens individuella egendomligheter
alltmera påfallande. Även sedan stilens
individualitet blivit starkt utpräglad,
fortsätter den att undergå långsamma,
omärkliga förändringar, som skapa spe-
ciella skrivvanor. Dessa skrivvanor gö-
ra det omöjligt, att två handstilar skul-
le kunna vara helt identiska, och sätta
- N
Nutidens
måste vara detektiv i or-
dets högsta bemärkelse.
handstilsexpert
Hans förnämsta hjälpme-
del är mikroskopet, men
”tintometern” som mäter
nyansen hos bläck är ock-
så en god hjälpreda. Ultra-
violetta strålar — tillsam-
mans med kameran av-
slöjar den skickligaste
förfalskare.
w
experten i stånd att upptäcka en för-
falskning eller fastställa, vem som skri-
vit en omstridd text.
Låt oss titta litet närmare på några
av dessa skrivvanor! Tag till exempel
de olika slagen av avstånd: mellan or-
den, mellan raderna, mellan meningar-
na; marginalen upptill och nedtill på si-
dan och till vänster och till höger, vid
förkortningar och vid skrift mellan ra-
derna. Alla dessa ”standardiseras” omed-
vetet — de äro omedvetna handlingar,
som den skrivande knappast själv läg-
ger märke till. I ett berömt amerikanskt
fall av kidnapping och mord fanns på
hotelsebrevets kuvert ordet ”CITY”,
skrivet med = följande gruppering:
CITY. Två personer, som voro miss-
tänkta för delaktighet i brottet, fingo
skriva ordet med textningsbokstäver —
naturligtvis inblandat i en hel rad andra
ord för att icke väcka uppmärksamhet
— och en av dem skrev varje gång ordet
förekom CITY. Vanans makt! Han
var fullkomligt omedveten om sina skriv-
vanor i detta speciella avseende — va-
nor, som han inte kunde dölja, just eme-
dan han inte själv visste om dem.
ad inträffar då, när en person får
den sorgliga idén att begå förfalsk-
ning? Han ställes inför den omöjliga
uppgiften att efterlikna alla de små
omärkliga egendomligheterna i den hand-
stil han tänker efterlikna.
Han måste hålla pennan på samma
sätt, lägga papperet på samma sätt,
trycka precis lika hårt på pennan, an-
vända samma slags streck, samma av-
stånd, samma storlek och proportioner
på bokstäverna, få fram samma skift-
ningar i linjernas tjocklek, lyfta sin
penna lika ofta, luta i samma vinkel, an-
vända samma stil och — göra samma
fel! Till på köpet måste han efterlikna
den mjukhet, rytm och frihet i rörelser-
na, som endast återfinnes i äkta skrift.
Det är detta sistnämnda, som oftast
bringar förfalskaren på fall; däri ligger
den fälla han har svårast att undgå.
Förfalskaren måste ägna så stor upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>