märksamhet åt utformningen av själva bokstäverna, att han förbiser just de drag, som bevisa äktheten eller motsat- sen: stilens allmänna karaktär, dess egenskap att vara ”flytande” och de tu- sentals små egendomligheter, som för honom äro omöjliga att upptäcka. Dess- utom kan han inte hindra, att hans egna skrivvanor smyga sig in i produkten, och även om dem är han fullkomligt ovetan- de. Det i största allmänhet utmärkande draget i en förfalskning är att den icke är ”skrift”, utan ”ritning”. Själva försöket att efterlikna gör för- falskningen till en ritning, eftersom för- falskaren kopierar linjer, kurvor och streck. Han kopierar rörelser, och kan inte :skriva med den frihet och lätthet, som utmärker äkta skrift. Förfalskare ha två utvägar att välja emellan: de kunna imitera på frihand el- ler de kunna kopiera på ett original. En sådan kopia är en ännu mera utpräglad ritning än en frihandsimitation. Kopior kunna ofta avslöjas genom små spår av blyerts eller karbonpapper, com över- täckts av bläcket eller av de märken i papperet, som åstadkommits av ett skarpt instrument, som använts för ko- pieringen. Förekomsten av sådana spår av bly- erts etc. är ett nästan ofelbart bevis för att en förfalskning föreligger. Och om det original, som kopierats, kan återfin- nas, så är naturligtvis det faktum, att de båda skriftproven in i minsta detalj äro identiska, ett slutgiltigt bevis för att en förfalskning föreligger. Ty ingen människa kan skriva sin namnteckning på identiskt samma sätt två gånger! Hur stildetektiven arbetar. åt oss nu se efter, hur skriftexperten går till väga och angriper problemet att avgöra ett skriftprovs äkthet. Först och främst — vilka instrument och tek- niska hjälpmedel finner man i skriftex- pertens laboratorium? Först må nämnas det instrument, som är oumbärligt i nästan allt slags krimi- nalistiskt arbete: mikroskopet. Kopior åstadkommas oftast genom att vederbörande först kopierar skriftens konturer med blyerts eller karbonpapper — mycket lätt, natuligtvis — och sedan fyller i bläck ovanpå. Mikroskopet av- slöjar små rester av blyerts eller kar- bon, som sitta kvar på papperet eller fastnat i bläcket. Under mikroskopet kan man se, vilket streck, som lagts ovanpå ett annat, var pennan lyfts, var skriften bättrats på, var den skrivande tvekat eller ändrat riktning, var bläcket flutit ut och var det blivit ojämnt för- delat. Ibland är det önskvärt att kunna fast- ställa, om skriften applicerats på pap- peret före eller efter det att veck och skrynklor uppstått, och även i detta av- seende kan mikroskopet lämna besked. Mikroskopet visar också förekomsten i en del av skriften av ett sediment, som icke förekommer i resten av skriften, vilket bevisar, att två olika slags bläck använts. I de fall, då det misstänkes, att en del av det skrivna tillagts till ori- ginalet, kan det förhållandet, att ett streck av de misstänkta delarna skär över ett av de äkta, ofta utgöra defini- tivt bevis för en förfalskning. Ingående kännedom om olika bläcksor- ters egenskaper är viktig för skriftex- perten. Man vet t. ex., att galläppel- bläck — den vanligaste sorten — torkar mycket långsamt under de första två ATA AK > En äkta och en falsk Andersson. Överst ser vi Anderssons namn- teckning och därunder en ganska hyggligt utförd förfalskning. Vid en närmare jämförelse finner man, att det måste vara två olika personer som skrivit namnet i fråga, och sedan man låtit kame- ram förstora skriften kan det inte råda någon tvekan längre. I för- falskningen iakttar man hur han- den som hållit i pennan icke löpt så flytande och lätt, som i den äkta skriften. Den äkta Karl An- dersson har skrivit sin namnteck- RA förfalskaren har ritat en. åren och blir svartare ju längre det får torka. Efter ungefär två år har det nått sitt svartaste stadium och förändras icke mera. Antag nu, att ett testamente framläg- ges, som är daterat för tio år sedan. Av alla yttre tecken att döma är bläcket fullkomligt intorkat och djupt svart. Papperet ser också ut att ha åldern in- ne. Men experten använder en ”tinto- meter” — ett instrument, som mäter bläckets exakta nyans. Efter ytterligare två eller tre veckor gör han om mätnin- gen med tintometern. Om bläckets färg under denna korta tidsperiod har mörk- nat, vet han genast, att skriften är mind- re än två år gammal. Följaktligen är dokumentet en förfalskning, om det da- terats för tio år sedan. Den ultravioletta strålen är en annan av skriftexperternas älsklingsapparater. Under dess avslöjande belysning bli många för det nakna ögat osynliga ting uppenbarade. En dag gav en hygglig affärsman en f. d. anställd ett rekommendationsbrev. Kort efteråt återsåg han sin namnteck- ning, men då stod den på en revers för ett avsevärt belopp. Naturligt nog väg- rade han att betala och vände sig till en skriftexpert. Experten tog två fotografier av rever- sen, den ena med en vanlig kamera cch den andra med ultraviolett belysning. Den vanliga kamerabilden avslöjade ing- enting misstänkt, men den plåt, som ta- gits med ultraviolett ljus, lät hela för- falskningen bli uppenbar. På denna plåt kom nämligen det ur- sprungliga dokumentet — rekommenda- tionsbrevet — klart och tydligt fram. Skriften hade utplånats med kemiska medel och reversen hade skrivits på ma- skin ovanför namnteckningen. Kemika- lierna hade utplånat den ursprungliga skriften, så att icke ett spår kunde upp- täckas med blotta ögat, men icke tillräck- ligt väl för att undgå den ulravioletta strålen. Ty hur omsorgsfullt bläck än avlägs- nas på kemisk väg, komma tillräckliga spår att finnas kvar i papperets fibrer för att upptäckas vid ultraviolett belys- ning. Originalet framträder tydligt och kan fotograferas. kriftexperten har många trick, med vilkas hjälp han kan överlista en för- falskare. Han är en verklig trollkarl, som i stället för trollstav använder ljus- strålar, kemikalier, kamera och mikro- skop. Tag till exempel det fall, som vi i bäs- ta detektivromanstil kunna kalla ”Det Stympade Kommat”. Ett testamente, daterat den 20 september 1925, inlämna- TEKNIK för ALLA 23