ten skall gå, D om den skall stanna, E om den skall lyfta armen, F om den skall sätta sig Osv. Televox'”sjunger Yankee Doodle” på kommando. Me litet fantasi kan man naturligtvis göra det hela ännu mera imponerande. Man kan t. ex. säga till automaten ”Jag vill, att du skall gå” och sedan vissla C!: Eftersom roboten då omedelbart sätter sig i rörelse, tror publiken, att han för- stått kommandot. Eller man säger ”Sjung nu. Yankee Doodle” och visslar en annan ton, varigenom -en motsvarande grammo- fonskiva i automatens inre sättes i gång. På detta sätt fungerar roboten ”Tele- vox”, som var ett av slagnumren på Expo häromåret. | Denna automat har en bror, ”Telelux”, som icke har några öron men i stället en genomträngande blick. Var och en av hans pupiller består av en fotoelektrisk cell. Denna spelar i förhållande till lju- set exakt samma roll som mikrofonen i förhållande till ljudet. Den transforme- rar ljusstrålar till elektrisk ström. Och eftersom antalet olika ljusstrålar är åt- minstone lika stort som antalet olika ljud, ar det klart, att praktiskt taget hur mån- ga kommandon som helst kunna medde- las på denna väg. I stället för att vissla; riktar man mot automatens ögon ett knippe av olika färgade ljusstrålar. Blått tvingar automaten att gå, gult att sätta sig, rött att lyfta armen osv. Men alla dessa saker komma snart att betraktas nästan som barnsliga. Numera kan man ernå ännu mera förvånansvärda resul- tat. Här är några av de uppdrag, som tack vare fotoelektriska celler kan utföras av en automatisk figur utan att man behöver andra dess konstruktion i stort sett. Ro- boten kan skilja på två tyger av t. ex. natursilke och konstsilke och säga vilket som är vilket; den kan titta på två glas, av vilka det ena är fyllt med rent vin och det andra med utspätt, och utan att sma- ka, säga vilket vin som är äkta; den kan stå vid en dörr och högljutt räkna antalet inkommande personer; den kan skilja mellan färska och skämda ägg; eller ur en korg med äpplen välja ut dem som icke äro riktigt mogna; eller i ett paket finna rakblad, vilkas egg är skadad, var- vid skadorna kunna vara så obetydliga, att man icke kan se dem med blotta ögat; eller stå på en ångare och ge alarm för isberg i dimma, innan någon människa kan uppfatta faran; eller slå alarm vid flyganfall osv. Dessutom finns det i Amerika flera andra roboter, bland vilka vi kunna om- nämna ytterligare ett par stycken. ”VJodern” är den mest kända av dem. Det är en automat, som alstrar tal och utför alla andra underliga läten all- deles av sig själv, och som kan göra an- språk på att vara den första syntetiska talaren i världen. Visserligen har man redan i vissa fall lyckats alstra enstaka själv- och medljud på konstgjord väg, men de ha hittills icke kunnat förenas till sammanhängande tal. De ljud Vodern frambringar alstras av ett instrument 6 TEKNIK för ALLA med ett tangentbord, som liknar en gam- mal orgel, och talet alstras genom att man trycker på tangenterna — en i ta- get eller flera samtidigt. Automaten ta- lar med en viss så att säga ”elektrisk” accent, men om den skötes skickligt, kan man få den att säga vad man vill och hur man vill. Konsonanterna alstras på samma sätt som i vanligt tal, nämligen genom att en luftström blåses förbi vissa anordningar, som motsvara tungan, tänderna och mun- hålan. Dessutom finns det särskilda or- gan, som framställer vokaler. Genom att manövrera en serie pedaler kan man va- riera ljudstyrkan och ge den elektriska rösten. en stigande eller fallande intona- tion. 3 Ljudet alstras i en högtalare, som ma- tas med svängningar från elektriska svängningskretsar. Varje ljudvåg inne- håller en grundton, som bestämmer lju- dets tonhöjd, samt ett antal övertoner, som ge ”klangfärgen”. Genom att va- riera klangfärgen kan man få automaten att tala som en man, en kvinna eller ett barn. Vidare kan man genom att variera tonhöjden låta ”Vodern” tala med olika tonfall. När man talar, formar man munhålan på så sätt, att vissa delar av de samman- satta ljuden passera fritt, medan vissa andra undertryckas. Därigenom uppstår skillnaden mellan självljuden. För detta ändamål är ”Vodern” försedd medi tio tangenter. Var och en av dessa reglerar strömmen till en viss frekvens. En se- rie av elektriska. filter väljer ut en viss grupp av övertoner ur den ovannämnda C(CPAESA DE T ljudvågen. Automaten talar bäst, om man eliminerar vissa mindre viktiga överto- ner. Den förfogar över 23 olika ljud, och ännu så länge är den syntetiska ta- larens repertoar ganska begränsad. Ge- nom att kombinera tangenterna kan man blanda ljuden och genom att variera fin- geranslaget reglerar man klangfärgen. Automaten kan alstra alla talljud, men mycket beror naturligtvis på automatskö- tarens skicklighet. Även med stor fin- gerfärdighet och de övriga goda förut- sättningarna erfordras - det avsevärd praktik för att man skall kunna utnyttja automatens alla möjligheter. ”Voderns” anföranden ha enligt vad som meddelats gjort stor succé och mottagits med livligt bifall. Järnsoldat och mekanisk allvetare. EF» robot, som just nu har fått en kus- lig aktualitet, är ett soldatliknande monstrum, c:a 2,5 meter hög och fram- driven av en 18 hästkrafters bensinmo- tor. Denna robot glider framåt på tank- liknande fötter, och hans händer äro för- sedda med roterande slaganordningar, som med lätthet kunna döda en oxe. Han är till och med utrustad med giftgasbe- hållare och han styres med radio. Slutligen finns i Amerika en pratsjuk kvinnlig robot. Hon sitter i en fåtölj och kan besvara vilken fråga som helst, som ställes av besökaren. Svaren avfattas ögon- blickligen av speciella medhjälpare, som ständigt äro närvarande vid automaten. De maskinskrivna svaren återges sedan på ungefär samma sätt som hos Vodern, nämligen medelst ett tangentbord med ett Han som ska avgöra kriget...?