- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 39. 26 sept. 1941 /
6

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fokker — den flygande holländaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"SE

arna, som bröderna Wright och andra
hade gjort innan Glenn uppfann skev-
ningsrodren.

Anthony fick ingen uppmuntran från
föräldrarnas sida, som tillika med de
flesta andra hyste den åsikten, att flyg-
ning endast innebar en genväg till
kyrkogården. Anthony var emellertid
fast besluten att komma upp i luften
på ett eller annat sätt, och därför beslöt
han att bygga sig en jättedrake. När
denna väl kommit upp i luften ämnade
Anthony kapa linan och sedan hålla sig
uppe så länge som möjligt. Som tur var
blev aldrig experimentet utfört.

Pappa Fokker var uppriktigt bekym-
rad för sin unge herr son, och efter
långa diskussioner kom man så småning-
om överens om att Anthony skulle fara
till Tyskland och börja i en teknisk sko-
la i Bingen. Det var en föga entusias-
tisk yngling, som anträdde resan till
Tyskland. Att behöva avbryta sina ex-

periment för något så dumt som att börja
i en skola var för Anthony Fokker nå-
got av det mest idiotiska som kunde
tänkas. Emellertid kom han snart un-
derfund med, att i Zalbach bara tre
mil från Bingen fanns en specialskola
för bilingenjörer, och denna skola hade
nyligen annonserat om en nybörjarkurs
i flygteknik.

Ögonblickligen skrev Anthony hem till
sin far och framhöll hur bra den skolan
måste vara jämfört med skolan i Bin-
gen, och eftersom han noga undvikit att
nämna något om den där kursen i flyg-
teknik, fick han faderns tillåtelse att
fara till Zalbach i stället för Bingen.

anska snart stod det klart för An-
thony, att den ende i skolan som
visste något om flygning, det var han
själv, men detta endast sporrade till
fortsatt verksamhet. Nu som först bör-
jade unge Fokker trivas med livet. På

6 TEKNIK för ALLA

det stora hela taget var han i början
ensam studerande vid skolan, och det
träningsplan som byggdes där var till
största delen hans eget verk. När det
blev tal om att lägga ned skolan på
grund av elevbrist, kände sig Anthony
verkligt kuslig till mods och satte i gång
en fullständig värvningskampanj, som
tillförde skolan ungefär ett dussin nya
elever.

Efter detta elevtillskott skulle skolan
få en flyginstruktör, Bruno Biichner,
som enligt egna uppgifter var en av de
ledande pionjärerna inom det tyska
flygväsendet. Pojkarna sågo upp till ho-
nom som till en gud, men när han fick
syn på träningsmaskinen var det som
om han helt plötsligt mist sin entusi-
asm för flygning. Biichner var säkerli-
gen en stor novis på området. men han

fflllö

Fokker F. 8, beställd 1934.
stor utsträckning av de säkra Fokker-planen i början av 30-talet,
och en del av dem gå ännu i kortdistanstrafik.

förstod i alla fall att Anthony Fokker
inte var så dum och gjorde denne till sin
förtrogne. Och här skulle minsann fly-
gas. Så småningom hyrde man en flyg-
plats i Wiesbaden, och efter tidsödande
experiment och ombyggnader lyckades
man slutligen få upp det oerhört tunga
biplanet i luften. Det hade en spänn-
vidd av 15 meter och gjorde på marken
en hastighet av 45—60 km/tim, vilket
betydde att Bichner hade litet svårt att
hålla det på marken, vilket han av allt
att döma helst ville. När planet äntligen
lättade med den 50 hk argusmotorn då-
nande som en avgrundsande, kände unge
Fokkers hänförelse inga gränser. Slutet
på Bichners provflygning dämpade dock
hänförelsen på ett ganska brutalt sätt.
Planet störtade med ett brak, och det
enda som var helt efter den betan var
herr ”provflygaren” själv. Hela planet
var en enda hög av bråte, och Anthony
Fokker snyftade högt av förtvivlan.

Trder vistelsen vid flygskolan i Zal-
bach hade Anthony skrivit entusi-
astiska brev hem till sin far, bekänt
vad hans studier gingo ut på och berät-
tat om sina stora framsteg på det aero-
nautiska området. Han hade även lyc-
kats få medel till sitt uppehälle och till
de utgifter som experimenten kostade,
och det var inte småsummor precis.
Dock var detta endast en ringa del av
vad Anthonys utbildning skulle kosta
gamle Fokker. Även om denne var en
god fader, verkar det som om sonen haft
sina största svårigheter i att betvinga
sina dagars upphov att ställa medel till
förfogande. Fokker var en förmögen
man, men en man med principer, och de
psykologiska knep, som sonen fick ta

Aerotransports ”Jämtland”, en
Det svenska flygbolaget använde sig i

till för att få pengar, gränsade många
gånger till rena utpressningen. Det var
mycket stora kapital, som Anthonys fa-
der fick lägga ned, men till slut vändes
motgångarna i framgång, och sedan
dröjde det inte länge förrän ”odågan”
till son kunde betala igen allt vad han
fått och det med ränta. Men det skulle
dröja många år innan dess, och fader
Fokker fick anledning riva sitt hår i
förtvivlan åtskilliga gånger.

Anthony Fokkers första år i Tyskland
var en enda lång kamp, strängt arbete,
motgångar och äventyr, som slutade
lyckligt endast tack vare den goda tur,
som den unge flygentusiasten tycktes va-
ra utrustad med.

Fokkers första aeroplan såg dagens
ljus i zeppelinhangaren i Baden-Baden.
Det hade varken sido- eller skevningsro-
der, och enligt konstruktörens beräknin-
gar skulle planet med sina bakåtböjda
V-formade vingar och sin högt liggande
tyngdpunkt styras åt höger eller vänster

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:14:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-39/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free