"SE arna, som bröderna Wright och andra hade gjort innan Glenn uppfann skev- ningsrodren. Anthony fick ingen uppmuntran från föräldrarnas sida, som tillika med de flesta andra hyste den åsikten, att flyg- ning endast innebar en genväg till kyrkogården. Anthony var emellertid fast besluten att komma upp i luften på ett eller annat sätt, och därför beslöt han att bygga sig en jättedrake. När denna väl kommit upp i luften ämnade Anthony kapa linan och sedan hålla sig uppe så länge som möjligt. Som tur var blev aldrig experimentet utfört. Pappa Fokker var uppriktigt bekym- rad för sin unge herr son, och efter långa diskussioner kom man så småning- om överens om att Anthony skulle fara till Tyskland och börja i en teknisk sko- la i Bingen. Det var en föga entusias- tisk yngling, som anträdde resan till Tyskland. Att behöva avbryta sina ex- periment för något så dumt som att börja i en skola var för Anthony Fokker nå- got av det mest idiotiska som kunde tänkas. Emellertid kom han snart un- derfund med, att i Zalbach bara tre mil från Bingen fanns en specialskola för bilingenjörer, och denna skola hade nyligen annonserat om en nybörjarkurs i flygteknik. Ögonblickligen skrev Anthony hem till sin far och framhöll hur bra den skolan måste vara jämfört med skolan i Bin- gen, och eftersom han noga undvikit att nämna något om den där kursen i flyg- teknik, fick han faderns tillåtelse att fara till Zalbach i stället för Bingen. anska snart stod det klart för An- thony, att den ende i skolan som visste något om flygning, det var han själv, men detta endast sporrade till fortsatt verksamhet. Nu som först bör- jade unge Fokker trivas med livet. På 6 TEKNIK för ALLA det stora hela taget var han i början ensam studerande vid skolan, och det träningsplan som byggdes där var till största delen hans eget verk. När det blev tal om att lägga ned skolan på grund av elevbrist, kände sig Anthony verkligt kuslig till mods och satte i gång en fullständig värvningskampanj, som tillförde skolan ungefär ett dussin nya elever. Efter detta elevtillskott skulle skolan få en flyginstruktör, Bruno Biichner, som enligt egna uppgifter var en av de ledande pionjärerna inom det tyska flygväsendet. Pojkarna sågo upp till ho- nom som till en gud, men när han fick syn på träningsmaskinen var det som om han helt plötsligt mist sin entusi- asm för flygning. Biichner var säkerli- gen en stor novis på området. men han fflllö Fokker F. 8, beställd 1934. stor utsträckning av de säkra Fokker-planen i början av 30-talet, och en del av dem gå ännu i kortdistanstrafik. förstod i alla fall att Anthony Fokker inte var så dum och gjorde denne till sin förtrogne. Och här skulle minsann fly- gas. Så småningom hyrde man en flyg- plats i Wiesbaden, och efter tidsödande experiment och ombyggnader lyckades man slutligen få upp det oerhört tunga biplanet i luften. Det hade en spänn- vidd av 15 meter och gjorde på marken en hastighet av 45—60 km/tim, vilket betydde att Bichner hade litet svårt att hålla det på marken, vilket han av allt att döma helst ville. När planet äntligen lättade med den 50 hk argusmotorn då- nande som en avgrundsande, kände unge Fokkers hänförelse inga gränser. Slutet på Bichners provflygning dämpade dock hänförelsen på ett ganska brutalt sätt. Planet störtade med ett brak, och det enda som var helt efter den betan var herr ”provflygaren” själv. Hela planet var en enda hög av bråte, och Anthony Fokker snyftade högt av förtvivlan. Trder vistelsen vid flygskolan i Zal- bach hade Anthony skrivit entusi- astiska brev hem till sin far, bekänt vad hans studier gingo ut på och berät- tat om sina stora framsteg på det aero- nautiska området. Han hade även lyc- kats få medel till sitt uppehälle och till de utgifter som experimenten kostade, och det var inte småsummor precis. Dock var detta endast en ringa del av vad Anthonys utbildning skulle kosta gamle Fokker. Även om denne var en god fader, verkar det som om sonen haft sina största svårigheter i att betvinga sina dagars upphov att ställa medel till förfogande. Fokker var en förmögen man, men en man med principer, och de psykologiska knep, som sonen fick ta Aerotransports ”Jämtland”, en Det svenska flygbolaget använde sig i till för att få pengar, gränsade många gånger till rena utpressningen. Det var mycket stora kapital, som Anthonys fa- der fick lägga ned, men till slut vändes motgångarna i framgång, och sedan dröjde det inte länge förrän ”odågan” till son kunde betala igen allt vad han fått och det med ränta. Men det skulle dröja många år innan dess, och fader Fokker fick anledning riva sitt hår i förtvivlan åtskilliga gånger. Anthony Fokkers första år i Tyskland var en enda lång kamp, strängt arbete, motgångar och äventyr, som slutade lyckligt endast tack vare den goda tur, som den unge flygentusiasten tycktes va- ra utrustad med. Fokkers första aeroplan såg dagens ljus i zeppelinhangaren i Baden-Baden. Det hade varken sido- eller skevningsro- der, och enligt konstruktörens beräknin- gar skulle planet med sina bakåtböjda V-formade vingar och sin högt liggande tyngdpunkt styras åt höger eller vänster