Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fokker — den flygande holländaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom att man ökade eller minskade
vingarnas vinkel mot varandra.
Strax före jul 1910 företog Fokker de
första proven, ”och då maskinen, som
jag byggt med mina egna händer, läm-
nade marken för att företaga skutt på
omkring 30 meter, ville mitt hjärta
sprängas av glädje”, säger Fokker. ”Jag
var över huvud taget så upphetsad, att
det ännu är mig en gåta hur jag fick ner
maskinen på marken igen”.
Glädjen med den första maskinen blev
dock kort. Till följd av sjukdom for
Fokker efter många påtryckningar hem
till Holland, och medan han vistades hos
föräldrarna, passade hans kompanjon,
en rik tysk överstelöjtnant, på att kvad-
da planet riktigt grundligt.
Vid sin återkomst hade Fokker intet
annat att göra, än att försöka reparera
maskinen, och denna reparation blev
också ett tillfälle att förbättra vad som
brustit i konstruktionen. Fokker gjorde
nu vingarna fasta och byggde in nya
höjd- och sidoroder i stjärtplanet samt
satte för säkerhets skull en skida bakom
hjulen på landningsstället. Och nu gjor-
de maskinen skutt på upp till 200 meter
med den självlärde konstruktören vid
spakarna. Han började nu känna sig
mera som fågel än som människa.
Och det var nu Fokker började fun-
dera på att försöka ta kurvor med sin
maskin. Det vågstycket företog han den
5 maj 1911, och det lyckades, varefter
den unge våghalsen ansåg tiden mogen
att ta flygexamen. Detta skedde den
16 maj samma år inför löjtnant von
Celsinsky, ordföranden i Aeroklubben i
Mainz. Fokkers flygcertifikat har num-
ret 88.
en fortsatta vandringen mot höjder-
na blev både tung och besvärlig. Fi-
nansieringen av experimenten var ett
ständigt problem, och för att skaffa
pengar måste Fokker börja med uppvis-
ningar, där insatsen oftast gällde livet.
Men Fokker hade fortfarande tur och
en obetvinglig energi och arbetslust. Den
största succén gjorde han otvivelaktigt i
sin egen hemstad, Haarlem, där han till
och med blidkade sin fader och fick den-
ne att ytterligare lätta på plånboken,
den fortsatta flygutvecklingen till ovär-
derlig nytta.
Vid dessa uppvisningsflygningar gjor-
de Fokker många upptäckter, som kom-
mo att spela en avgörande roll. Som en
lustighet kan nämnas, att han uppmärk-
sammade, att gatuhandlarnas apelsin-
vagnar var det som syntes tydligast upp-
ifrån luften. Det var rent märkligt hur
tydligt det gula framträdde. Många år
därefter blev detta faktum vetenskapligt
prövat och fastställt. Och nu målas som
bekant alla föremål, som skall synas
från luften, kromgula.
Trots Fokkers uppmärksammade pre-
stationer i luften och de förbättringar,
som hans nykonstruktioner otvivelaktigt
inneburo, uppmuntrades han dock inte
med några beställningar. Till sin besvi-
kelse fick han erfara, att de flygplans-
intresserade regeringarna vände sig till
hans konkurrenter med sina beställnin-
gar, trots att Fokker genom sina upp-
visningar och med sina plan visat sin
överlägsenhet.
År 1912 konstaterade en häpen värld
att Pégoud gjort en looping, och Fokker
ville förstås inte vara sämre. Visserli-
gen visste han inte hur man gjorde en
looping, men detta fick inte hindra.
Knappt var han klar med provflygnin-
garna av ett plan, förrän han satte i
gång. Emellertid tvekade han i sista
ögonblicket. Bit för bit gick han i tan-
karna igenom sin konstruktion och fun-
derade på om det bräckliga planet verk-
ligen skulle hålla för en sådan påfrest-
ning som en looping otvivelaktigt skulle
medföra. Gång på gång var han färdig
att göra den hemska manöver, som han
ansåg måste utföras för att få planet att
uppföra sig i stil med vad som på flygar-
språk kallas för looping, men i sista
ögonblicket ångrade han sig. Det måste
dock ske eftersom han talat om för sina
mekaniker nere på marken att han äm-
nade göra en looping, och de stodo där
nu och höllo på att vrida nacken av sig
för att inte gå miste om något av den
spännande manövern. Så här berättar
Fokker själv om evenemanget:
”Jag bet ihop tänderna och tänkte, att
eftersom jag ju i alla fall en gång skulle
dö, så var det lika gott att det skedde
nu med detsamma. Jag dök och fick upp
farten så det visslade i bardunerna, så
drog jag desperat styrspaken åt mig och
satte iväg uppåt. Planet vacklade till
ett slag och vände sig så blixtsnabbt om
och lade sig på rygg, och ögonblicket där-
efter märkte jag, att
jag mist fotfästet
och hängde där med
benen i vädret. Jag
bad en stilla bön,
att de remmar, som
band mig vid livet,
måtte hålla. Så gled
jag över i en styv
dykning mot jorden.
Så fort som möjligt
fick jag maskinen
på rätt köl, och
inom loppet av än-
nu ett ögonblick var
den åter i normal
flygställning. Jag
hade gjort min för-
sta looping — och
levde ändå! ! !”
Skildringen av
Fokkers första flyg-
ning fanns i Tysk-
lands alla tidningar,
och anbud om upp-
visningar strömma-
de in. «Resultatet
blev en turné, som
gav en del pengar
men i ännu högre
grad flygsäkerhet,
arbete och’ nya be-
svikelser. Ty Fok-
ker låg inte så myc-
ket åt det cirkusliv,
som =<:konstflygnin-
gen utan tvivel ut-
gjorde. Fokker be-
rättar, att han först
efter ett otal av
dessa cirkusflygnin-
gar verkligen kom
underfund med hur
man egentligen bär sig åt för att göra en
looping. ”Därefter blev det en verklig
njutning”, berättar han. Men man för-
står hans ovilja mot manövern innan han
hunnit så långt. De äventyr Fokker upp-
levt under sin tid som sin egen provfly-
gare äro legio. Han var nära döden vid
otaliga tillfällen, och många gånger var
det rena turen som räddade honom. Ef-
ter hand utvecklade sig Fokker till en
verklig virtuos i luften, men han var
aldrig oförväget djärv efter vad han
själv berättar. Ofta kände han verklig
skräck över vad som förestod, och endast
det ofrånkomliga faktumet, att saken
måste ha sin gång kunde förmå honom
att utföra de nödvändiga manövrerna.
Det var således aldrig av sensationslyst-
nad eller dumdristighet han gav sig in
på företag, vars lyckliga utgång ingen
kunde förutspå, inte ens han själv.
SE före krigsutbrottet utlyste den
tyska härledningen en pristävling,
som gick ut på att få fram flygmaskiner
och hangarer, konstruerade som ett slags
enheter, vilka kunde kuska omkring på
marken. Man ansåg på den tiden, att
en flygmaskin hade ytterst liten aktions-
radie, och att man därför måste trans-
portera det till fronten eller från flyg-
plats till flygplats som ett vanligt kolly.
Dock hade flygplanen stora förtjänster
ur rekognosceringssynpunkt, och dessa
förtjänster ville man gärna ta vara på.
Tävlingen intresserade Fokker i hög-
(Forts. sid. 24.)
Fokker T 5, en tumgt beväpnad ”luftkryssoare”.
TEKNIK för ALLA 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
