- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 4. 24 jan. 1941 /
12

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidmaskinen. En äventyrsroman av H. G. Wells - X. När det blev natt - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

händer och öron och jag hörde ljudet av de
andras röster.

Så förlorade jag medvetandet.

KAP. 10.
När det blev natt.



Nu tycktes jag sannerligen ha råkat
värre ut än förut. Med undantag för
den ångest jag kände den natten, då jag
blev av med min maskin, höll det
hoppet mig uppe, att jag på något sätt
skulle lyckas undkomma. Men sedan jag
gjort mina nya upptäckter, började
hoppet att vackla.

Hittills hade jag endast trott, att det
var de små människornas barnsliga
oförstånd i förening med någon okänd
kraft, som jag kunde övervinna, om jag
bara förstod vad det var. Men nu hade
en fullkomligt ny faktor tillkommit,
nämligen de äckliga morlocks — något
omänskligt och illvilligt, som jag
instinktivt kände avsky för.

Förut hade jag känt mig likt en
människa, som fallit i en grop och vars
hela intresse endast rör gropen och hur
hon skall komma upp ur den. Nu kände
jag mig liksom ett djur, som fångats i
en fälla och väntar fienden när som
helst.

Det kanske förvånar er att höra, att
den fiende, jag fruktade, var
nytändningen! Weena hade satt denna idé i
huvudet på mig genom en av sina
dunkla antydningar om de mörka
nätterna. Nu var det inte så svårt att
gissa vad de kommande mörka nätterna
skulle betyda. Och jag förstod också i
någon mån, varför de små människorna
på ytan voro så rädda för mörkret. Jag
undrade vad det kunde vara som
morlockarna hade för sig när det var
nymåne. Jag var nu tämligen säker på, att
min andra hypotes var alldeles felaktig.
Ytmänniskorna kunna en gång ha varit
den gynnade överklassen och
morlockarna deras mekaniska tjänare men det var
länge sedan dess. De två slagen, som
uppstått från utvecklingen, voro på väg
nedåt mot ett helt nytt förhållande till
varandra, eller hade redan kommit dit.

Eloifolket hade liksom de
karlovigniska kungarna degenerats tills de endast
voro vackra prydnader. De fingo
fortfarande besitta jordens yta, emedan
morlockarna till sist icke kunde tåla
dagsljuset. Och morlockarna tillverkade
deras kläder, anmärkte jag, och sörjde
för deras behov, kanske på grund av
någon gammal vana att tjäna. De
utförde sitt arbete lika automatiskt som
en häst skrapar på marken med hoven,
eller som en man finner ett nöje i att
döda villebråd, således endast emedan
behovet hade blivit en organisk
nödvändighet. Men det var tydligt, att den
gamla ordningen redan delvis hade
ändrat riktning. Nemesis närmade sig de
små varelserna med snabba steg. För
långa tider sedan, kanske tusentals
generationer tillbaka, hade människan
fördrivit sina medbröder från solskenet och
friheten. Och nu kom brodern tillbaka,
men hur förändrad var han icke!

Eloi hade börjat lära om sin gamla
läxa. De började ånyo veta vad
fruktan var!

Plötsligt kom jag att tänka på köttet,
jag hade sett därnere. Det var
egendomligt hur jag fick detta i tankarna: det
kom inte på mig på grund av de saker
jag tänkt på, utan flög på mig, liksom
en fråga utifrån. Jag försökte
återkalla i minnet hur det sett ut, och hade en
svag förnimmelse av något, jag kände
till, men just då kunde jag inte
påminna mig, vad det liknade.

Men huru hjälplösa dessa små
varelser än voro inför den hemlighetsfulla
faran, så var jag dock utrustad på
annat sätt. Jag kom från vår egen
tidsålder, där människan står på höjden av
sin kraft, där fruktan inte paralyserar
och det hemlighetsfulla har förlorat sin
fasa. Jag skulle åtminstone försvara
mig.

Jag beslöt mig för att utan uppskov
förfärdiga mig vapen och skaffa mig en
säker plats, där jag kunde sova. Med
en sådan tillflyktsort som utgångspunkt
kunde jag möta denna egendomliga
värld med ett självförtroende, jag
nästan förlorat, när jag tänkte på, vilka
varelser jag legat inom räckhåll för. Jag
kände på mig, att jag aldrig skulle
kunna sova igen, förrän jag visste, att jag
låg säker för dem. Jag ryste av fasa,
när jag tänkte på, att de säkerligen
redan många gånger måste ha undersökt
mig.

På eftermiddagen vandrade jag
omkring i Thamesens dalgång, men fann
ingen plats som enligt mitt förmenande
var säker. Alla byggnader och träd
syntes inte vara några hinder för sådana
skickliga klättrare som morlocks, att
döma efter brunnarna, måste vara. Då
kom jag att tänka på de höga tinnarna
och de glatta väggarna på det gröna
Porslinspalatset, och med Weena på
mina axlar som ett litet barn gick jag
mot aftonen uppför kullen i sydvästlig
riktning. Jag beräknade avståndet till
ungefär en mil, men det måste ha varit
närmare två. Första gången jag såg det
var en fuktig eftermiddag, då avstånden
verka kortare. Till råga på allt lossnade
klacken på en av mina skor och en spik
höll på att äta sig genom sulan, varför
jag hade svårt att gå. Det var redan
långt efter solnedgången, när jag fick
se palatsets svarta silhuett avteckna sig
mot den blekgula skyn.

När jag först tog upp och bar henne,
var Weena överlycklig, men efter en
stund ville hon komma ner igen. Hon
sprang sedan vid min sida, då och då
görande en liten avstickare för att
plocka blommor, som hon stoppade i
fickorna på mig. Mina fickor hade alltid
varit ett mysterum för henne, men till slut
hade hon räknat ut, att de voro avlånga
blomstervaser. Åtminstone använde hon
dem därför. Men det påminner mig om
en sak! När jag bytte rock fann jag...

Tidfararen gjorde ett uppehåll, stack
handen i fickan och tog fram två
vissnade blommor, liknande stora, vita
malvor, som han lade på det lilla bordet.
Sedan fortsatte han sin berättelse.


När aftonens stillhet lägrade sig över
världen och vi passerat över höjden vid
Wimbledon, började Weena att bli trött
och ville återvända till det grå
stenhuset. Men då pekade jag ut för henne de
avlägsna tinnarna på det gröna
porslinspalatser och försökte göra klart för
henne, att vi voro på väg till ett säkert
ställe. Ni vet själva, hur tyst allt blir
strax före mörkrets inbrott. Till och med
trädens sus dör bort. Jag har alltid
tyckt, att det ligger något
förväntansfullt i kvällstystnaden.

Himlen var klar och hög och molnfri
med undantag för några molnbankar
mot väster, men denna afton färgades

Läroböcker
Ritningar


Vid självstudium erbjuda nedanstående
handböcker den allra bästa hjälpen.
Innehållet är instruktivt och
värdefullt, samt utgör varje bok ett
avslutat helt. I den förklarande texten
ingår bilder, planscher och teckningar.
Teckningsböckerna äro utarbetade av
artisten och teckningsläraren V.
Björkman. Böckerna kunna anskaffas
genom närmaste bokhandel eller direkt
från förlaget, Clas Ohlsson & C:o,
Insjön,
genom att insända nedanstående
kupong. Stryk över det som ej
önskas, häftad eller inbunden.

Sänd mig mot postförskott följande
böcker:

.... ex. Konstmålning, pastellmålning,
akvarellmålning, oljemålning,
häft. 2.35, inb. 3.25.

.... ex. Landskapsteckning, häft. 2.25,
inb. 3.15.

.... ex. Frihandsteckning, häft. 2.35,
inb. 3.25.

.... ex. Figur- & porträtteckning,
häft. 2.35, inb. 3.35.

.... ex. Tuschteckning, häftad 1.85.

.... ex. Lärobok i textning, häft. 2.25.

.... ex. Möbelmålning med
färgplanscher, häft. 1.75.

.... st. Radioritning till en-rörs
batteriapparat 0.50.

.... st. Radioritning till två-rörs
batteriapparat, 1.4 volts rör, 0.75.

.... st. Radioritning till tre-rörs
batteriapparat, 1.4 volts rör, 1.25.

.... ex. 100-sidig katalog över
ritningar, handböcker, radiodelar,
grammofondelar, verktyg,
leksaker, artistmateriel, fotoart.,
experimentart. m. m. gratis.

Namn: .....

Adress: .....

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:12:15 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-4/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free