SITE TA Gare 4 INRESA ur ÖGAT Orat är ett underbart inrättat organ, som dagligen bereder oss nya överrask- ningar. Knappt har en ny världsmedborgare sett dagens ljus, så börja honom ovetan- de de första synvillorna. Han sträcker AE AASE EDRAR OSS ket större än han beräknat. Härav drar han den slutsatsen, att den klara bergs- luften är orsaken till synvillan, varige- nom föremålen synas närmare, än de verkligen äro. I detta hänseende bereder oss ögat Få AR Cd | ” TY 4 KA Fig. 1. sig efter föremål, som befinna sig långt borta och som hon inte kan nå. Först så småningom blir han medve- ten om, att ögat bedrar och lär sig att skilja mellan sken och verklighet. I skolan får lärjungen under fysik- -lektionen lära sig vilka egendemliga fe- nomen, som bero på ljusets brytning, han hör talas om brytningsexponenter och får lära sig lagen om ljusets bryt- ning. Och nu får han förklaringen på, att en stång, som står i vatten, sy- "nes avbruten vid vattenytan. Lika över- AGE raskande för honom är läran om atmo- sfärens ljusbrytande inverkan, varige- nom en stjärna vid horisonten synes be- finna sig högre, och att avlägsna sjö- stränder bli synliga förr än de teoretiskt sett borde göra det. Genom att den uppväxande har gjort allt flera iakttagelser av detta slag, skärpes hans uppmärksamhet. Vid fot- . vandringar i bergen konstaterar han med häpnad, att avståndet till en turist- hydda, som han ser framför sig, är myc- Exempel på några egen- domliga op- tiska synvillor Nu SJ många överraskningar. Vi tänka då när- mast på de intressanta försök man kan göra med linjer. Så synas t. ex. på ett visst sätt anordnade snett ställda och varandra korsande linjer, icke parallella, fast de i verkligheten äro det. Om man delar en linje i lika stora delar och för- ser delpunkterna med pilar, av vilka varannan är riktad åt motsatta hållet (bild 1), så förefalla styckena a att vara längre än b. Här är ett annat fenomen. Om ett antal parallella, lodräta linjer skola Sy- nas lika tjocka som om de vore horison- tellt dragna, så måste de göras tjockare. I annat fall komma de att se smalare ut. : Men nu skola vi tala om andra lika egendomliga företeelser, som ieke äro så väl kända... Först något om parallaxen, vilken ju är vinkeln mellan de två till samma föremål gående synlinjer, som svara mot att ögat flyttas en viss sträcka. Med hjälp av denna kunna t. ex. astronomer- na mäta himlakropparnas ävstånrd från jorden. Detta tillgår på så sätt, att en och samma punkt på himlakroppen iakttages från två "På jorden diametralt motsatta ställen (bild 2). Det fenomen, ' som nu kommer att omtalas, beror till en viss grad på parallaxen, och experimen- tet kan utföras i ett vanligt rum. Då blir den vinkeln motstående basen hos den likbenta triangeln proportionellt kortare. Denna bas är nu 6 cm, vilket mått motsvarar avståndet mellan våra Ore SAS "båda ögon. Först måste man Hå klart för sig, att ett föremål kan synas på tre olika sätt, alltefter som vi använda båda eller endast ett av ögonen. Detta bör beaktas, när något skall ritas i per- spektiv (jämför bild 3). Föremålet, ett tresidigt prisma, betraktas från A (ögo- nen). Föremålets ställning i förhållan- de till ögonen har valts så, att man, när båda ögonen! användas, kan se båda si- dorna av prismat (1), men mer av den vänstra än av den högra, som synes i förkortning. I 2) hålles högra ögat tillslutet me- dan man ser med det vänstra. I detta fall kan man endast se den vänstra si- dan; den högra är osynlig, emedan den skymmes av prismats framkant, och för övrigt sammanfaller med densamma. I fallet 3) ser högra ögat, medan det vänstra hålles slutet. I detta fall synas båda sidorna. I 2) synes vänstra sidan bredast och i 3) den högra medan i 1) de båda sidorna förefalla att vara sma- lare emedan synlinjen ligger i prismats 22385 GTR 9 10 I2I3Yy5SCI89 40 Ferne ; ES FT SS 0 ER | Fig. 5