65 om S Fig. 6. axel (den punkterade linjen). Vid per- spektivritning märker man av delarnas proportioner genom att med pennan i den utsträckta handen betrakta föremå- let med ena ögat slutet. Härvid är att märka, att man alltid bör använda sam- ma öga, enär bilden annars icke blir rik- tig. Strängt taget ser man, om båda ögonen användas, en annan bild än den tecknarn ser. Här äro några andra egendomligheter förknippade med seendet. (Fig. 4.) På 50 cm. avstånd placerar man ett litet föremål, t. ex. en tändsticksask, och håller mitt framför den och på halva avståndet en blyertspenna. Om man nu intensivt fixerar tändsticksasken utan GULT MögKGRÖNT VITT att betrakta blyertspennan, så ser man bredvid asken en dubbelbild av pennan. Om man däremot fixerar pennan, så vi- sar sin inom kort en dubbelbild av as- ken givetvis i perspektivisk förkortning (bild 4). I bild 5 är T en tavla eller ett pappersark, varpå ett antal nummer äro skrivna tätt bredvid varandra, A är betraktaren, Z ett smalt föremål (t. ex. en linjal). Hur många av numren och vilka undanskymmas av linjalen? Svaret är: inga: Bild 5 förklarar hur det kommer sig. Om jag nämligen ser på linjalen endast med vänstra ögat, så täckes endast stycket b, men ser jag en- dast med det högra, stycket a. Betraktar jag sifferraden med vänstra ögat till i ML: lo] GULT MÖRKGRÖNT VITT vänster om linjalen, ser jag a och likaså kan jag se b om jag på samma sätt ser med högra ögat. Men jag kan även se stycket c, varför i verkligheten ingen del av sifferraden är dold av linjalen. Det i verkligheten osynliga stycket är det, som synes skuggat bakom linjalen. (x) Samtliga tal kunna ses även om det skymmande föremålet har ännu större bredd, beroende på avståndet mellan ögonen. Om vi antaga, att papperet med siff- rorna är på 65 cm. avstånd från ögonen, så inträffar sistnämnda fall, om i svn- linjen på olika avstånd placeras föremål av olika bredd: sålunda 8 cm från pap- peret' en blyertspenna, 17 cm en tum- GULT MÖRKGRONT VITT stock, 40 cm en 3.7 cm bred linjal samt tätt framför ögonen en boll med 51/2 cm diameter (bild 6). Ännu mer överraskande är följande experiment, vid vilket dels ett kartong- stycke med tre fält i livliga färger, t. ex. gult, mörkgrönt och vitt och ett litet kort med et trunt eller kantigt hål (2.5 em). Om man nu håller kortet med hålet framför sig och nära tavlan, så ser man det mörkgröna bandet (fig. 7), om man nu för kartongen närmare ögo- nen, så visar sig vid vissa avstånd hålet till hälften gult och till hälften vitt, men det gröna fältet är fullständigt för- svunnet. Bild 9 förklarar orsaken här- till. "Vid detta försök användas båda ögonen. Om man nu för kortet närmare tavlan, men icke så nära som första gången, så gör man den iakttagelsen, att det gröna fältet i mitten åter blir syn- ligt, men förefal!er att vara smalare än själva utskärningen och som om man såge den direkt och icke genom ett hål. Samma resultat uppnås, om man pla- cerar ett ogenomskinligt föremål, d. v. s. utan utskärning, mellan ögat och bak- grunden. Fixerar man nu detta, så sy- nes det i normal förminskning. Om vi Pig. 8. så rikta blicken förbi föremålet och mot bakgrunden, så förefaller föremålet va- ra mycket smalare än i verkligheten (bild 8). I bild 9 angiver den punkterade lin- jen handledens naturliga form. Denna försvinner till ett smalt band när blic- ken ånyo riktas rakt ut och längre bort. Alla dessa fenomen ha som förutsätt- ning normala ögon. Om synnerven på något sätt är skadad, så uppträda ofta ganska besvärliga störningar i synför- mågan. Vid en viss skada på synnerven visa sig dubbelbilder, dels en normal bild på riktigt avstånd och därtill en bild när- mare ögat men i annan riktning. Anförda optiska synvillor visa, hur litet man kan lita på sina ögon och att vi aldrig bli fullärda. Alltjämt mötas vi av nya överraskningar, som förvåna oss och framkalla vår beundran. Fig. 9. TEKNIK för ALLA 19 få