nsösridar CE Ae Oberths rymdraket. Den undre slutna delen är alkoholraketen, som bortfaller när dess laddning förbrukats. Den övre, öppna delen är knallgasraketen, som bär upp observationshytten. skulle det behövas 3 ton död last för var- je ton effektiv last. Men hur stor gasutströmningshastighet kan man för närvarande räkna med? Den amerikanske raketexperten professor Robert H. Goddard, som var den förste som försökte omsätta teorierna i prak- tiken, räknar med en utströmningshas- tighet av 2.400 meter i sekunden för den blandning av vät- och syrgas, som han använde i den av honom konstruerade raketen. Den tyske professor Hermann Oberth, som 1924, framlade sina pla- ner till ett rymdskepp, ansåg, att man genom att använda mera vätgas än Goddard har föreslagit, skulle kunna uppnå en utströmningshastighet av 4.000 meter i sekunden: Håller detta streck, skall man komma ned till 24 ton död last för varje ton effektiv last, som skall medföras på resan ut i världsrym- den. Krut som sprängämne är inte att tänka på. Ett kg krut innehåller 1.420 värmeen- heter. Antager man exempelvis, att projektilen jämte passagerare m. m. väger 2000 kg samt att passagerarna liggande kunna uthärda en hastighets- ökning för varje sekund, som är 3 ggr större än den tyngdkraften förorsakar på 'en fallande kropp, så erfordras för att föra raketskeppet fram till den neu- trala punkten en laddning bomullskrut av ej mindre än 11/2 miljon kg! Efter något mer än 51/2 minuters resa är krutladdningen slut, men då har far- tyget nått en höjd av 168 mil och har en hastighet av 35.800 km/tim., vilket är tillräckligt för att föra det fram till den neutrala punkten. Det nödvändiga bränsleförrådet för en tur till månen — utan returbiljett — skulle alltså väga nästan tusen gånger så mycket som den ”nyttiga” lasten. Större energi besitter då knallgasen, som består av syre och väte i viktför- hållandet 8:1 varigenom den blir ett fruktansvärt sprängämne. <Knallga- sen räknar nämligen 3.860 enheter pr kg mot krutets 1.420. Men även det- ta sprängämnes otillräckliga effektivi- tet utgör enligt beräkningar ett oöver- komligt hinder. Den berömde amerikan- ske vetenskapsmannen professor Lang- 2 ( 53 20 SS 414 e/SI5YeN MN / ONUNNNNIN EN 8 Va AG - IRA 3 010103 ÅS MUM Oberths rymdraket i schematisk fram- ställning. 1) Fallskärm, 2) Observa- tionshytt, 3) Periskop, 4) Vätgasbehål- lare, 5) Syrgasbehållare, 6) Pump för bränslet, 7) Roder för färden genom luften, 8) Alkoholbehållare, 9) Förbrän- ningsrum, 10) Syrgasbehållare. Förslag till roterande bromsanordning. på raketplan, framlagt av. den amerikanska raketflygföreningen ”Cleveland Rocket Society”. Största bajd med ; : : friballong ca. 20000.m. — SA muir, som blev Nobelpristagare i kemi 1932, har emellertid upptäckt en ny tillståndsform för väte, det s. k. atom- vätet. Värdet av denna upptäckt för astronautiken ligger i ämnets höga energi eller värmepotens, siffran upp- går till icke mindre än 34.000 värme- enheter! — När raketflygarna få till- fälle att experimentera med atomväte som drivkraft, kan det helt säkert bli fart i det hela. Då — det har man räknat ut — kan raketplanet fräsa ut i världsrymden, göra en sväng runt månen och vara tillbaka till jorden igen på fem dagar. Men bur ska” der gå jör passagerarna...” tt det icke är tillräckligt att lösa Al ana framdrivningsproblemet, är ej svårt att se. En del av vägen skall ju raketrymdskeppet fortskaffa sig ge- nom luften, och skall det då icke på grund av luftsammanpressningen framför raketen samt gnidningen mot luften bli glödande, så att passagerar- na ömkligen omkomma? Man har un- der denna diskussion framhållit, att en projektil, som förses med successivt exploderande laddningar, av dessa kan framdrivas genom tomrummet och fördenskull icke behöver den stora ini- tialhastighet, som erfordras enligt ka- nonmetoden. Härav bör följa, dels att TEKNIK för ALLA 5