- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 47. 21 nov. 1941 /
5

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kan man flyga till månen?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nsösridar CE

Ae

Oberths rymdraket. Den undre slutna

delen är alkoholraketen, som bortfaller

när dess laddning förbrukats. Den övre,

öppna delen är knallgasraketen, som
bär upp observationshytten.

skulle det behövas 3 ton död last för var-
je ton effektiv last.

Men hur stor gasutströmningshastighet
kan man för närvarande räkna med? Den
amerikanske raketexperten professor
Robert H. Goddard, som var den förste
som försökte omsätta teorierna i prak-
tiken, räknar med en utströmningshas-
tighet av 2.400 meter i sekunden för den
blandning av vät- och syrgas, som han
använde i den av honom konstruerade
raketen. Den tyske professor Hermann
Oberth, som 1924, framlade sina pla-
ner till ett rymdskepp, ansåg, att man
genom att använda mera vätgas än
Goddard har föreslagit, skulle kunna
uppnå en utströmningshastighet av
4.000 meter i sekunden: Håller detta
streck, skall man komma ned till 24 ton
död last för varje ton effektiv last, som
skall medföras på resan ut i världsrym-
den. Krut som sprängämne är inte att
tänka på.

Ett kg krut innehåller 1.420 värmeen-
heter. Antager man exempelvis, att
projektilen jämte passagerare m. m.
väger 2000 kg samt att passagerarna
liggande kunna uthärda en hastighets-
ökning för varje sekund, som är 3 ggr
större än den tyngdkraften förorsakar
på ’en fallande kropp, så erfordras för
att föra raketskeppet fram till den neu-
trala punkten en laddning bomullskrut
av ej mindre än 11/2 miljon kg! Efter
något mer än 51/2 minuters resa är
krutladdningen slut, men då har far-
tyget nått en höjd av 168 mil och har
en hastighet av 35.800 km/tim., vilket
är tillräckligt för att föra det fram till
den neutrala punkten. Det nödvändiga

bränsleförrådet för en tur till månen —
utan returbiljett — skulle alltså väga
nästan tusen gånger så mycket som den
”nyttiga” lasten.

Större energi besitter då knallgasen,
som består av syre och väte i viktför-
hållandet 8:1 varigenom den blir ett
fruktansvärt sprängämne. <Knallga-
sen räknar nämligen 3.860 enheter pr
kg mot krutets 1.420. Men även det-
ta sprängämnes otillräckliga effektivi-
tet utgör enligt beräkningar ett oöver-
komligt hinder. Den berömde amerikan-
ske vetenskapsmannen professor Lang-

2 (
53 20
SS 414
e/SI5YeN
MN /
ONUNNNNIN
EN 8 Va AG
- IRA
3 010103 ÅS

MUM
Oberths rymdraket i schematisk fram-
ställning. 1) Fallskärm, 2) Observa-
tionshytt, 3) Periskop, 4) Vätgasbehål-
lare, 5) Syrgasbehållare, 6) Pump för
bränslet, 7) Roder för färden genom
luften, 8) Alkoholbehållare, 9) Förbrän-
ningsrum, 10) Syrgasbehållare.

Förslag till roterande
bromsanordning. på
raketplan, framlagt
av. den amerikanska
raketflygföreningen
”Cleveland Rocket
Society”.

Största bajd med ; :
: friballong ca. 20000.m. —

SA

muir, som blev Nobelpristagare i kemi
1932, har emellertid upptäckt en ny
tillståndsform för väte, det s. k. atom-
vätet. Värdet av denna upptäckt för
astronautiken ligger i ämnets höga
energi eller värmepotens, siffran upp-
går till icke mindre än 34.000 värme-
enheter! — När raketflygarna få till-
fälle att experimentera med atomväte
som drivkraft, kan det helt säkert bli
fart i det hela. Då — det har man
räknat ut — kan raketplanet fräsa
ut i världsrymden, göra en sväng runt
månen och vara tillbaka till jorden
igen på fem dagar.

Men bur ska” der gå jör
passagerarna...”

tt det icke är tillräckligt att lösa
Al ana framdrivningsproblemet, är
ej svårt att se. En del av vägen skall
ju raketrymdskeppet fortskaffa sig ge-
nom luften, och skall det då icke på
grund av luftsammanpressningen
framför raketen samt gnidningen mot
luften bli glödande, så att passagerar-
na ömkligen omkomma? Man har un-
der denna diskussion framhållit, att en
projektil, som förses med successivt
exploderande laddningar, av dessa kan
framdrivas genom tomrummet och
fördenskull icke behöver den stora ini-
tialhastighet, som erfordras enligt ka-
nonmetoden. Härav bör följa, dels att

TEKNIK för ALLA 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:14:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-47/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free