- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 47. 21 nov. 1941 /
6

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kan man flyga till månen?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

levande varelser skulle kunna uthärda
en sådan resa, dels att luftens mekani-
ska och värmeverkningar ej skulle bli
så ödesdigra som i det andra fallet. Det
är först då raketen kommit upp i tun-
nare luftlager, som hastigheten på all-
var ökas, och faran för överhettning an-
ses därför icke vidare stor.

Värre är det, då raketen med stor fart
återvänder till atmosfären. Den skall
då lätt råka brand, liksom fallet är med
en meteorsten, som ute från rymden
kommer in i jordens luftlager och blir
ett stjärnskott. En tysk ingenjör har
tänkt sig kunna övervinna denna svå-
righet genom att låta raketrymdskep-
pet landa på jorden först efter att det
kretsat åskilliga gånger omkring den-
samma. Andra uppfinnare ha tänkt sig
sig rymdskeppet försett med gasbrom-
sar och då är det bara att fyra av
bromsraketer, när man närmar sig jor-
den. En amerikansk uppfinnare har
även projekterat ett rymdskepp försett
med en anordning, liknande rotorn på
en autogiro, som träder i funktion, när
projektilen börjar återfärden till jorden,
varigenom den kommer att återvända
med jämförelsevis ringa hastighet. And-
ra ha åter tänkt sig fallskärmar till att
bromsa upp hastigheten vid återkomsten.

Som nämnts var det den amerikanska
professorn Goddard, som först omsatte
teorierna i praktiken. Sedan han 1919 ut-
givit en skrift ”Extrema höjders upp-
nåelighet medelst raketkraft” började
han experimentera och lyckades en tid

dwärefter sända upp en obemannad för-
söksraket till en höjd av nästan 100
km över jordytan. Efter detta fram-
gångsrika försök kunde tidningarna un-
der sensationsrubriker meddela att pro-
fessorns nästa steg bleve att sända en
jätteraket till månen.

Enligt Goddards plan skulle månrake-
ten vara åtta meter lång och förmad
som en torped. Den skulle drivas fram-
åt av exploderande nitrocellulosa, som i
mindre paket skulle matas in i explosi-
onskammaren enligt kulspruteprincipen.
Den obemannade raketen skulle inriktas
så att den kom in i månens attraktions-
fält. Den skulle störta ned på månens
yta, varvid en kraftig magnesiumblixt i
raketens nos skulle antändas. Blixtens
uppflammande, hoppades Goddard, skul-
le man kunna iakttaga från observatori-
er på jorden. Det meddelades att ex-
perimentet skulle äga rum i december
1925, men det blev dödstyst kring mån-
raketen, och året därpå förklarade pro-
fessorn, att han höll på att förbättra
sin rakettyp och sedan blev det defini-
tiv tystnad kring detta experiment.

Man måste lära sg åka raketbil
innan man kan Jå ga tillmånen.

”4 ven i Europa. sysslade man emeller-

tid med raketproblemet, och profes-
sor Hermann Oberth hade 1924 sina
planer färdiga på ett rymdskepp, men
blev tvungen att avbryta sina experi-
ment på grund av penningbrist.

Han

Bild ur UFA-filmen ”Die Frau im Mond”, som visades 1930. Raketplanet har lan-

dat på månen. Passageraren är iklädd dykardräkt för att kunna andas och blyskor
för att kunna hålla sig på marken. .

6 TEKNIK för ALLA

fick emellertid pris av franska veten-
skapsakademien för sitt projekt, som
tekniskt sett hade vissa företräden fram-
för Goddards. Så skulle t. ex. Oberths
raket drivas med flytande bränsle, al-
kohol och knallgas, som har tre ggr så
kraftig verkan som nitrocellulosa. En
annan finess var att raketen delats i
tre delar. Passagerarna befunno sig i
den översta delen, som kunde frigöras
från de andra, när bränslet, som de in-
nehöllo, förbrukats. Observationshytten
var även försedd med fallskärm. Trots
vissa vetenskapliga meriter hos uppfin-
narna får man nog i alla fall kalla såväl
Goddard som Oberth för fantaster. De
hade ej tålamod eller lust att på be-
prövat vetenskapligt sätt angripa pro-
blemet nedifrån och långsamt arbete sig
upp mot det hägrande målet.

Med den tyske astronomen och flyga-
ren Max Valier inträder en mera prak-
tiskt inställd man på arenan 1927. Även
hans mål är flykten ut i världsrymden,
men han förstår att man måste lära sig
krypa innan man kan lära sig gå. Valier
lyckades intressera den bekante bilfab-
rikanten Opel för sina idéer, och tillsam-
mans med denne och en fabrikant av
räddningsraketer för skeppsbrutna bör-
jades arbetet på den första uppgiften —
att driva en bil med raketkraft.

I april 1928 var man färdig att före-
ta en provfärd, och vagnen såg i stort
sett ut som en vanlig racerbil men sak-
nade motor under huven. Strax bakom
föraren fanns en behållare med raketer
— femtio kilo sprängämnen, som skulle
spränga bil och förare i småbitar, om de

: antändes samtidigt. Vid starten tryckte

föraren på en elektrisk kontakt på in-
strumentbrädan; med öronbedövande dån
sköt en väldig eldkvast ut från vagnen,
som rusade iväg somcen pil och för-
svann bakom det väldiga rökmoln den
lämnade efter sig; När de först antän-
da raketerna slutade knalla tog ett nytt
par vid, och med en hastighet av 100
km i timmen rusade bilen runt banan.
Nästa etapp på vägan mot stjärnorna
och världsrymden var att få en flygma-
skin att höja sig med raketkraftens
hjälp, och även med detta har man
lyckats såväl i Tyskland som i Italien.
Det är obefogat att på förhand be-
teckna tanken om interplanetarisk för-
bindelse som omöjlig. Teoretiskt torde
det knappast vara något, som hindrar
att ett raketrymdskepp redan nu skulle
kunna byggas. Allra minst får man be-
trakta rymdraketproblemet som löjligt.
Vad skulle man icke för 30 å 35 år se-
dan ha sagt om radion, televisionen och
Atlantflygningarna?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:14:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-47/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free