- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 49. 5 dec. 1941 /
28

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marconi — den trådlösas uppfinnare, av Sverre S. Amundsen - Från seger till seger - Brevlåda - TefA-spalten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Marconi...

(Forts. fr. sid. 22.)

om radioteknikerna verkligen hade gett
sig till att studera kortvågorna först, så
skulle milliarder kronor ha blivit spara-
de. Studiet av kortvågorna var ett ar-
bete, som lovade de mest lysande resul-
tat i framtiden. (Till kortvågor räk-
nas numera våglängderna 10—90 meter.
Ännu kortare vågor pläga kallas ultra-
korta. Äro vågorna under 1 meter, kal-
las de mikrovågor eller centimetervå-
gor.)

Marconi redogjorde för de försök, som
han gjort med kortvågor åren 1895 och
1896. Visserligen hade han avbrutit
studierna av dessa vågor och gått över
till långvågor, men han sade sig aldrig
kunna riktigt glömma de lovande re-
sultat han faktiskt hade nått med kort-
vågor redan då. Under världskriget,
d. v. s. 20 år senare, hade han tagit
upp de gamla försöken igen. Han hade
därvid haft utomordentligt god hjälp av
ingenjör C. S. FRANKLIN, som var an-
ställd i det brittiska ’Marconibolaget.
Vid en för ändamålet särskilt byggd sta-
tion vid Livorno hade de tillsammans
gjort försök. Därvid hade de fått låna
en av marinens motorbåtar, vilken de
monterat upp till en flyttbar mottagar-
station. Våglängden var omkring 4 me-
ter. Med tillhjälp av särskilda anten-
ner och reflektorer sändes de elektriska
vågorna sedan ut i strålar (direktiv-
sändning).

Marconi körde flitigt omkring med mo-
torbåten och gjorde sina undersöknin-
gar. I strålens mittlinje voro signaler-
na starkast, och där kunde han höra
dem på nära 10 kilometers avstånd från
sändaren. Förflyttade han sig från mitt-
linjen utåt mot sidorna, blevo -signa-
lerna svagare och svagare, och vid om-
kring 50” vtanför mitten försvunno de
helt och hållet.

Uppfinnaren redogjorde även för en
rad försök. som ingenjör Franklin och
dennes medarbetare senare utfört i Eng-
land. De flesta sakkunniga hade haft
den uppfattningen, att kortvågornas
räckvidd ej sträckte sig längre än till
horisonten, emedan de gingo i räta lin-
jer alldeles som ljuset. Marconi var icke
av samma uppfattning. Tvärtom. Ifall
någon skulle fråga honom, vilket områ-
de inom radiotekniken som det vore mest

28 TEKNIK för ALLA

fruktbart att arbeta inom, skulle han
obetingat svara: kortvågornas och den
direktiva sändningens.

Åhörarna voro så intresserade av fö-
redraget, att de flera gånger under det-
amma ej kunde tillbakahålla spontana
bifallsyttringar. När han slutat, bröt
det lös en åska av applåder. Amerika-
narna hyllade mannen med den sällsynta
uppfinnarbegåvningen, den klippfasta
tron, modet och den fasta viljan att hålla
ut.

En dag i slutet av juli lättade ”Elett-
ra” ankar och satte kurs på Europa.
Marconi längtade efter att komma hem
och experimentera vidare med kortvå-
gorna.

FRÅN SEGER TILL SEGER.

Ingenjör Franklin fick i uppdrag att
konstruera och leda byggandet av en
liten sändarstation för kortvågor vid
Poldhu. Ingenjör Matthieu, som också
var anställd vid Marconibolaget, skulle
svara för de nya mottagningsanläggnin-
garna ombord på ”Elettra”. Försöken
blev noga planlagda, och under år 1923
blev arbetet med själva stationen så pass
färdigt, att Marconi och Franklin kunde
ge sig av på långfärd med ”Elettra”.
De besökte att börja med flera hamnar
i Spanien och Marocko samt på Madeira
och Kapverdeöarna.

Det visade sig, att sändningarna hade
mycket stor räckvidd och att signalerna
kunde uppfattas mycket tydligt. Askväd-
ren och andra atmosfäriska störningar
hade mycket liten inverkan på kortvå-
gorna i jämförelse med vad fallet var
på långvågor.

Franklin och Matthieu arbetade un-
der Marconis ledning outtröttligt på att
förbättra apparaterna. Och i februari
och mars året därpå utförde de en rad
försök. Därunder blevo starka och tyvd-
liga kortvågssignaler uppfattade ej blott
i U. S. A. utan även i Australien. Detta
gav uppfinnaren anledning att försöka
med = telefonsamtal = till sistnämnda
världsdel, vilket också lyckades utom-
ordentligt väl.

Något senare gjordes även ett flertal
prov med direktiva kortvågssändningar
till fjärran länder, t. ex. till Japan.
Resultaten blevo så lyckade, att Mar-
conibolaget erbjöd den brittiska rege-
ringen att anlägga trådlös förbindelse

BREVLÅDA

På denna avdelning besvaras kostnads-
fritt tekniska frågor av allmänt intresse.
För mera komplicerade frågor uttages ett
arvode av 2 kronor per styck. Likvid tor-

de insändas på postgirokonto 157992.

Göran Lindén, V—äås: Tyvärr känner TefA
icke till någon litteratur, som behandlar
denna orgeltyp. Ni tillrådes att tillskriva
någon av Sveriges större orgelfabriker för
närmare informationer.

Ständig lösnummerköpare, Göteborg: 1)
Ifrågavarande ritning kan tyvärr icke an-
anskaffas.

2) Det möter naturligtvis inga som helst
hinder att tillverka en dylik dykarhjälm,
men ritningar och arbetsbeskrivningar torde
vara svårare att anskaffa. Det är icke tro-
ligt att beskrivning kommer att införas i
TefA.

3) Samtliga större bokhandlare kunna ge
Eder alla önskade upplysningar i detta fall.

inom det engelska väldets ala delar med
användning av kortvågor.

Anbudet antogs men på mycket strän-
ga villkor. Franklin, Matthieu och Mar-
coni började med nya försök, vilka gingo
ut på förbättringar i olika hänseenden.
De stationer, som byggdes, bestod proven
med glans. Kanada, Indien, Syd-Afrika
och Australien kommo sålunda i direkt
förbindelse med England medelst kort-
vågor.

(Fortsättn. i nästa n:r.)

ute i landet har god

vind i seglen, och vi få dagligen mot-
taga optimistiska rapporter från de oli-
ka cirklarna. I detta sammanhang vilja
vi uppmana alla, som anse sig kunna
medverka till hobbyrörelsens fromma, att
ställa sig till förfogande som ledare för

Hoebbyrörelsen

hobbycirklar. Sänd in namn och adress

samt uppgift på den hobby, Ni behärs-
kar så kommer saken att notiseras i tid-
ningen.

Herr Henry Johansson i Dala-Järna
har sänt in ovanstående bild av en mo-
dell av -ett svenskt ambulansplan, som

byggts efter en ritning i Tefa.

Från herr L. G. Albåge i Horn, Väring
kommer ovanstånde bild, som föreställer
en cykelbil, byggd av insändaren och
dennes kamrater, Lars-Erik Johansson
och Roland Albåge. Cykelbilen har fått
namnet ”Horns Etta”:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:14:37 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-49/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free