Marconi... (Forts. fr. sid. 22.) om radioteknikerna verkligen hade gett sig till att studera kortvågorna först, så skulle milliarder kronor ha blivit spara- de. Studiet av kortvågorna var ett ar- bete, som lovade de mest lysande resul- tat i framtiden. (Till kortvågor räk- nas numera våglängderna 10—90 meter. Ännu kortare vågor pläga kallas ultra- korta. Äro vågorna under 1 meter, kal- las de mikrovågor eller centimetervå- gor.) Marconi redogjorde för de försök, som han gjort med kortvågor åren 1895 och 1896. Visserligen hade han avbrutit studierna av dessa vågor och gått över till långvågor, men han sade sig aldrig kunna riktigt glömma de lovande re- sultat han faktiskt hade nått med kort- vågor redan då. Under världskriget, d. v. s. 20 år senare, hade han tagit upp de gamla försöken igen. Han hade därvid haft utomordentligt god hjälp av ingenjör C. S. FRANKLIN, som var an- ställd i det brittiska 'Marconibolaget. Vid en för ändamålet särskilt byggd sta- tion vid Livorno hade de tillsammans gjort försök. Därvid hade de fått låna en av marinens motorbåtar, vilken de monterat upp till en flyttbar mottagar- station. Våglängden var omkring 4 me- ter. Med tillhjälp av särskilda anten- ner och reflektorer sändes de elektriska vågorna sedan ut i strålar (direktiv- sändning). Marconi körde flitigt omkring med mo- torbåten och gjorde sina undersöknin- gar. I strålens mittlinje voro signaler- na starkast, och där kunde han höra dem på nära 10 kilometers avstånd från sändaren. Förflyttade han sig från mitt- linjen utåt mot sidorna, blevo -signa- lerna svagare och svagare, och vid om- kring 50” vtanför mitten försvunno de helt och hållet. Uppfinnaren redogjorde även för en rad försök. som ingenjör Franklin och dennes medarbetare senare utfört i Eng- land. De flesta sakkunniga hade haft den uppfattningen, att kortvågornas räckvidd ej sträckte sig längre än till horisonten, emedan de gingo i räta lin- jer alldeles som ljuset. Marconi var icke av samma uppfattning. Tvärtom. Ifall någon skulle fråga honom, vilket områ- de inom radiotekniken som det vore mest 28 TEKNIK för ALLA fruktbart att arbeta inom, skulle han obetingat svara: kortvågornas och den direktiva sändningens. Åhörarna voro så intresserade av fö- redraget, att de flera gånger under det- amma ej kunde tillbakahålla spontana bifallsyttringar. När han slutat, bröt det lös en åska av applåder. Amerika- narna hyllade mannen med den sällsynta uppfinnarbegåvningen, den klippfasta tron, modet och den fasta viljan att hålla ut. En dag i slutet av juli lättade ”Elett- ra” ankar och satte kurs på Europa. Marconi längtade efter att komma hem och experimentera vidare med kortvå- gorna. FRÅN SEGER TILL SEGER. Ingenjör Franklin fick i uppdrag att konstruera och leda byggandet av en liten sändarstation för kortvågor vid Poldhu. Ingenjör Matthieu, som också var anställd vid Marconibolaget, skulle svara för de nya mottagningsanläggnin- garna ombord på ”Elettra”. Försöken blev noga planlagda, och under år 1923 blev arbetet med själva stationen så pass färdigt, att Marconi och Franklin kunde ge sig av på långfärd med ”Elettra”. De besökte att börja med flera hamnar i Spanien och Marocko samt på Madeira och Kapverdeöarna. Det visade sig, att sändningarna hade mycket stor räckvidd och att signalerna kunde uppfattas mycket tydligt. Askväd- ren och andra atmosfäriska störningar hade mycket liten inverkan på kortvå- gorna i jämförelse med vad fallet var på långvågor. Franklin och Matthieu arbetade un- der Marconis ledning outtröttligt på att förbättra apparaterna. Och i februari och mars året därpå utförde de en rad försök. Därunder blevo starka och tyvd- liga kortvågssignaler uppfattade ej blott i U. S. A. utan även i Australien. Detta gav uppfinnaren anledning att försöka med = telefonsamtal = till sistnämnda världsdel, vilket också lyckades utom- ordentligt väl. Något senare gjordes även ett flertal prov med direktiva kortvågssändningar till fjärran länder, t. ex. till Japan. Resultaten blevo så lyckade, att Mar- conibolaget erbjöd den brittiska rege- ringen att anlägga trådlös förbindelse BREVLÅDA På denna avdelning besvaras kostnads- fritt tekniska frågor av allmänt intresse. För mera komplicerade frågor uttages ett arvode av 2 kronor per styck. Likvid tor- de insändas på postgirokonto 157992. Göran Lindén, V—äås: Tyvärr känner TefA icke till någon litteratur, som behandlar denna orgeltyp. Ni tillrådes att tillskriva någon av Sveriges större orgelfabriker för närmare informationer. Ständig lösnummerköpare, Göteborg: 1) Ifrågavarande ritning kan tyvärr icke an- anskaffas. 2) Det möter naturligtvis inga som helst hinder att tillverka en dylik dykarhjälm, men ritningar och arbetsbeskrivningar torde vara svårare att anskaffa. Det är icke tro- ligt att beskrivning kommer att införas i TefA. 3) Samtliga större bokhandlare kunna ge Eder alla önskade upplysningar i detta fall. inom det engelska väldets ala delar med användning av kortvågor. Anbudet antogs men på mycket strän- ga villkor. Franklin, Matthieu och Mar- coni började med nya försök, vilka gingo ut på förbättringar i olika hänseenden. De stationer, som byggdes, bestod proven med glans. Kanada, Indien, Syd-Afrika och Australien kommo sålunda i direkt förbindelse med England medelst kort- vågor. (Fortsättn. i nästa n:r.) ute i landet har god vind i seglen, och vi få dagligen mot- taga optimistiska rapporter från de oli- ka cirklarna. I detta sammanhang vilja vi uppmana alla, som anse sig kunna medverka till hobbyrörelsens fromma, att ställa sig till förfogande som ledare för Hoebbyrörelsen hobbycirklar. Sänd in namn och adress samt uppgift på den hobby, Ni behärs- kar så kommer saken att notiseras i tid- ningen. Herr Henry Johansson i Dala-Järna har sänt in ovanstående bild av en mo- dell av -ett svenskt ambulansplan, som byggts efter en ritning i Tefa. Från herr L. G. Albåge i Horn, Väring kommer ovanstånde bild, som föreställer en cykelbil, byggd av insändaren och dennes kamrater, Lars-Erik Johansson och Roland Albåge. Cykelbilen har fått namnet ”Horns Etta”: