- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 6. 7 febr. 1941 /
20

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidmaskinen. En äventyrsroman av H. G. Wells - XII. I mörkret - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nervös. Jag kunde känna, hur
sömnbegäret började smyga sig på mig — och
på samma gång morlocks.

Medan vi så tvekande gingo fram,
såg jag avtecknande sig mot de svarta
buskarna tre hukande figurer. Det
fanns buskar och långt gräs runt ikring
oss och jag kände mig inte säker på,
att de inte skulle smyga sig på oss. Jag
beräknade, att skogen inte var mer än
en kilometer stor, så om vi bara kunde
komma igenom den till den trädlösa
sluttningen på andra sidan, så tyckte
jag att vi skulle kunna slå oss ned där
i säkerhet. Jag ansåg, att med
tändstickor och kamfer skulle jag kunna hålla
morlocks på avstånd, men skulle jag
kunna hantera tändstickorna med
händerna, så måste jag lämna stickorna
kvar, varför jag med tvekan släppte dem
på marken. Men så flög det genom
huvudet på mig, att jag skulle överraska
skepnaderna i vår rygg genom att
tända på stickorna. Då tyckte jag att det
var ett sinnrikt sätt att betäcka vår
reträtt, men jag skulle snart komma
underfund med vilket dåraktigt påhitt det
var.

Jag vet inte om ni tänkt på hur
sällsynt elden skulle vara om det inte
funnes några människor och klimatet vore
varmare. Solen är sällan het nog att
antända ens om den koncentrerats
genom daggdroppar, som stundom kan
hända i tropiska länder. Åskan kan
ibland splittra och svärta men det är
sällan den ställer till med någon större
eldsvåda. Under denna tid av dekadans
hade konsten att göra upp eld blivit
totalt bortglömd på jorden. De röda
eldtungor, som slickade stickhögen voro
någonting alldeles nytt och märkvärdigt
för Weena.

Hon ville springa fram och leka med
elden, och jag tror bestämt, att hon
skulle ha kastat sig in i den om jag
inte hållit henne tillbaka. Men jag fick
fatt i henne och trots att hon sökte
komma lös, trängde jag djärvt på
genom skogen. Till att börja med lyste
elden upp stigen. När jag så såg mig
tillbaka, kunde jag genom de
tättstående trädstammarna se, att min eld hade
spritt sig till buskarna bredvid och att
elden i en båglinje sakta åt sig upp
genom gräset på kullen. Jag skrattade
häråt och vände mig ånyo mot de mörka
träden framför mig. Det var mycket
mörkt och Weena höll sig fastklamrad
vid mig. Alltefter som ögonen blevo
vana vid mörkret, kunde jag se nog för
att inte törna emot trädstammarna.
Över oss var det absolut svart med
undantag för att här och där en springa
av den mörkblå himlen tittade igenom.
Jag kunde inte tända några tändstickor,
emedan jag inte hade händerna fria.
På den vänstra armen bar jag den lilla
och i högra handen höll jag
järnstången. Under en del av vägen hördes
ingenting annat än när kvistarna brötos
av under mina fötter, det svaga suset
av vinden i trädkronorna, min egen
andhämtning samt blodets dunkande i
öronen.

Då tyckte jag mig höra, att det
prasslade omkring mig, men jag gick på.
Prasslandet blev nu tydligare, och nu
kunde jag urskilja samma konstiga ljud
och röster som jag hade hört i
underjorden. Där var tydligen åtskilliga
morlocks, som höllo på att inringa
mig. Det dröjde sannerligen inte mer
än en minut innan jag kände någonting
draga mig i rocken och sedan i armen.
Då ryste Weena våldsamt till och höll
sig alldeles stilla.

Det var nu tid att tända en
tändsticka, men för att få tag i en, måste
jag släppa ner henne på marken. Jag
gjorde detta, och medan jag famlade
i fickan märkte jag att någonting
försiggick vid mina knän. Hon höll sig
fullkomligt tyst, men morlocks utstötte
sina egendomliga kuttrande läten.
Mjuka små händer trevande på min rock
och på ryggen, ja, de rörde till och med
vid min hals. Då drog jag eld på den
sprakande tändstickan och höll upp den
i luften och fick se de vita ryggarna
på morlocks, som flydde bland träden.
Jag fick i hast tag i en kamferklump i
fickan och gjorde mig beredd att tända
på den så snart tändstickan brunnit
slut.

Då betraktade jag Weena, som låg
och höll mig om benen med ansiktet mot
marken och alldeles orörlig. Jag blev
mycket rädd och lutade mig ned till
henne. Hon andades knappt. Jag tände
på kamferstycket och kastade det på
marken och när det gick sönder i flera
stycken och blossade upp, drogo sig
morlocks tillbaka. Då lade jag mig på knä
och lyfte upp henne. Nu tycktes hela
skogen bakom oss genljuda av prasslet
och mumlandet från en mängd
individer!

Weena syntes hava svimmat. Jag
lade henne varligt över min axel och
steg upp för att fortsätta vandringen.
Men nu gjorde jag en förfärlig
upptäckt. Under mitt sysslande med
tändstickorna och Weena hade jag vänt mig
om flera gånger med det resultatet, att
jag inte hade den ringaste aning om i
vilken riktning vägen låg. Jag kunde
lika gärna vara vänd i riktning mot
porslinspalatset, varifrån jag hade
kommit. Jag började faktiskt kallsvettas.
Nu gällde det att handla snabbt. Därför
beslöt jag mig för att göra upp en eld
och campa där vi voro. Jag lade
Weena, som fortfarande var orörlig, på en
mossbevuxen trädstam, och innan
kamfern hade brunnit ut, började jag samla
stickor och löv. Från mörkret som
omgav mig, syntes morlocks ögon lysa
som rubiner.

Kamfern flämtade och slocknade, och

Läroböcker
Ritningar


Vid självstudium erbjuda nedanstående
handböcker den allra bästa hjälpen.
Innehållet är instruktivt och
värdefullt, samt utgör varje bok ett
avslutat helt. I den förklarande texten
ingår bilder, planscher och teckningar.
Teckningsböckerna aro utarbetade av
artisten och teckningsläraren V.
Björkman. Böckerna kunna anskaffas
genom närmaste bokhandel eller direkt
från förlaget, Clas Ohlsson & C:o,
Insjön,
genom att insända nedanstående
kupong. Stryk över det som ej
önskas, häftad eller inbunden.

Sänd mig mot postförskott följande
böcker:

.... ex. Konstmålning, pastellmålning,
akvarellmålning, oljemålning,
häft 2.35, inb 3.25.

.... ex. Landskapsteckning, häft. 2.25,
inb. 3.15.

.... ex. Frihandsteckning, häft. 2.35,
inb. 3.25.

.... ex Figur- & porträtteckning,
häft. 2.35, inb. 3.35.

.... ex. Tuschteckning, häftad 1.85.

.... ex. Lärobok i textning, häft. 2.25.

.... ex. Möbelmålning med
färgplanscher, häft. 1.75.

.... st. Radioritning till en-rörs
batteriapparat 0.50.

.... st. Radioritning till två-rörs
batteriapparat, 1.4 volts rör, 0.75

.... st. Radioritning till tre-rörs
batteriapparat, 1.4 volts rör, 1.25.

.... ex. 100-sidig katalog över
ritningar, handböcker, radiodelar,
grammofondelar, verktyg,
leksaker, artistmateriel, fotoart.,
experimentart. m. m. gratis.

Namn: .....

Adress: .....

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:12:22 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-6/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free