- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 6. 7 febr. 1941 /
20

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tidmaskinen. En äventyrsroman av H. G. Wells - XII. I mörkret - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nervös. Jag kunde känna, hur sömnbegäret började smyga sig på mig — och på samma gång morlocks. Medan vi så tvekande gingo fram, såg jag avtecknande sig mot de svarta buskarna tre hukande figurer. Det fanns buskar och långt gräs runt ikring oss och jag kände mig inte säker på, att de inte skulle smyga sig på oss. Jag beräknade, att skogen inte var mer än en kilometer stor, så om vi bara kunde komma igenom den till den trädlösa sluttningen på andra sidan, så tyckte jag att vi skulle kunna slå oss ned där i säkerhet. Jag ansåg, att med tändstickor och kamfer skulle jag kunna hålla morlocks på avstånd, men skulle jag kunna hantera tändstickorna med händerna, så måste jag lämna stickorna kvar, varför jag med tvekan släppte dem på marken. Men så flög det genom huvudet på mig, att jag skulle överraska skepnaderna i vår rygg genom att tända på stickorna. Då tyckte jag att det var ett sinnrikt sätt att betäcka vår reträtt, men jag skulle snart komma underfund med vilket dåraktigt påhitt det var. Jag vet inte om ni tänkt på hur sällsynt elden skulle vara om det inte funnes några människor och klimatet vore varmare. Solen är sällan het nog att antända ens om den koncentrerats genom daggdroppar, som stundom kan hända i tropiska länder. Åskan kan ibland splittra och svärta men det är sällan den ställer till med någon större eldsvåda. Under denna tid av dekadans hade konsten att göra upp eld blivit totalt bortglömd på jorden. De röda eldtungor, som slickade stickhögen voro någonting alldeles nytt och märkvärdigt för Weena. Hon ville springa fram och leka med elden, och jag tror bestämt, att hon skulle ha kastat sig in i den om jag inte hållit henne tillbaka. Men jag fick fatt i henne och trots att hon sökte komma lös, trängde jag djärvt på genom skogen. Till att börja med lyste elden upp stigen. När jag så såg mig tillbaka, kunde jag genom de tättstående trädstammarna se, att min eld hade spritt sig till buskarna bredvid och att elden i en båglinje sakta åt sig upp genom gräset på kullen. Jag skrattade häråt och vände mig ånyo mot de mörka träden framför mig. Det var mycket mörkt och Weena höll sig fastklamrad vid mig. Alltefter som ögonen blevo vana vid mörkret, kunde jag se nog för att inte törna emot trädstammarna. Över oss var det absolut svart med undantag för att här och där en springa av den mörkblå himlen tittade igenom. Jag kunde inte tända några tändstickor, emedan jag inte hade händerna fria. På den vänstra armen bar jag den lilla och i högra handen höll jag järnstången. Under en del av vägen hördes ingenting annat än när kvistarna brötos av under mina fötter, det svaga suset av vinden i trädkronorna, min egen andhämtning samt blodets dunkande i öronen. Då tyckte jag mig höra, att det prasslade omkring mig, men jag gick på. Prasslandet blev nu tydligare, och nu kunde jag urskilja samma konstiga ljud och röster som jag hade hört i underjorden. Där var tydligen åtskilliga morlocks, som höllo på att inringa mig. Det dröjde sannerligen inte mer än en minut innan jag kände någonting draga mig i rocken och sedan i armen. Då ryste Weena våldsamt till och höll sig alldeles stilla. Det var nu tid att tända en tändsticka, men för att få tag i en, måste jag släppa ner henne på marken. Jag gjorde detta, och medan jag famlade i fickan märkte jag att någonting försiggick vid mina knän. Hon höll sig fullkomligt tyst, men morlocks utstötte sina egendomliga kuttrande läten. Mjuka små händer trevande på min rock och på ryggen, ja, de rörde till och med vid min hals. Då drog jag eld på den sprakande tändstickan och höll upp den i luften och fick se de vita ryggarna på morlocks, som flydde bland träden. Jag fick i hast tag i en kamferklump i fickan och gjorde mig beredd att tända på den så snart tändstickan brunnit slut. Då betraktade jag Weena, som låg och höll mig om benen med ansiktet mot marken och alldeles orörlig. Jag blev mycket rädd och lutade mig ned till henne. Hon andades knappt. Jag tände på kamferstycket och kastade det på marken och när det gick sönder i flera stycken och blossade upp, drogo sig morlocks tillbaka. Då lade jag mig på knä och lyfte upp henne. Nu tycktes hela skogen bakom oss genljuda av prasslet och mumlandet från en mängd individer! Weena syntes hava svimmat. Jag lade henne varligt över min axel och steg upp för att fortsätta vandringen. Men nu gjorde jag en förfärlig upptäckt. Under mitt sysslande med tändstickorna och Weena hade jag vänt mig om flera gånger med det resultatet, att jag inte hade den ringaste aning om i vilken riktning vägen låg. Jag kunde lika gärna vara vänd i riktning mot porslinspalatset, varifrån jag hade kommit. Jag började faktiskt kallsvettas. Nu gällde det att handla snabbt. Därför beslöt jag mig för att göra upp en eld och campa där vi voro. Jag lade Weena, som fortfarande var orörlig, på en mossbevuxen trädstam, och innan kamfern hade brunnit ut, började jag samla stickor och löv. Från mörkret som omgav mig, syntes morlocks ögon lysa som rubiner. Kamfern flämtade och slocknade, och Läroböcker Ritningar Vid självstudium erbjuda nedanstående handböcker den allra bästa hjälpen. Innehållet är instruktivt och värdefullt, samt utgör varje bok ett avslutat helt. I den förklarande texten ingår bilder, planscher och teckningar. Teckningsböckerna aro utarbetade av artisten och teckningsläraren V. Björkman. Böckerna kunna anskaffas genom närmaste bokhandel eller direkt från förlaget, Clas Ohlsson & C:o, Insjön, genom att insända nedanstående kupong. Stryk över det som ej önskas, häftad eller inbunden. Sänd mig mot postförskott följande böcker: .... ex. Konstmålning, pastellmålning, akvarellmålning, oljemålning, häft 2.35, inb 3.25. .... ex. Landskapsteckning, häft. 2.25, inb. 3.15. .... ex. Frihandsteckning, häft. 2.35, inb. 3.25. .... ex Figur- & porträtteckning, häft. 2.35, inb. 3.35. .... ex. Tuschteckning, häftad 1.85. .... ex. Lärobok i textning, häft. 2.25. .... ex. Möbelmålning med färgplanscher, häft. 1.75. .... st. Radioritning till en-rörs batteriapparat 0.50. .... st. Radioritning till två-rörs batteriapparat, 1.4 volts rör, 0.75 .... st. Radioritning till tre-rörs batteriapparat, 1.4 volts rör, 1.25. .... ex. 100-sidig katalog över ritningar, handböcker, radiodelar, grammofondelar, verktyg, leksaker, artistmateriel, fotoart., experimentart. m. m. gratis. Namn: ..... Adress: .....

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 12 01:47:25 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-6/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free