Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Händigt folk: Hemgjorda raketbilen är ingen leksak! Av Bengt Fryklund och Sven Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEMGJORDA
RAKETBILEN
AR INGEN LEKSAK!
Många av TfÅA:s läsare, vilka i nr
23/1940 läste den artikel, som behand-
lade raketen som framtidens drivmedel,
kände säkerligen lust att själva göra
försök på detta intressanta område. Så
var åtminstone fallet med underteckna-
de, som efter åtskilliga missöden och
felaktiga konstruktioner till slut lycka-
des konstruera en raketbil, som kommit
upp till ganska avsevärda hastigheter.
I detta sammanhang bör emellertid be-
tonas, att dessa försök absolut icke äro
lämpade att genomföras av ungdomar
ensamma. Någon ansvarskännande äld-
re person med erfarenhet från kemiska
experiment måste närvara.
Enligt vad författarna ha sig bekant,
Bengt Fryklund
och Sven Hagberg
berätta om sina.
experiment med
raketbilen, som
IT synes på bilden.
har blott ett i större skala företaget
försök med raketbil gjorts och krönts
med framgång. Detta företogs den 11
april 1928, och hade till upphovsmän
Fritz von Opel vid de bekanta Opelver-
ken, Max Valier, bekant flygare och
astronom och den drivande kraften i fö-
retaget samt ingenjör Friedrich San-
der, ägare av en fabrik för fyrverkeri-
pjäser i Wesermände. Dessa herrar lyc-
kades efter långvariga experiment fram-
ställa en bil driven med krutraketer.
Själva bilen, som byggts vid de bekanta
Opelverken, påminde i hög grad om en
vanlig racerbil med dess kraftiga wun-
derrede och lätta karosseri, men gran-
skade man den närmare fann man, att
motorhuven var tom, och att den van-
ligen strömlinjeformade aktern hade er-
satts av en fyrkantig låda, ur vilken sju
kraftiga rakettuber pekade. Efter den
första raketdrivna bilens jungfrufärd
kunde man konstatera en avgjord fram-
gång, i det att bilen på åtta sekunder
lyckades uppnå en hastighet av 100 km/
tim. Detta betyder en acceleration av
3,48 m/sek.
Av detta försök kunde man dock dra-
ga den viktiga — och kanske nedslåen-
de — slutsatsen, att raketbilen aldrig
kommer att kunna upptaga konkurren-
sen med de vanliga, explosionsmotordriv-
na bilarna, vilket beror på följande fak-
ta:
1) Driften skulle bli för dyr. Bilen
skulle med samma laddning icke kunna
hållas i gång mer än högst några mi-
nuter, varefter den körde av farten kan-
ske ännu 7—8 minuter, men sedan måste
omladdning ske, och raketerna skulle,
även om de serietillverkades, bli många
gånger dyrare än bensinen.
2) De höga hastigheter (flera hundra
km/tim.) som man med visshet kunde
uppnå skulle aldrig få någon praktisk
betydelse, framför allt icke på vägar
fulla av hinder och farliga kurvor, ty
någon bromsning kunde ju inte komma
ifråga utan mycket dyrbara arrange-
mang med bromsraketer.
3) Vid försöket fann man även, att
stora rökmängder utvecklades, vilka
skulle omöjliggöra all körning i städer
och även vålla olägenheter på landsbyg-
den.
Men detta bör dock icke avskräcka lä-
saren att sätta igång. Dessa försök ha
sin stora betydelse därigenom, att raket-
bilen kommer att bilda övergången mel-
lan våra nuvarande flygplan och de, som
en gång komma att genomkorsa univer-
TEKNIK för ALLA 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>