HEMGJORDA RAKETBILEN AR INGEN LEKSAK! Många av TfÅA:s läsare, vilka i nr 23/1940 läste den artikel, som behand- lade raketen som framtidens drivmedel, kände säkerligen lust att själva göra försök på detta intressanta område. Så var åtminstone fallet med underteckna- de, som efter åtskilliga missöden och felaktiga konstruktioner till slut lycka- des konstruera en raketbil, som kommit upp till ganska avsevärda hastigheter. I detta sammanhang bör emellertid be- tonas, att dessa försök absolut icke äro lämpade att genomföras av ungdomar ensamma. Någon ansvarskännande äld- re person med erfarenhet från kemiska experiment måste närvara. Enligt vad författarna ha sig bekant, Bengt Fryklund och Sven Hagberg berätta om sina. experiment med raketbilen, som IT synes på bilden. har blott ett i större skala företaget försök med raketbil gjorts och krönts med framgång. Detta företogs den 11 april 1928, och hade till upphovsmän Fritz von Opel vid de bekanta Opelver- ken, Max Valier, bekant flygare och astronom och den drivande kraften i fö- retaget samt ingenjör Friedrich San- der, ägare av en fabrik för fyrverkeri- pjäser i Wesermände. Dessa herrar lyc- kades efter långvariga experiment fram- ställa en bil driven med krutraketer. Själva bilen, som byggts vid de bekanta Opelverken, påminde i hög grad om en vanlig racerbil med dess kraftiga wun- derrede och lätta karosseri, men gran- skade man den närmare fann man, att motorhuven var tom, och att den van- ligen strömlinjeformade aktern hade er- satts av en fyrkantig låda, ur vilken sju kraftiga rakettuber pekade. Efter den första raketdrivna bilens jungfrufärd kunde man konstatera en avgjord fram- gång, i det att bilen på åtta sekunder lyckades uppnå en hastighet av 100 km/ tim. Detta betyder en acceleration av 3,48 m/sek. Av detta försök kunde man dock dra- ga den viktiga — och kanske nedslåen- de — slutsatsen, att raketbilen aldrig kommer att kunna upptaga konkurren- sen med de vanliga, explosionsmotordriv- na bilarna, vilket beror på följande fak- ta: 1) Driften skulle bli för dyr. Bilen skulle med samma laddning icke kunna hållas i gång mer än högst några mi- nuter, varefter den körde av farten kan- ske ännu 7—8 minuter, men sedan måste omladdning ske, och raketerna skulle, även om de serietillverkades, bli många gånger dyrare än bensinen. 2) De höga hastigheter (flera hundra km/tim.) som man med visshet kunde uppnå skulle aldrig få någon praktisk betydelse, framför allt icke på vägar fulla av hinder och farliga kurvor, ty någon bromsning kunde ju inte komma ifråga utan mycket dyrbara arrange- mang med bromsraketer. 3) Vid försöket fann man även, att stora rökmängder utvecklades, vilka skulle omöjliggöra all körning i städer och även vålla olägenheter på landsbyg- den. Men detta bör dock icke avskräcka lä- saren att sätta igång. Dessa försök ha sin stora betydelse därigenom, att raket- bilen kommer att bilda övergången mel- lan våra nuvarande flygplan och de, som en gång komma att genomkorsa univer- TEKNIK för ALLA 23