sum, ty raketen färdas lika lätt genom vår täta atmosfär som genom världs- rymdens oändliga tomhet, och där är den suverän och varje annat drivmedel överlägset. Hylsans konstruktion. Raketbilens ”motor” består av den laddade rakettuben. - Denna förfärdigas av tjockt karduspapper för mindre ra- keter, för större måste pappershylsan omges av en hylsa av schablonmässing. Vid detta försök har använts 30 mm- raketer såsom varande de lämpligaste för mindre bilar. För framställningen av hylsorna be- hövs några verktyg, se bild I. 1 är den kavel på vilken tuben rullas. vas av björk till en diameter av 30 mm Den svar- och en längd av ung. 70 em. 4 är det underlag, som är erforderligt vid hylsor- nas riktiga laddning. Det består av en bastant träkubb, vars form är likgiltig, blott den är stor nog och begränsad av I denna Denna två parallella, vågräta plan. är inskruvad den s. k. vårtan. beställes på en mekanisk verkstad, för så vitt man ej har tillgång till en god metallsvarv. De förfärdigas av ohärdat stål enligt den ritning, som ges i fig. 3. Samma figur visar olika slag av sättare. Med dessa packas satsen, och vill man ernå -god packning behö- ver man minst tre sättare. Dessa ha en yttre diameter = raketens inre, alltså 30 mm, och äro inuti försedda med en kanal, som passar precis till nålen. De tre sättarna skola ha en kanallängd av resp. hela nålen, 2/3 av nålens o. 1/3 av nålens längd. Det är av vikt, att de pas- sa precis, d. v. s. gå lätt utan att glappa. Utom dessa redskap behövas ytterligare några, nämligen en skarp kniv, snören, en träklubba, papper, lim m. m. Har man så samlat alla nödvändiga grejor omkring sig på ett slätt bord sät- ter man igång. Karduspapperet tillskä- 195 ; Nålen (akiam. + has eu S3m)) Sad Våvtan «= Fia. 3. (a, 2 ay sdetr fröctarna) By år masdiv, UU tj förseds 3 ed hål. DID MUM RTR UA ph AUDI UNDAN höll (la Fig. Bi1Sk. 24 TEKNIK för ALLA res till hylsans längd och lindas hårt kring kaveln tills man uppnått en tjock- lek av cirka 2—2,5 mm. Då bestrykes den sista delen av papperet med lim och rullas fast, varefter man, innan hyl- san tages av rullen, ytterligare förstär- ker skarven med gummerade remsor (fönsterremsor), för att tuben icke skall rulla upp sig. Nästa etapp är hylsornas strypning. Denna har till uppgift att öka de ut- strömmande gasernas hastighet, vilket åstadkommes därigenom, att man 5 cm från hylsans mynning lägger ett halv- slag och drar till. Är Hylsan väl gjord fordrar detta rätt goda krafter, men genom någon hävstångsanordning el. dyl. kan det avsevärt underlättas. När tillräcklig strypning uppnåtis (för en 30 mm raket bör utströmningsmunstyc- kets diam. vara c:a 7—8 mm) lindas ”halsen” med snören så att den upp- komna fördjupningen fylles. N Satsen. Den lämpligaste blandningen för en 30 mm-raket är: Kaliumnitrat 16 viktsdelar Kol Alla ingredienserna måste vara ke- miskt rena och fullständigt torra, för att resultatet skall bli det bästa möjliga. Kolet glödgas i degel, om det är fuktigt. Betr. bör vara av furu el. gran och svavel gäller att endast pulvriserad stångsvavel duger (således ej sublime- Här varna vi läsarna ytterligare, ty i likhet rad svavel, s. k. svavelblomma). med kaliumklorat bildar stångsvavel ex- plosiva blandningar med vissa ämnen. De renade och pulvriserade ingredien- serna (inga klumpar!) uppvägas där- på. Hela satsen till en 30 mm raket vä- ger c:a 260 g. Enligt receptet blir det således 160 g KNOz3, 60 g C och 40 g 8. Laddningen — ingenting för barn. Raketen placeras på vårtan (fig 4), varvid man skär bort så mycket av val- vet, att det passar precis (tillse även,