Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Resan till KEN, av Christian Haugen - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ofta hade han och Wayne stött ihop,
eftersom denne genom sin ställning som
Daily Mails främste korrespondent
måste vara överallt där någonting
hände. Senast hade han träffat honom för
ett halvt år sedan vid amerikanska
gränsen, inte långt från El Paso del
Norte. De hade mötts av en
tillfällighet och hade upplevat en härlig natt
tillsammans under den stjärnströdda
himmeln. Faversham förde befäl över en
avdelning regeringstrupper, som utan
större blodsutgjutelse hade oskadliggjort
ett rövarband. I de europeiska
tidningarna talades emellertid om hårda
strider, om ”revolution i Mexiko”. Och
Wayne hade kommit dit för att skildra
denna revolution.
Den vanligtvis ytterst förbehållsamme
Faversham hade den gången sagt
Wayne en sak, som gett denne en liten
inblick i vännens föreställningsvärld. Det
hade blott varit några ord, som kanske
snarare voro riktade till stjärnorna än
till kamraten; men de gåvo dock Wayne
den föreställningen, att Faversham
under alla dessa år hade strövat omkring
så långt borta från fredliga allfarvägar,
på grund av sin längtan efter ett
obestämt, obegränsat och allt uppslukande
äventyr.
Han hade strövat från ställe till
ställe och mött många faror och många
sköna kvinnor, men aldrig det äventyr,
som han sökte — då hade han till slut
tröttnat och hade velat uppge allt
sökande.
Wayne kom att tänka tillbaka på
detta.
— Ingen tidning på fyra månader?
frågade han. Det måste ha sin
särskilda betydelse. Jag tänkte att du, sedan
vi sist träffades, hade slagit dig på
åkerbruk, boskapsskötsel och familjeliv?
Reginald log, han var inte bitter och
besviken, som vid deras förra möte.
— Då hade jag faktiskt sådana och
liknande planer, sade han. Men när jag
lämnade Mexiko hörde jag glunkas om
en italiensk guvernör, som var en
plågoande för sina stackars somalinegrer,
och därför tänkte jag söka upp honom,
innan jag drog mig tillbaka från
alltihop.
— Har du nu kommit därhän?
frågade Wayne.
— Nej min vän, jag kom aldrig så
långt, blev förhindrad på vägen.
Journalisten såg närmare på honom
och upptäckte ett uttryck, som han
förut inte sett, i de blåa, alltid så
självmedvetna ögonen. Slagen av ett
plötsligt infall frågade han:
— Hur gammal är hon?
Sir Reginald Faversham skrattade
med hela sitt väderbitna, inte särskilt
sköna ansikte.
— Nej, vet du vad, barnsjukdomar
och kärlekshistorier har jag för länge
sedan vuxit ifrån. Du får försöka på
annat håll och högre upp.
— Då ger jag mig. Jag känner
ingenting högre.
— Åhå! Vilken komplimang för
kvinnokönet. Men låt oss dricka en flaska
Roederer, om du har lust. Och jag skall
berätta dig någonting verkligt
storartat.
— Tack skall du ha, jag har lust
både till champagne och det
”storartade”.
Medan de väntade på vinet frågade
Faversham hur det egentligen förhöll
sig med den av Wayne nämnda
Amanullah och varför Daily Mail skickat sin
främsta korrespondent just till det
långtråkiga, glödande, tröstlösa Aden.
Dick Wayne förklarade och berättade.
Han beskrev sin förargelse över den
afganska kungen, som så hastigt hade
sträckt vapen, men tillade att han hade
övervunnit sin harm och sin ånger att
ha stigit i land i Aden i stället för att
fara till Kamtschatka, nu när
Faversham hade dykt upp.
— Om de där ständiga
bolsjevikoroligheterna finns det inte mycket att
skriva, ansåg Reginald. När går för resten
båten du hade tänkt resa med?
— En ångare från Nagasaki
kommer i morgon kväll. Men det brådskar
ju inte, jag kan gott och väl vänta ännu
ett par dagar här Kamtschatka
springer inte bort och inte heller gör
bolsjevikerna det. Och eftersom det faktiskt
inte finns mycket att skriva om, har
jag för ögonblicket ingenting särskilt
för mig. Eller kan du tilläventyrs
ordna en mera förnuftig och civiliserad
revolution åt mig?
— En revolution har jag visserligen
inte på lager, sade han långsamt, men
jag kan föreslå dig någonting annat och
långt bättre.
Wayne var vanligtvis själv mycket
väl underrättad om de politiska och
finansiella intrigerna mellan olika
länder. Men han visste att hans vän trots
allt fick snabbare, bättre och
tillförlitligare nyheter om alla dessa händelser
än han själv, ja till och med bättre än
dem utrikesministern i de intrigerande
länderna hade tillgång till — därför
lutade han sig fram och frågade med sänkt
röst:
— Är det fråga om Amerika och
Japan?
Faversham smålog och gjorde en
avvärjande handrörelse.
— Nej, ännu högre upp. För övrigt
kan du ändå inte gissa det.
— Nå, då ger jag upp. Men du är
på så ypperligt humör att jag anar
att du äntligen funnit ditt stora
äventyr och välvilligt vill dela det med mig.
— Alldeles riktigt, sade Faversham.
Skål, Dick! Du är för resten den ende,
som jag skulle vilja dela det med.
— Tusen tack. Men finner du det inte
tillrådligt att äntligen låta mig veta vad
vi egentligen talar om?
— Jo, för i all del. Till en början
måste jag säga dig, att det gäller en
ganska farlig och långvarig sak, och om
du har tid och lust kan du genast följa
med.
— Visst har jag tid och lust, bara
det inte gäller en av dessa dumma nord-
eller sydpolsfärder eller dunkla
kontinentala upptäcktsfärder.
Faversham smålog ironiskt.
— Nej, det gäller ett verkligt,
himlastormande äventyr. Packa fort dina
saker och betala din hotellräkning. Det
här sköter jag om.
— Men du har fortfarande inte sagt
mig...
Ta’ chansen
att förtjäna
pengar!
Bliv ombud för
Teknik för Alla,
veckotidningen
för praktiskt folk.
Till Teknik för Alla.
Box 3023, Stockholm 3.
Undertecknad önskar få sig
tillsänt ombudsvillkor och material:
Namn: .....
Bostad: .....
Adress: .....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>