avbrytas. Man strävar alltid att få fartyget utrustat på kortast möj- liga tid. Medan en del av besätt- ningen får gå i land, lägger resten manken till. På bild 3 håller man på att måla ankarkättingarna, en vanlig syn ombord på ett brittiskt krigsfartyg. Den minsta sak från masttopp till kölsvin måste ses över. Kablar och stående gods måste undersökas så att inga svaga ställen finnas. Gam- ”mal färg måste skrapas bort och ny påstrykas. Kanonerna och lavetter- na måste inspekteras och nere i fartygets djup skall pannorna ren- sas samtidigt som maskiner och hjälpmaskineri överhalas. Under tiden överhalningen pågår äro mas- sor av arbetare och sjömän i verk- samhet, vilket kan ses på bild 2. Men under tiden är varyspersona- len icke overksam. Förutom ska- dor uppkomna under strid, uppstå livfulla bilder äro tagna I en när det nu pågående kriget. alltid en del defekter genom för- slitning och vädrets inflytande. Des- sa måste repareras. Dessutom kan det hända, att vissa ändringar och påbyggnader göras, ty ett krigsfar- tyg förblir sällan i samma skick som det byggts. Sjökrigskonsten utvecklas stän- digt. Allt undergår oavbrutet för- bättringar och ändringar, så att fartyget alltid är på höjden av ef- fektivitet och är i stånd att möta gsman utrustas fiendens teknik. Alla sådana saker sköter varvspersonalen om. Medan besättningen får sig litet ledighet och materielen återställes till full effektivitet, tagas förråd och ammunition ombord. Detta äger rum på samma gång som ma- terielen ses om så att ingen förse- ning uppkommer. Ty man måste vara redo att snabbt ”sticka till sjöss”. TEKNIK för ALLA 17