åtanda. Och han var inte rädd att ta arbeten åt sin firma i de mest avlägs- na trakter av jordklotet. Järnvägs- och landsvägsbyggen passade honom, var de än skulle gå av stapeln, om det så var i världens mest ogenomträng- liga djungler. De stora firmorna, som räknade med stora riskmarginaler, funno i honom en farlig konkurrent. Gidge tog alla risker själv. Han strä- vade efter att skaffa sin firma ett gott anseende, och hittills hade han alltid lyckats klara de arbeten, han åtagit sig så pass bra, att inkomsterna räckt till för fortsatt arbete. Den yngste av ritarna lade ned sin vinkelhake och gick bort till chefens bord. Han var en stor, kraftig pojke. Hans unga, nästan vackra ansikte vi- sade drag av karaktärsfasthet och vil- jestyrka men också något av den obe- slutsamhet och blyghet, som känne- tecknar den oerfarna ungdomen. Med tre år ytterligare på nacken skulle han kanske hinna utvecklas till man. Detta berodde på vilka problem, som mötte honom — och hur man mötte dem. — Finns det någon chans för mig, mr Brandt? frågade han. Chefen skakade på huvudet. — Jag är rädd för att det inte finns det, Cor- ny. Det här arbetet är för erfarna män. Griff skall förstås resa, och Red Muckley. Den tredje har jag inte bestämt mig för än, men sådant här arbete i Indo-Kina skulle nästan be- tyda en säker död för en person i er ålder. Ni måste bli fullvuxen först, Corny, innan ni kan utsätta er för kolera, pest och febrar i tropikerna. Nej, gosse, jag vill inte ta ansvaret för er, oavsett er brist på erfarenhet. Han började på nytt ägna sig åt brevet, som tillförsäkrade honom det- ta stora arbete, men Corny var envis. — Jag har varit i de där trakterna förr, mr Brandt, sade han. — Ni? Chefen såg hastigt upp. Det förändrade saken! Gidge visste ingenting om Indo-Kina, förutom vad han lärt sig när gjorde upp sitt an- bud om arbetet där borta. Här fanns således en, som hade varit på ort och ställe. Han studerade den unge man- nen med stigande intresse och förvå- ning, ty han hade aldrig kunnat dröm- ma om, att Corny, som han visste be- fann sig i knappa ekonomiska omstän- digheter och dessutom hade sin mor att försörja, någonsin haft råd att vara ute på resor. Han visste, att den unge mannen aldrig besökt någon hög- re teknisk skola, och hittills hade han endast tjänstgjort i firman som hjäl- pare åt de äldre. Men som sådan var han utmärkt. Han nöjde sig inte ba- ra med att gå igenom och kontrollera de andra ritarnas arbeten utan gjorde ofta egna ritningar och kalkyler. Vid flera tillfällen hade han lugnt och sä- kert gjort värdefulla påpekanden, då det gällt förbättringar eller besparin- gar i ett eller annat avseende. Och på kvällarna hade han arbetat hårt i en aftonskola. Detta uppskattade Gidge. — Sitt ned! sade chefen till slut. Tala om för mig, hur saken hänger ihop. CE orny satte sig och log för sig själv. — Jag förmodar, ni kommer att tycka, att det hela verkar som en film, mr Brandt, men det börjar faktiskt med vildar, sade han. Tennet, som gjort byggandet av järnvägen Vinh— Thakhek nödvändig, forslas nu två- hundra miles nedför Mekongflodens strida forsar och grunda vatten, innan det kommer fram till Paksé, där flo- den blir segelbar. För närvarande forslar man tennet i kanoter, och det SAAB UTBYTBARHET... Det fordras inte bara lätthet och styrka hos ett flyg- plans delar, de måste också snabbt kunna utbytas mot nya, som passa exakt på de gamlas plats. Ut- bytbarheten kräver precision, och precision byggs också in i de flygplan, som Aeroplanbolaget leve- verar till vårt flygvapen. SVENSKA AEROPLAN AKTIEBOLAGET LINKOPING — TROLLHÄTTAN TEKNIK för ALLA 9