Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omlindning och beräkning av småmotorer, av Tore Porsander. 2. Den magnetiska kretsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bönerna
På den högra sidan av formeln står, uttryckt i ord, ampérevarvtalet pr cm
längd av den magnetiska kretsen. Detta uttryck brukar man ge ett särskilt
namn, nämligen fältstyrka, samt beteckningen (in) för att därmed just
påpeka, att fältstyrkan är antal ampérevarv pr längdenhet. Sammanställas
"nu de erhållna slutsatserna, få vi:
B= t- (in) (16)
Det är just detta samband mellan induktionen B, permeabiliteten och fält-
styrkan (in), som framställes i de nedan beskrivna järnkurvorna: (Ut-
trycken IN liksom (in) utläsas ”i, n” och icke tillsammans som ordet in.
De utgöra ju båda produkterna av I gånger N, resp. i gånger n!)
Sammansatta magnetiska kretsar.
fig. 8 ha vi tänkt oss, att den magnetiska kretsen är lika alltigenom. I
regel är detta icke fallet, då olika delar av kretsen kunna ha olika areor
med varierande längder, och till och med innehålla olika magnetiska ma-
terial eller luft enligt fig. 9. Det är därför nödvändigt att beräkna det mag-
netiska motståndet hos varje sådan del av kretsen. Det totala motståndet
erhålles på samma sätt som vid seriekopplade elektriska strömkretsar
enligt: |
; S=S, + S, + Sp + o.s.v. (17)
Vi skola här påpeka det beteckningssätt, som användes för att skilja de olika
delarnas magnetiska storheter från varandra. Varje del erhåller ett num-
mer, 1, 2, 3 etc., vilket nummer återfinnes i nedre högra hörnet av varje
magnetisk storhet (kallas indexbeteckning). Induktionen i del 2 betecknas
Bz2, reluktansen i del 3 betecknas S3 o. s. v. Vi insätta nu värdet på det totala
magnetiska motståndet S i formel (13):
SE EE 1 (18)
å 1 = 8
u,:Å, ÖA RS
Med tillhjälp av formlerna (12) och (16) erhålles till slut;
IN = 1, + (in), Hl, (in), + 14 (in), (19)
Som en lämplig övning i användandet av dessa formler bör läsaren själv
kontrollera detta resultat! Som vi senare skola se är denna formel av största
betydelse vid magnetiska beräkningar.
Järnkurvor.
SE induktionen som funktion av fältstyrkan, erhålles för varje
magnetiskt material en karakteristisk kurva, varav ett exempel visas 1
fig. 10. Denna magnetiseringskurva uppvisar alltid samma förlopp. Om man
låter (in) öka hela tiden, kommer till en. början induktionen B också att
öka i samma takt. Vid ett visst värde av (in) börjar emellertid denna ök-
ning av B att ske allt långsammare, d. v. s. magnetiseringskurvan böjer av.
Gavss
20000 !
B
150001
10000
5000 Z
Alm
”o 5 10 (S 20 25 30 35 40 45 50
A 7 (in) —>
Fig 10
Fe
Ne a
— ——— —=———————”
Fortsättning
på denna artikel-
serie publiceras
I nr 13
S
TEKNIK för ALLA
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
