bönerna På den högra sidan av formeln står, uttryckt i ord, ampérevarvtalet pr cm längd av den magnetiska kretsen. Detta uttryck brukar man ge ett särskilt namn, nämligen fältstyrka, samt beteckningen (in) för att därmed just påpeka, att fältstyrkan är antal ampérevarv pr längdenhet. Sammanställas "nu de erhållna slutsatserna, få vi: B= t- (in) (16) Det är just detta samband mellan induktionen B, permeabiliteten och fält- styrkan (in), som framställes i de nedan beskrivna järnkurvorna: (Ut- trycken IN liksom (in) utläsas ”i, n” och icke tillsammans som ordet in. De utgöra ju båda produkterna av I gånger N, resp. i gånger n!) Sammansatta magnetiska kretsar. fig. 8 ha vi tänkt oss, att den magnetiska kretsen är lika alltigenom. I regel är detta icke fallet, då olika delar av kretsen kunna ha olika areor med varierande längder, och till och med innehålla olika magnetiska ma- terial eller luft enligt fig. 9. Det är därför nödvändigt att beräkna det mag- netiska motståndet hos varje sådan del av kretsen. Det totala motståndet erhålles på samma sätt som vid seriekopplade elektriska strömkretsar enligt: | ; S=S, + S, + Sp + o.s.v. (17) Vi skola här påpeka det beteckningssätt, som användes för att skilja de olika delarnas magnetiska storheter från varandra. Varje del erhåller ett num- mer, 1, 2, 3 etc., vilket nummer återfinnes i nedre högra hörnet av varje magnetisk storhet (kallas indexbeteckning). Induktionen i del 2 betecknas Bz2, reluktansen i del 3 betecknas S3 o. s. v. Vi insätta nu värdet på det totala magnetiska motståndet S i formel (13): SE EE 1 (18) å 1 = 8 u,:Å, ÖA RS Med tillhjälp av formlerna (12) och (16) erhålles till slut; IN = 1, + (in), Hl, (in), + 14 (in), (19) Som en lämplig övning i användandet av dessa formler bör läsaren själv kontrollera detta resultat! Som vi senare skola se är denna formel av största betydelse vid magnetiska beräkningar. Järnkurvor. SE induktionen som funktion av fältstyrkan, erhålles för varje magnetiskt material en karakteristisk kurva, varav ett exempel visas 1 fig. 10. Denna magnetiseringskurva uppvisar alltid samma förlopp. Om man låter (in) öka hela tiden, kommer till en. början induktionen B också att öka i samma takt. Vid ett visst värde av (in) börjar emellertid denna ök- ning av B att ske allt långsammare, d. v. s. magnetiseringskurvan böjer av. Gavss 20000 ! B 150001 10000 5000 Z Alm ”o 5 10 (S 20 25 30 35 40 45 50 A 7 (in) —> Fig 10 Fe Ne a — ——— —=———————” Fortsättning på denna artikel- serie publiceras I nr 13 S TEKNIK för ALLA 17