— AG (Forts. från föregående n:r). Kanalsystemen — om det nu fanns | något system i dem — ville doktor Stern- born gärna närmare utforska. En av de följande dagarna företog jordvarel- serna en exkursion på Mars, varvid de upptäckte, att planetens hela yta — åt- minstone så långt de kunde överblicka den — var täckt med saltsjöar, ungefär som förhållandet är på jorden i Central- asien och på vissa håll i Nordamerika. Dessa sjöar var förenade med kanaler; på kanalernas botten löpte grova upp- värmda rör, som innehöll en annan, tun- nare ledning, genom vilken vattnet för- des till den genomskinliga staden. Dessa sjöar var allt som återstod av de vatten- massor, som en gång i tidernas morgon hade täckt Mars” yta. Kanalerna hade emellertid alls inte sådana dimensioner, som man fantiserade om på jorden. John undrade i sitt stilla sinne hur tre planeter kunde vara så olika som "Jorden, Venus och Mars, fastän betin- gelserna var i stort sett desamma. På Venus fanns det för mycket av vatten och luft, här fanns det för litet. Han var glad åt att han av ett vänligt öde blivit placerad på rätt klot. Medan jordvarelserna gästade Mars, regnade det inte en enda gång. Endast tidigt på morgonen förekom det en lätt dimma, som emellertid skingrades som rök, när solen gick upp. — Kommer ni ihåg molntäcket och stormarna på Venus? sade doktor Stern- born. På jorden har vi visserligen också oväder ibland, men inte på långa vägar så våldsamma. Ni har i alla fall under den här resan fått en föreställning om både hur det gång varit på jorden och hur det i en avlägsen framtid kommer att bli. Varken professor Mac eller doktor Sternborn lyckades av marsinvånarna få ordentligt besked om huruvida det fanns andra liknande stadsbildningar på Mars eller om planeten överhuvud var bebodd på något annat ställe. Det föreföll dem egendomligt, om all bebyggelse skulle vara koncentrerad till denna lilla plätt. . Var det verkligen möjligt, att hela be- folkningen på planeten inskränkte sig cÅv VLADIMIR SEMITJOV TfÅ:s FÖLJETONG till något tusental individer? De ville veta, vart den breda aluminiumtäckta chaussén ledde. Marsinvånarna förstod ej, eller låtsades ej förstå deras frågor. En annan gång, när de skulle företa en gemensam utfärd, föreslog doktor Sternborn att de skulle begagna sig av fartyget, men marsinvånarna avböjde på det bestämdaste. Tydligen var de rädda för att bli enleverade till en så barbarisk och primitiv planet som jor- den. I stället erbjöd de gästerna att företa färden på deras järnväg. Den hade våra vänner inte sett en skymt av dittills. Det visade sig, att på andra sidan av den genomskinliga sta- den en järnväg löpte rakt i norr och söder. Den trafikerades av en enda vagn. Den var av cylindrisk form och rörde sig på räls, men dessa löpte inte bara under vagnen, utan också på si- dorna och upptill. Drivkraften var och förblev en hemlighet; det fanns ingen motor i vagnen, vilken dock kunde dri- vas upp i en enorm hastighet. TIGERBRON TfA:s nya följetong börjar i detta nr se sid. 8. TEKNIK för ALLA = 19