NET framgångar berodde utan tvivel på att han utom en stor na- turlig begåvning för tekniska ting också i rikt mått ägde de egenskaper, som Viktor Rydberg sammanfattar i 7 ”gosselynne, hoppfull håg o. fantasi”. Och dessa släppte honom inte ännu sedan han hunnit upp i 70-årsåldern — då var han i full fart med att full- komna och göra propaganda för en ny propellerkonstruktion, som hans rörliga fantasi lett honom till, en kon- struktion, som han erbjöd bl. a. den franska atlantjätten Normandie's re- deri, ett erbjudande som dock inte ledde till något resultat under hans livstid — han avled 1939 vid 81 års ålder. 2” Ar räkna upp alla de många ”små uppfinningar Nyberg gjort, skulle bli en tämligen långrandig förteckning på apparater och verktygsdetaljer. Det får därför räcka med att erinra om hans genombrott som uppfinnare, vil- ket skedde 1882. Nyberg var då 24 år och hade under de närmast föregåen- de fyra, fem åren haft anställning hos två företag i Stockholm: första gån- gen hos en gelbgjutare Lindblom, där- efter i J. Erikssons mekaniska verk- stad, från vilken han åter flyttade över till gelbgjutaren. När han med sin arbetsgivares tillstånd använt sina lediga timmar — vilka på den tiden inte voro så värst många för en ung arbetare — till att dels utexperimen- tera sin blåslampa och dels till att till- verka en liten handsvarv, slutade han sin anställning och blev sin egen. Det- ta bestod i att han med sina hopspa- rade slantar hyrde en tvättstuga i hu- set Luntmakaregatan 58 i Stockholm. Där satte han upp sin svarv och satte igång med att fullkomna sin blåslam- Nybergs projekt till flygbåt. Vingarna äro ej monterade. Den av Nyberg utexperimenterade fartygspropellern lämnade goda resultat. pa, på vilken han sökt och fått patent redan året förut. Hans besparingar voro emellertid inte så stora, vilket är lätt förklarligt med den tidens arbets- löner — han hade 18 å 20 öre 1 tim- men! — varför han måste förtjäna sitt uppehälle medan han höll på att experimentera. Och det gjorde han genom att med svarven tillskapa s. k. giktringar, alltså vanliga mässings- ringar, som hos fattigare folk fick er- sätta vigselringarna av guld. Såda- na ringar hade han lärt sig göra som liten ton-åring hos guldsmeden Hell- sund i Arboga, hans hemstad. Hell- sund hade levererat giktringar till hela landet och förtjänsten var god — han tog 2 kr stycket, medan Nyberg i sin tvättstuga i Stockholm ansåg sig kun- na göra dem med god förtjänst för en krona. När kunderna undrade över att han kunde sälja dem så billigt och uttryckte sina misstankar om att hän hade mindre guld i dem än Hellsund, lät Nyberg en handelskemist utfärda ett intyg att såväl hans som Hellsunds ringar voro kemiskt fria frän guld, de bestodo helt av mässing! Efter denna lilla utvikning om gikt- ringarna, är det bäst att återgå till blåslampan. Så snart Nyberg hade fått en sådan färdig, gick han ut i sta- den och sålde den åt de s. k. rörmo- karna, som hälsade dem med förtjus- ning, eftersom de inneburo en väsent- lig arbetsminskning — bl. a. blev det ideliga och tidsödande värmandet av lödkolvar etc. helt eliminerat. Så små- ningom lyckades han intressera en järnhandlare att föra hans lampor och då gick det genast litet lättare med av- sättningen. Tillverkningen ökade i omfattning och Nyberg måste anställa ett par medhjälpare. När dessa upp- gingo till fem personer, blev tvättstu- gan för trång och han hyrde en an- språkslös verkstad ute i Sundbyberg. Detta var 1885. Och året därpå kom hans stora chans. Då var det stor utställning i Stockholm och på ma- skinavdelningen där deltog Nyberg med sin blåslampa och sina självvär- mande lödkolvar, som han uppfunnit i tvättstugan och som kompletterade hans blåslampa på ett förträffligt sätt. Hans alster uppmärksammades av en av de ledande firmorna inom maskin- branschen, Max Sievert, och denna er- bjöd sig att sköta om försäljningen av Nybergs hela tillverkning. Detta var ett utomordentligt välkommet anbud, ty hittills hade Nyberg själv fått sköta både verkstaden, reklamen och för- säljningen. Nu kunde han i lugn och ro ägna sig åt fabrikationen och hade bara att varje vecka leverera sin pro- duktion till Sievert, som betalade kon- tant. Tack vare firmans förbindelser och förnämliga organisation, spreds Nybergs blåslampor snart över hela världen. En ny fabrik byggdes i Sund- byberg och denna utvidgades i olika etapper, tills den fick det omfång den har ännu i dag. När Nyberg 1922 överlät fabriken till Max Sievert och drog sig tillbaka från det aktiva fa- brikörskapet, sålde han den för 1.200.000 :- kr, — onekligen en vac- ker utveckling från den blygsamma starten i tvättstugan på Luntmakareg. 40 år tidigare! Fabriken, som nume- ra heter Max Sieverts Lödlampfab- rik, tillverkar alltjämt blåslampor enligt Nybergs princip och dessutom fotogenkök, av vilka bortåt 90 pro- cent under normala tider exporterats till alla jordens länder. De där med fotogenköket har sin särskilda historia. Som fotogen- kökets uppfinnare anges den ovan- nämnde F. W. Lindkvist, som tillsam- mans med B. A. Hjort startade Pri- musfabriken — det första fotogenkö- TEKNIK för ALLA 5