- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 13. 27 mars 1942 /
5

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En märklig uppfinnare (Carl Richard Nyberg), av Karl Modin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NET framgångar berodde utan

tvivel på att han utom en stor na-
turlig begåvning för tekniska ting
också i rikt mått ägde de egenskaper,
som Viktor Rydberg sammanfattar i

7 ”gosselynne, hoppfull håg o. fantasi”.
Och dessa släppte honom inte ännu
sedan han hunnit upp i 70-årsåldern
— då var han i full fart med att full-
komna och göra propaganda för en
ny propellerkonstruktion, som hans
rörliga fantasi lett honom till, en kon-
struktion, som han erbjöd bl. a. den
franska atlantjätten Normandie’s re-
deri, ett erbjudande som dock inte
ledde till något resultat under hans
livstid — han avled 1939 vid 81 års
ålder.

2”

Ar räkna upp alla de många ”små
uppfinningar Nyberg gjort, skulle
bli en tämligen långrandig förteckning
på apparater och verktygsdetaljer. Det
får därför räcka med att erinra om
hans genombrott som uppfinnare, vil-
ket skedde 1882. Nyberg var då 24 år
och hade under de närmast föregåen-
de fyra, fem åren haft anställning hos
två företag i Stockholm: första gån-
gen hos en gelbgjutare Lindblom, där-
efter i J. Erikssons mekaniska verk-
stad, från vilken han åter flyttade
över till gelbgjutaren. När han med
sin arbetsgivares tillstånd använt sina
lediga timmar — vilka på den tiden
inte voro så värst många för en ung
arbetare — till att dels utexperimen-
tera sin blåslampa och dels till att till-
verka en liten handsvarv, slutade han
sin anställning och blev sin egen. Det-
ta bestod i att han med sina hopspa-
rade slantar hyrde en tvättstuga i hu-
set Luntmakaregatan 58 i Stockholm.
Där satte han upp sin svarv och satte
igång med att fullkomna sin blåslam-

Nybergs projekt till flygbåt. Vingarna
äro ej monterade.

Den av Nyberg utexperimenterade fartygspropellern lämnade goda resultat.

pa, på vilken han sökt och fått patent
redan året förut. Hans besparingar
voro emellertid inte så stora, vilket är
lätt förklarligt med den tidens arbets-
löner — han hade 18 å 20 öre 1 tim-
men! — varför han måste förtjäna
sitt uppehälle medan han höll på att
experimentera. Och det gjorde han
genom att med svarven tillskapa s. k.
giktringar, alltså vanliga mässings-
ringar, som hos fattigare folk fick er-
sätta vigselringarna av guld. Såda-
na ringar hade han lärt sig göra som
liten ton-åring hos guldsmeden Hell-
sund i Arboga, hans hemstad. Hell-
sund hade levererat giktringar till hela
landet och förtjänsten var god — han
tog 2 kr stycket, medan Nyberg i sin
tvättstuga i Stockholm ansåg sig kun-
na göra dem med god förtjänst för en
krona. När kunderna undrade över
att han kunde sälja dem så billigt och
uttryckte sina misstankar om att hän
hade mindre guld i dem än Hellsund,
lät Nyberg en handelskemist utfärda
ett intyg att såväl hans som Hellsunds
ringar voro kemiskt fria frän guld, de
bestodo helt av mässing!

Efter denna lilla utvikning om gikt-
ringarna, är det bäst att återgå till
blåslampan. Så snart Nyberg hade
fått en sådan färdig, gick han ut i sta-
den och sålde den åt de s. k. rörmo-
karna, som hälsade dem med förtjus-
ning, eftersom de inneburo en väsent-
lig arbetsminskning — bl. a. blev det
ideliga och tidsödande värmandet av
lödkolvar etc. helt eliminerat. Så små-
ningom lyckades han intressera en
järnhandlare att föra hans lampor och
då gick det genast litet lättare med av-
sättningen. Tillverkningen ökade i
omfattning och Nyberg måste anställa
ett par medhjälpare. När dessa upp-
gingo till fem personer, blev tvättstu-
gan för trång och han hyrde en an-
språkslös verkstad ute i Sundbyberg.

Detta var 1885. Och året därpå kom
hans stora chans. Då var det stor
utställning i Stockholm och på ma-
skinavdelningen där deltog Nyberg
med sin blåslampa och sina självvär-
mande lödkolvar, som han uppfunnit
i tvättstugan och som kompletterade
hans blåslampa på ett förträffligt sätt.
Hans alster uppmärksammades av en
av de ledande firmorna inom maskin-
branschen, Max Sievert, och denna er-
bjöd sig att sköta om försäljningen av
Nybergs hela tillverkning. Detta var
ett utomordentligt välkommet anbud,
ty hittills hade Nyberg själv fått sköta
både verkstaden, reklamen och för-
säljningen. Nu kunde han i lugn och

ro ägna sig åt fabrikationen och hade

bara att varje vecka leverera sin pro-
duktion till Sievert, som betalade kon-
tant. Tack vare firmans förbindelser
och förnämliga organisation, spreds
Nybergs blåslampor snart över hela
världen. En ny fabrik byggdes i Sund-
byberg och denna utvidgades i olika
etapper, tills den fick det omfång den
har ännu i dag. När Nyberg 1922
överlät fabriken till Max Sievert och
drog sig tillbaka från det aktiva fa-
brikörskapet, sålde han den för
1.200.000 :- kr, — onekligen en vac-
ker utveckling från den blygsamma
starten i tvättstugan på Luntmakareg.
40 år tidigare! Fabriken, som nume-
ra heter Max Sieverts Lödlampfab-
rik, tillverkar alltjämt blåslampor
enligt Nybergs princip och dessutom
fotogenkök, av vilka bortåt 90 pro-
cent under normala tider exporterats
till alla jordens länder.

De där med fotogenköket har sin
särskilda historia. Som fotogen-
kökets uppfinnare anges den ovan-
nämnde F. W. Lindkvist, som tillsam-
mans med B. A. Hjort startade Pri-
musfabriken — det första fotogenkö-

TEKNIK för ALLA 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:15:23 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-13/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free