ket fick som sig bör namnet Primus. Nyberg har alltså inte uppfunnit foto- genköket, men det är väl sannolikt att hans blåslampa, som var den första förgasningsapparat i egentlig mening som någonsin funnits, inspirerat Pri- musuppfinnaren. Hur som helst med detta, under de år som blåslampspa- tentet var skyddat, gjorde Nyberg en- dast sådana och Primus höll sig till fotogenköken. När så patentet utgick, började den senare fabriken tillver- ka blåslampor och då svarade Ny- berg genast med samma mynt och bör- jade fabricera fotogenkök, vilka gick i marknaden under namnet ”Svea-kö- ket”: D etta är i stora och korta drag hi- storien om blåslampans uppkomst och segertåg genom världen. När Ny- berg lämnade sin fabrik 1922, hade han emellertid ingalunda för avsikt att slå sig till ro på sin vackra Täcka Udde ute vid Askrikefjärden på Lidingö- landet. Han fick då tid att ägna sig åt en rad experiment, som länge sys- selsatt hans fantasi. Bl. a. konstruera- de han en vindmotor, som han appli- cerade på sin 'verkstadsbyggnad på tomten och med den försåg han både verkstaden och villan med dess behov av ljus och kraft. Märkvärdigt nog har denna vindmotor, som då lät myc- ket tala om sig, fått vila i frid sedan Nyberg lade den på hyllan — inte där- för att han var missnöjd med den, utan därför att han fick andra saker att syssla med. Bland dessa andra saker var den nyssnämnda propellern, vars karaktä- ristiska egenskaper i korthet kunna beskrivas så: den är tjockast på för- kanten och tunnar sedan av för att 6 TEKNIK för ALLA Nyberg i sin ”flygbåt” i hangaren vid Täcka Udden > Stockholm. bli ganska spetsig i akterkanten. Bla- det är vidare konkavt, men inte kon- tinuerligt, varjämte stigningen ökar utåt från centrum. Nybergs-propellern infördes av ett par rederier, som dre- vo kustfart, och omdömet var enhäl- ligt: den ökade farten något samtidigt som den medförde en avsevärd bräns- lebesparing och sist men inte minst, minskade den vibrationerna i fartyget högst betydligt. Åtskilligt fanns väl antagligen att förbättra i konstruktio- nen för att den skulle bli mera gene- rellt användbar, men Nyberg tappade intresset för saken, sedan han funnit sig illojalt behandlad av den person, med vilken han samarbetade för pro- pellerns exploaterande. Han ägnade i stället sina sista levnadsår åt en sak, som under hela hans fabrikanttid le- gat honom varmt om hjärtat, nämli- gen skärpta säkerhetsbestämmelser för tillverkningen av förgasningsap- parater. Det händer ju då och då olyckor med såväl blåslampor som fo- togenkök och Nyberg hade den be- stämda uppfattningen, att dessa appa- rater skulle tillverkas så noga i frå- ga om lödning och materialbeskaffen- het, att ingen än så tanklös eller slar- vig apparatskötare skulle kunna ställa till någon olycka med dem. Under sin kampanj i detta syfte skaffade han sig många fiender, vilka uppfattade hans propaganda för ökad säkerhet som ett begär att kritisera och ”kom- ma åt” kollegerna i branschen. Den som känner Nyberg närmare, är fullt förvissad om, att det ingalunda var så- dana motiv, som dikterade hans göran- den och låtanden — det var i stället ett äkta patos, framsprunget ur en stark ansvarskänsla för medmänni- skors väl och ve. Ett exempel kan bäst belysa riktigheten av detta påstående. Vid något tillfälle, medan Nyberg än- nu hade Sundbybergsfabriken kvar, sågs en liten notis 1 pressen om att ett svenskt fotogenkök hade ”explode- rat”, jag vill minnas att det var i Kal- kutta. Det framgick inte av notisen, vilket fabrikat det var och inte heller om några. människor dödats — där- emot hade flera skadats. Nyberg satte igång både firman Sievert och utrikes- departementet för att inhämta närma- re upplysningar. Det kom ett besked: ”skadorna obetydliga, bara ett par in- födingar dödade.” Denna nonchalanta uppfattning om människovärdets be- roende av rasen, grep Nyberg så djupt, att han faktiskt blev sjuk — han måste söka några veckors vila på ett sjukhem. Det kanske bör tilläg- gas, att utredningen också visade, att det inte var hans Svea-kök som ställt till spektaklet, varför sålunda hans upprördhet måste ha bottnat i ren människovänlighet. Att Nyberg också var en pionjär inom flygtekniken, är allmänt känt. Det var väl detta faktum, som gjorde honom mera bekant för den stora all- mänheten än blåslampan och Sveakö- ket. På den tiden, då han sysslade med sina flygexperiment, fanns ej några för flygplan lämpliga explo- sionsmotorer, varför han tänkte sig ångan som drivkraft. Han byggde mycket riktigt en experimentmaskin, försedd med en av honom själv högst egenhändigt utförd rörpanna — en- ligt sakkunskapen ett litet mästerverk av lödningsteknik — och den ma- skin, som han provkörde på Askrike- fjärdens is gav han namnet ”Flu- gan” — ett utslag av äkta humor, nämligen den humor, som inte är rädd att ironisera med sig själv. När så om- kring 1908 explosionsmotorerna bör- jade sitt segertåg även i luften, stop- pade Nyberg definitivt sina experi- ment med Flugan — ett bevis för det som sades i artikelns början om att han trots sin strålande fantasi och sin hängivenhet för idéer och uppslag dock stod med båda fötterna stadigt på marken. M ycket skulle vara att tillägga om Carl Richard Nybergs underbara levnadssaga, men en artikel är en ar- tikel och ingen bok. När Nyberg 1933 fyllde 75 år, läto hans vänner måla hans porträtt i olja för att överlämna det till Tekniska museet, där Nybergs minne skulle få en fristad. När por- trättet överlämnades till museichefen, förklarade Nyberg, att han ville förse (Forts. å sid. 26.)