- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 14. 3 april 1942 /
7

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När man inte hade någon tvål - Intet är nytt under solen, av T. A.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Närmaninte hade någon 2222

Tröst i tvålkupongernas tidevarv: Homeros hade ingen tvål och

fick sina skjortor tvättade i rutten urin.

Medeltida husmor fick

göra stortvätt i asklut.

DS är svårt för en nutidsmän-
niska att tänka sig en tillvaro
utan tvål och såpa, och likväl ha
även de högst stående kulturfol-
ken länge fått reda sig utan dessa
som det synes oss oumbärliga pro-
dukter. Antikens folk, greker och
romare, kände inte till dem. På
Homeros” tid tvättade man både sig
själv och sina kläder enbart i vat-
ten. Efter badet smorde man in sig
med oljor och välluktande kryddor.
Den romerske hävdatecknaren Pli-
nius omnämner visserligen bruket
av någonting som han kallar för så-
pa eller sapo, men denna produkt,
som bereddes av getfett och bok-
aska, användes inte som rengö-
ringsmedel utan som en hårförskö-
nande salva. Uppfinnandet av sapo
tillskrives germanerna, och det är
möjligt att bruket av densamma
infördes i Rom, när den germanska
rödgula färgen på håret där kom
på modet.

Den förste som omtalar såpa
som rengöringsmedel är den store
grekiske läkaren Galenos, som levde
1 andra århundradet efter Kristus.
Han omnämner två olika slags så-
pa, en germansk sort, vilken be-
skrives såsom ren och fet, och en
gallisk, som var hård. Dessa såpor
framställdes av talg med asklut
och kalk, och med dem kunde man
avlägsna smuts från kroppen och
ur kläderna. Att den germanska
såpan ansågs bättre, berodde an-
tagligen på att den framställdes
med lut ur landväxter, vilka ju in-
nehålla kalium, varför den utgjor-
de vad vi nu kalla såpa, under det
att den galliska bereddes med na-
triumhaltig aska från havsväxter
och sålunda närmast motsvarar
den fastare produkt som vi benäm-
na tvål.

Det kom emellertid att dröja
mycket länge innan tvål och såpa
kommo till allmän användning som
tvätt- och rengöringsmedel. I stäl-
let använde man asklut, vilken in-
nehåller pottaska, samt naturlig
soda; i det gamla Rom var det bil-
ligaste och mest brukade tvättmed-

provas FIDE

let för kläder — rutten urin. På
grund av den vidriga stanken måste
tvättinrättningarna förläggas till
stadens utkanter eller i mera avsi-
des liggande gränder. Deras inne-
havare ställde upp stora kärl i gat-
hörnen och hämtade dem då de bli-
vit fyllda av den förbipasserande
allmänheten. Detta egendomliga
tvättmedels användning baserade
sig på den ammoniak som bildas
vid urinens förruttnelse.

RE är PRyR Bege men

H

Denna bild från 1849 är en av de mest
gåtfulla tekniska bilder som finnes. Här
sitter en lady och avnjuter ett musik-
program som enligt bildunderskriften
sändes med telegrafens hjälp från Bos-
ton till New York. Möjligen har hon
den tidens ”Röster i Radio” i handen för
att välja program! Det underliga är
emellertid att när denna bild kom till
och trycktes som en slags skämtbild, så
var det ju långt tidigare än uppfinnin-
gen av ljudöverföring med telefon och
ännu mycket tidigare än den trådlösa te-
legrafiens och radioteknikens tillkomst.
Bilden är emellertid ett exempel på att
det icke sällan funnits fantasifulla teck-
nare, som gripna av en nymodighet så
som i detta fallet av den elektriska tele-
grafen, ha kunnat profetera om vad som
komma skulle. Tecknaren, vem han nu
har varit, har också tänkt sig att åhö-
raren själv skulle kunna välja program,
då han ju angivit varifrån ”utsändnin-
garna” äga rum. Hur han tekniskt
tänkt sig detta — om han nu överhuvud-
taget har gjort det — framgår ju inte
närmare av bilden. TE AN

I Far ne uppblomstrade tvålindu-
strien i medelhavsländerna, där
man hade god tillgång på olivolja
och aska efter havsväxter. På 800-
talet var tvåltillverkningen i gång
i Marseille och på 1400-talet i en
del italienska kuststäder, särskilt i
Venedig och Savona, ur vilket sist-
nämnda namn man t. o. m. velat
härleda — det franska ordet för
tvål, savon.

Tvålen och såpan förblevo dock
under hela medeltiden en lyxarti-
kel. Till tvättning av kläder använ-
de man alltjämt asklut, och om
renlighet bekymrade man sig föga.

”Medeltidens rika”, skriver en
författare, ”levde i fråga om mat
och dryck, kläder och hästar i be-
tydligt större lyx än vi och för-
stodo visserligen att med kostbara
välluktande kryddor dölja den då-
tiga utdunstningen från hud och
kläder, som aldrig. kommo i berö-
ring med tvål, men ändock, vilken
klyfta är inte befästad mellan dem
och oss, för vilka smuts och oren-
lighet betyder detsamma som elän-
de och odrägliga missförhållan-
den”.

Det var först i och med Leblancs
sodaframställningsmetod och in-
förseln av oljor och fetter från tro-
pikerna under 1800-talets förra
hälft som tvålindustrien började ta
en dittills oanad fart, och nu kan
vi inte längre tänka oss en tillvaro
utan tvål och såpa. Med undantag
möjligen för ungherrarna under 7
år, som kanske fortfarande tycka
tillvaron är besvärlig när halsen
skall vaskas, med varmvattenför-
bud och allting.

TEKNIK för ALLA 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:15:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-14/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free