Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omlindning och beräkning av småmotorer, av Tore Porsander. Del 3: Omlindning av små likströmsmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AA
G i: h
FORTSÄTTNING
på denna artikel
följer 1
NÄSTA NR.
N j
28 TEKNIK för ALLA
1 och 2. Uppskattningsvis kan man för en tvåpolig maskin räkna med
90 Z och för en fyrpolig med 85 £.
Beräkningen av kretsen går för övrigt till på det sätt, som vi förut lärt.
Dock måste ihågkommas, att det totala ampérevarvtal, som erhålles, utgör
det sammanlagda ampérevarvtalet från två poler, alltså ett polpar. Då
emellertid dessa poler äro exakt lika, behöver man blott halvera det er-
hållna värdet för att erhålla värdet på IN för varje pol.
Några vanliga värden på induktioner i denna magnetiska krets äro: Bi =
5.000—7.000 gauss, då magnetringen i regel är av gjutjärn, B2 = 14.000—
17.000 gauss, B3 i luftgapet ung. 8.000 gauss, Bi = ung. 20.000 gauss och
Bs i ankarjärnet = 10.000—16.000 gauss.
Av dessa värden framgår, att den största mättningen erhålles i anka-
rets tänder, vilket vid en blick på fig. 13 framstår som helt naturligt, då
flödet här tränges ihop på betydligt mindre area än på något annat ställe
i kretsen. Vid uppskattning av de olika delarnas järnlängder uppritas all-
tid en medellinje genom de olika areorna. För att åskådliggöra uppställ-
ningen vid en sådan beräkning anföres här ett fingerat exempel. Den be-
räknade likströmsmaskinen är fyrpolig av bilgeneratortyp (fig. 14). Be-
räkningsförloppet framställes i en tabell, som ger en praktisk överblick av
de erhållna värdena, vilka i detta fall äro avrundade till jämna värden.
Exempel 18. I en bilgenerator enligt fig. 14 önska vi ett luftgapsflöde av 206.000 kraftlinjer. Vi
antaga, att läckflödet utgör ungefär 10 90 av totala flödet genom polerna. För att då erhålla
detta totala flöde måste luftgapsflödet ökas med 10 9, vilket ger ett totalt flöde av 228.000 kraft-
linjer. De olika delarna i den magnetiska kretsen äro enligt fig. 14 angivna endast medelst siffror.
ox /
Nr | Flöde Material Area, cm? | B, gauss |(in) Av/ecm Il cm LI. (in)
I
I
il 14 : 228.000 Gjutjärn | 19 6.000 16 10 160
2 228.000 Smidesjärn 15 15.200 30 PÅ 120
3 206.000 Luft | 25,6 8.070 6.500 2:0,5 6.500
4 206.000 Dynamoplåt I 10,8 19.000 180 2 360
I 5 | 34 :206.000 Dynamoplåt i 13 8.000 4 5 20
Summa IN = 7.160 Av
Beräkningen går i denna tabell från vänster till höger med tillämpande av formlerna (12) och
(19). De angivna värdena på (in) äro tagna ur tillgängliga kurvor. Även av dessa värden inses,
att luftgapet tager huvudparten av det totala ampéerevarvtalet. :
Det erhällna värdet på IN gäller nu ett polpar, varför vi pr pol måste ha 3.580 Av. Skall detta
amperevarstal erhållas med strömmen 0,5 ampere, måste vi följaktligen förse spolen med 3.580: 0,5
= 7. varv.
Ankare;
Ankaret utföres alltid för dessa slag av maskiner liksom för de flesta lik-
strömsmaskiner som trumankare. Den andra typen av ankare, som icke
skall beröras här, utgöres av s. k. ringankare. Trumankaret, som har sitt
namn av den välbekanta formen, består alltid av ett laminerat plåtpaket,
d. v. s. det är sammansatt av ett större eller mindre antal plåtar av ett gott
magnetiskt material, vilka plåtar äro elektriskt isolerade från varandra
medelst tunna papperslager eller medelst lackskikt. Att ankaret på detta
sätt icke utföres av ett enda kompakt järnstycke beror därpå, att vi vid
ankarets rotation i luftgapsflödet endast önska erhålla den inducerade
elektriska strömmen 1 kopparledarna och icke i själva ankaret. Om vi
tilläte elektriska strömmar uppstå i själva ankaret, skulle maskinens för-
luster därigenom ökas i mycket hög grad. Det är därför av största vikt
vid omlindningen av ankaret att ankarplåtarna icke skadas eller förses
med grader på sådant sätt, att två eller flera plåtar kunna tänkas komma i
elektrisk kontakt med varandra.
"I ankarets periferi äro upptagna ett visst antal spår, varuti de elektriska
ledarna förläggas. De smala järntungorna mellan dessa spår benämnas
tänder och hela detta parti följaktligen tandskikt, som vi i fig. 13 och 14
betecknat med siffran 4.
Kommutatorn
Kommutatorn tjänstgör för strömvändning av den i ankarets ledare
alstrade växelströmmen, så att vi i stället erhålla en likström. På axeln är
fastsatt en ring eller skiva av järn, på vars periferi ett större eller mindre
antal kopparlameller fastklämts så att de äro elektriskt isolerade dels från
varandra och dels från järnringen. En sektion av en kommutator framgår
av fig. 15, där de heldragna svarta partierna beteckna isolation. Lamel-
lerna isoleras från varandra medelst glimmerskivor, som icke få ha samma
höjd som själva lamellerna. Det är av största vikt, att kommutatorn är
absolut rund och att dess yta är jämn utan repor eller brännsår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
