SAMMANDRAG. Ett amerikanskt bolag erhåller beställning på utförandet av en järnvägsbro i Indo-Kina. Det är upptakten till den äventyrsfyllda be- rättelse, vars personer äro de amerikanska ingenjörerna Brandt — vanligen endast kal- lad Gidge — expeditionens chef, samt George Griffin, kallad Griff, Red Buckley och huvudpersonen Cornelius Menagére, vanligen kallad Corny. Trots sin ungdom har Corny fått chefens tillstånd att medfölja expeditio- nen till Indo-Kina. Han har nämligen yppat för Mr Brandt, att han som ung pojke varit i Indo-Kina och där förlorat sin far, som spårlöst försvunnit i djunglerna och nu av alla betraktas som död — utom av sonen. Sedan brobygget är slut, ämnar han utverka ledighet för att forska efter fadern. Expeditionen blir fördröjd av en koleraepi- demi, och Corny stannar frivilligt i karantän i Vinh för att ordna transporterna av stålet till bron. Under transporten av stålet på den nybyggda järnvägen urspårar vagnarna i en kurva i närheten av byggnadsplatsen och störta ned i en djup ravin. Vid en besikt- ning konstateras, att materialet är tämligen oskadat. Corny slipper sedan ut ur karantänen i Vinh och har just med ett lok anlänt till brobyggnadsplatsen där han genast kastar sig in i arbetet. En kväll söker han efter en för- svunnen låda vid olycksplatsen då Kung Tiger låter höra sin rungande stämma i djungeln. Corny är obeväpnad. (RR fortsatte med sitt arbete. Det gick inte an att rusa tillbaka till lägret så snart man fick höra en tiger ryta. Så bar man sig inte åt här i Östern. Tigrarna var i allmänhet inte så farliga, om man bara inte ofredade dem. Efter en stunds ihär- digt grävande stötte brädstumpen mot trä, och därefter hördes klangen av metall. Med än större iver fort- satte han att gräva. Det var nästan mörkt nu, men han tände en tänd- sticka för att lysa under vagnen. I skenet av den lilla fladdrande lågan såg han skymten av vitt trä. En Jlå- da är det i varje fall, mumlade han och fortsatte att gräva. 16 TEKNIK för ALLA J | y ning, Vi TfA:s följetong En ny tändsticka gav honom viss- het. ”AC7” stod det med svarta bok- stäver på lådan där inne under vag- nen. — Så hittade jag den i alla fall! Men var är järnbulten? Han sökte efter vapnet, fann det och skyndade sig uppför sluttningen. Där uppe var det ljusare än nere i klyftan. Han fick en oemotståndlig lust att börja springa, men han un- dertryckte den. Det kunde vara far- ligt. Ljudet av snabba steg i djungeln skulle omedelbart väcka förföljelse- instinkterna till liv hos dess innevå- nare. Leoparderna skulle kanske fal- la för frestelsen att uppta förföljan- det. Efter att i rask fart ha passerat en kurva nådde Corny fram till en lång raksträcka. Den mörka djungeln var otäckt nära. Instinktivt grep han hårdare tag om järnbulten. I nästa ögonblick hörde han en kraftig fnysning och tvärstannade. Det runda, håriga huvudet av en ti- ger tittade fram ur ett tätt bambu- snår. Öronen lågo bakåt och ögonen glimmade hotfullt. Den långa, strim- miga kroppen rörde sig mjukt och smidigt. Med ett plötsligt språng sträckte djuret ut sig i hela sin längd och spärrade vägen för Corny. > Corny stod orörlig. Han hade inte en chans i världen att klara sig med järnbulten som enda vapen, och han vågade inte röra sig av fruktan för att tigern omedelbart skulle ta språn- get mot hofom. Hjärtat bultade häf- tigt. Hans enda utväg var att vänta TNA AN TAN AV WARREN HASTINGS MILLER ut tigern. Kanske den skulle tröttna så småningom. Och så började den stora strim- miga katten rulla sig över spåret, la- de huvudet på sned och fäktade lek- fullt med tassarna i luften medan han hela tiden höll blicken riktad på Cor- ny, liksom slukande sitt offer med ögonen innan han gjorde sitt avgö- rande språng och krossade det med ett enda slag av sina starka framtass. SJÄTTE KAPITLET en stora, ran- diga katten fortfor en stund med dessa egen- domliga yttringar av sin lekfullhet. Corney «vågade knappast dra an- dan. Han för- sökte samla mod för att rusa på dju- ret och med all sin kraft slunga järn- bulten på det. Man han undertryckte detta desperata beslut. Nej, han mås- te vänta ut honom! Bevara sitt lugn! Plötsligt sprang tigern upp och vände sig mot ravinen. Ett dovt mor- rande hördes och hans ögon voro fästa på någonting djupt nere i ra- vinnen. Han stack försiktigt fram sin stora, ludna framtass. Pang! En eldstrimma sköt fram ur den mörka skogen, tätt följd av ännu en. Knallarna av skotten ekade mel- lan kullarna. Tigern morrade, hosta- de och tycktes vika sig dubbel, som om han hade blivit träffad av ett kraftigt slag. Han slog vilt omkring sig, så att grus och stenar från ban- vallen yrde kring honom. Så hördes ett rop från ravinen: Ian