Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektriska äggkläckningsmaskiner, av Calle Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det dröjde inte länge förrän jag fick
höra deras vilda glädjetjut. Man undrar
inte på det föresten — finns det en
större glädje för föräldrar, än när deras
barn växa och bli stora?!
en jag längtade efter att kunna ut- "
veckla min <äggkläckningsmaskin;
fotogenlampan var besvärlig och eld-
farlig, och kycklingarna luktade som sagt
fotogen. Jag behövde elektricitet, men
det fanns inte en enda gnista på hela
ön. Så tog jag mig en lång funderare
och gjorde en del undersökningar. Efter
detta kom jag på en synnerligen vild
idé.
Det fanns en gammal kolgruva i när-
heten av hamnen, och c:a 5 meter från
denna låg en zinkgruva. Båda voro
övergivna och vattenfyllda. Nu kom jag
att tänka på det elektriska elementet,
vad består det utav? Jo, en kolstav
jämte en zinkstav, som man sätter ned
i en salmiaklösning. Här hade jag bred-
vid varandra både kol och zink — skulle
jag ej kunna göra ett jätteelement av
detta?
Jag telegreferade till Amerika efter
några ton salmiak, och under vänte-
tiden lät jag spränga en gång mellan
zink- och kolguvan, så att de kommu-
nicerade med varandra. Detta arbete
var färdigt, när salmiaken kom. Nu
vräktes denna ned i gruvhålen till
lagom mängd, varefter jag lödde fast en
koppartråd i zinkgruvan och en i kol-
gruvan. Här hade jag således mitt ele-
ment färdigt, och det fanns ju inget
tvivel om, att det ej skulle lämna ström.
Nu hade jag även beställt 220 volts
lampor från Amerika och en del led-
ningstråd och motstånd. Hur stark
strömmen skulle bli, hade jag ingen möj-
lighet att bedöma, ty jag hade ingen
voltmätare, men jag kopplade in ett mot-
stånd jämte några lampor och en ström-
brytare.
Slå på strömmen ville jag ej göra
ensam, detta ögonblick måste firas, var-
för jag bad hövdingen ordna en fest.
Han satte genast igång, fester var det
bästa både han och befolkningen visste,
men de måste ju ha någon anledning,
och här hade de en lysande sådan.
Ja glömmer aldrig den minnesvärda
kvällen. Ungdomen hade dansat och
de äldre druckit kava-kava, varför de
voro halvt berusade. Missionär Fischer
höll ett högtidligt tal, och så kom ögon-
(
C SMG
V
ÅL
SA
5 IRAN ANA
Det blev en verkligt lysande fest på Nuka Hiva.
blicket för mig att sluta strömbrytaren.
Med darrande händer fattade jag hand-
taget, slöt strömmen och drog sakta upp
motståndet. Trådarna började glöda —
jag trodde knappt mina ögon — och
snart strålade lamporna i vitt flödande
ljus! Folket kastade sig på marken och
voro nästan bedövade av förvåning; de
trodde jag var en trollkarl.
Det första jag gjorde var att sända ett
telegram till Edison, vilken jag sam-
arbetat med i många år. På natten hade
jag hans svar. Han gratulerade mig men
varnade samtidigt för kortslutning, vil-
ket visar vilken förståndig människa han
var. Jag skulle strax få erfara vad en
kortslutning betyder vid ett sådant elek-
tricitetsverk.
Nu hade jag ström till min kläck-
apparat, kycklingarna trivdes med den,
och hönsgården växte. Ett par hövdingar
fingo elektriskt ljus i sina hyddor, och
hela missionsstationen elektrifierades,
Men så en dag blev det ett himla liv
i hönsgården, och när jag kom dit för
att se efter vad som försiggick, fick jag
se något mycket märkvärdigt. Ägg-
kläckningsmaskinen formligen stormades
av hönorna, de hade på något sätt kom-
mit underfund med dess funktion, de
kände sig överflödiga, och nu skulle de
ta hämnd.
Mitt i villervallan, innan jag hann
ingripa, hade de stjälpt apparaten över
ända, det uppstod kortslutning, och bort-
ifrån mina gruvor hördes ett ljud som
påminde om åskan.
När jag kom fram, fick jag se den
förfärliga förödelsen: Zinken hade
börjat smälta och runnit in i kolgruvan,
kolen hade fattat eld och i sin tur gjort
kol på den zink som var kvar. Det hela
var ett smältande och brinnande kaos.
Då fann jag tiden mogen för uppbrott,
packade mina pinaler och reste. Men
resultatet av det hela blev i alla fall
uppfinningen av äggkläckningsmaskinen.
Idén med jätteelement visade sig däremot
ej ha stor praktisk betydelse, ty det är
ytterst sällan kol- och zinkgruvor ligga
så nära varandra. Men skulle någon av
mina läsare stöta på en sådan tillfällig-
het, så sätt i gång med ett element bara
— jag garanterar resultatet.
Jag fann tiden mogen för uppbrott, packade mina pinaler och reste.
TEKNIK för ALLA 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>