det dröjde inte länge förrän jag fick höra deras vilda glädjetjut. Man undrar inte på det föresten — finns det en större glädje för föräldrar, än när deras barn växa och bli stora?! en jag längtade efter att kunna ut- " veckla min <äggkläckningsmaskin; fotogenlampan var besvärlig och eld- farlig, och kycklingarna luktade som sagt fotogen. Jag behövde elektricitet, men det fanns inte en enda gnista på hela ön. Så tog jag mig en lång funderare och gjorde en del undersökningar. Efter detta kom jag på en synnerligen vild idé. Det fanns en gammal kolgruva i när- heten av hamnen, och c:a 5 meter från denna låg en zinkgruva. Båda voro övergivna och vattenfyllda. Nu kom jag att tänka på det elektriska elementet, vad består det utav? Jo, en kolstav jämte en zinkstav, som man sätter ned i en salmiaklösning. Här hade jag bred- vid varandra både kol och zink — skulle jag ej kunna göra ett jätteelement av detta? Jag telegreferade till Amerika efter några ton salmiak, och under vänte- tiden lät jag spränga en gång mellan zink- och kolguvan, så att de kommu- nicerade med varandra. Detta arbete var färdigt, när salmiaken kom. Nu vräktes denna ned i gruvhålen till lagom mängd, varefter jag lödde fast en koppartråd i zinkgruvan och en i kol- gruvan. Här hade jag således mitt ele- ment färdigt, och det fanns ju inget tvivel om, att det ej skulle lämna ström. Nu hade jag även beställt 220 volts lampor från Amerika och en del led- ningstråd och motstånd. Hur stark strömmen skulle bli, hade jag ingen möj- lighet att bedöma, ty jag hade ingen voltmätare, men jag kopplade in ett mot- stånd jämte några lampor och en ström- brytare. Slå på strömmen ville jag ej göra ensam, detta ögonblick måste firas, var- för jag bad hövdingen ordna en fest. Han satte genast igång, fester var det bästa både han och befolkningen visste, men de måste ju ha någon anledning, och här hade de en lysande sådan. Ja glömmer aldrig den minnesvärda kvällen. Ungdomen hade dansat och de äldre druckit kava-kava, varför de voro halvt berusade. Missionär Fischer höll ett högtidligt tal, och så kom ögon- ( C SMG V ÅL SA 5 IRAN ANA Det blev en verkligt lysande fest på Nuka Hiva. blicket för mig att sluta strömbrytaren. Med darrande händer fattade jag hand- taget, slöt strömmen och drog sakta upp motståndet. Trådarna började glöda — jag trodde knappt mina ögon — och snart strålade lamporna i vitt flödande ljus! Folket kastade sig på marken och voro nästan bedövade av förvåning; de trodde jag var en trollkarl. Det första jag gjorde var att sända ett telegram till Edison, vilken jag sam- arbetat med i många år. På natten hade jag hans svar. Han gratulerade mig men varnade samtidigt för kortslutning, vil- ket visar vilken förståndig människa han var. Jag skulle strax få erfara vad en kortslutning betyder vid ett sådant elek- tricitetsverk. Nu hade jag ström till min kläck- apparat, kycklingarna trivdes med den, och hönsgården växte. Ett par hövdingar fingo elektriskt ljus i sina hyddor, och hela missionsstationen elektrifierades, Men så en dag blev det ett himla liv i hönsgården, och när jag kom dit för att se efter vad som försiggick, fick jag se något mycket märkvärdigt. Ägg- kläckningsmaskinen formligen stormades av hönorna, de hade på något sätt kom- mit underfund med dess funktion, de kände sig överflödiga, och nu skulle de ta hämnd. Mitt i villervallan, innan jag hann ingripa, hade de stjälpt apparaten över ända, det uppstod kortslutning, och bort- ifrån mina gruvor hördes ett ljud som påminde om åskan. När jag kom fram, fick jag se den förfärliga förödelsen: Zinken hade börjat smälta och runnit in i kolgruvan, kolen hade fattat eld och i sin tur gjort kol på den zink som var kvar. Det hela var ett smältande och brinnande kaos. Då fann jag tiden mogen för uppbrott, packade mina pinaler och reste. Men resultatet av det hela blev i alla fall uppfinningen av äggkläckningsmaskinen. Idén med jätteelement visade sig däremot ej ha stor praktisk betydelse, ty det är ytterst sällan kol- och zinkgruvor ligga så nära varandra. Men skulle någon av mina läsare stöta på en sådan tillfällig- het, så sätt i gång med ett element bara — jag garanterar resultatet. Jag fann tiden mogen för uppbrott, packade mina pinaler och reste. TEKNIK för ALLA 7