”Saratoga” är plats för 90 flygplan. tyg och ombord på stridsfartyg (slag- skepp och kryssare). Flygförbandens uppgifter och användbarhet vid den ena eller andra baseringsmetoden äro vä- sentligt olika. Hangarfartyget utgör ett flytande flygfält med alla till en flygbas hörande anordningar och är avsett för hjulför- sedda flygplan, alltså landflygplan. An- talet flygplan som kan medföras på hit- tills färdigställda enheter växlar mellan 15 och 90. Fartygets hela översta däck är utformat till ett flygdäck, där flyg- planen starta och landa. Skorstenar, master och manöverbryggor äro sam- manförda till en smal grupp eller ”ö” vid ena kanten av flygdäcket, eller också utmynna skorstenarna horisontellt åt fartygets ena sida (eller fällas ut), och bryggorna placeras i höjd med flygdäc- ket. Dessa yttre drag ge hangarfarty- gen ett säreget, oformligt utseende, vil- ket just inte är ägnat att fröjda ett sjömansöga. Flygdäckets längd är givet- vis begränsad och varierar mellan 160 och 276 meter. Start och landning kun- na därför som regel utföras endast om fartyget går med hög fart mot vinden. Landningssträckan nedbringas även ge- nom fjädrande bromslinor, som spännas tvärs över däcket och haka fast i en på flygplanets stjärt monterad krok. Hn annan bromsinrättning består av kablar och sandsäckar. Två kablar löpa längs med däcket, och tvärs över detta äro transversella kablar sträckta vilkas fäst- punkter kunna löpa längs de båda först- nämnda kablarna. Vid de transversella kablarna hänga sandsäckar som släpa mot däcket. När ett flygplan skall landa, styr dess förare fram det, så att det sän- ker sig nästan horisontellt. När han når däcket stoppar han motorn, varvid de transversella kablarna dragas med av hjulstället och släpa på sandsäckarna, 4 TEKNIK för ALLA världens största (?) hangarfartyg, mäter 33.000 ton och har Farten är 34 knop. vilka verka som broms och hejda flyg- planet utan svåra stötar. Njöödvändigheten av däck utan påbygg- nader är betingad icke enbart med avseende på utrymme vid start och land- ning utan även för att skapa för land- ning gynnsamma vindförhållanden. Fö- remål i en luftströms väg orsaka näm- ligen virvelbildningar, vilka i sin tur ogynnsamt påverka ett flygplan, som framgår med landningsfart. Som bekant är ett flygplan då ytterst känsligt för onormala luftströmningar och betydligt mindre känsligt på rodren. En vertikal luftströmning kan orsaka, att flygplanet hastigt ”sätter sig” med påföljd att landningsstället kvaddas; ett sidovind- kast kan orsaka, att flygplanet kastas över bord etc. Vid prov i vindtunnel, som företagits med modeller av olika hangar- fartyg med nämnda ”ö” på ena sidan, har framgått, att praktiskt taget hela däcket varit fritt från virvelbildningar. För att möjliggöra start med tung last eller start från stillaliggande fartyg finnes på en del fartyg katapulter in- byggda i flygdäckets förliga del. Dessa komma även till användning, om flyg- däcket under strid skadats. I flygdäcket finnas inlagda ett antal hissplattor, på vilka flygplanen kunna sänkas ned till de på underliggande däck anordnade hangarerna. I anslutning till dessa ligga verkstäder och förråd. En stor del av fartyget upptages vidare av förlägg- ningsutrymmen för den avsevärda per- sonalstyrka, som erfordras för fartygets och flygmaterielens handhavande. För att våra läsare skola kunna skapa sig en uppfattning om hur flygtjäns- ten bedrives från ett med flygdäck för- sett flygplanfartyg, vilja vi i anknyt- ning till några bilder från ett engelskt hangarfartyg lämna en kort orientering härom. Vi ta som exempel hangarfartyget Eagle, som har ett från för till akter genomgående flygdäck med en längd av 203 m och en bredd av 30,5 m. Flygpla- nen, 21 till antalet, förvaras i en hangar under flygdäcket, och förbindelsen mel- lan däcket och hangaren ombesörjes av två hissar. Besättningen uppgår till i runt tal 1.000 man, varav omkring 250 utgöres av flygpersonal. För flygplanens handhavande ombord finnes avdelad en särskild handräckningsstyrka — ”flyg- stationspersonal” — vilken står under befäl av en flygofficer — ”stationsoffi- cer”. Denna personal tillkommer det att ta hand om flygplanen, så snart de ”tagit däck”, transportera dem från och till däck samt biträda vid starten. Det är självfallet, att den hastighet och preci- sion, med vilken landning och start kan äga rum, beror av den ”smartness” denna flygstationspersonal utvecklar, och att härför kräves stor övning men framför- allt omdöme och vaksamhet är lika själv- klart. Låt oss så följa förloppet av en från Eagle utgående flygning med ett för- band om 6 st. Hawker Osprey-jaktplan. I detta sammanhang kan nämnas, att de flygplan, som medföras ombord på hangarfartyg som regel äro försedda med bakåt fällbara vingar för att ut- rymmet ombord skall tillvaratagas så väl som möjligt. I allmänhet äro de även av biplanstyp, som fordra kortare start- och landningssträcka. Såväl spanings- som jakt-, torped- och lätta bombflyg- plan kunna medföras. En halv timme före den för starten fastställda tiden är flygdäcket öde och tomt. Men så öppnas luckorna till en av hissarna, och i snabb följd komma flyg- planen upp ur hangaren och placeras på däck i rad efter varandra. När flygpla- nen stå på startlinjen, äro tvenne par klossar applicerade vid hjulen, ett par framför och ett bakom. De senare ha till uppgift att förhindra flygplanen att röra sig bakåt dels på grund av det vinddrag, som uppstår genom fartygets rörelse framåt mot vinden, dels också det drag, som uppstår, då ett framförva- rande flygplan startar. Vid den för start angivna tidpunkten äro samtliga motorer i gång, och de förutnämnda hjulklossarna fasthållas nu på sina plat- ser av på däcket liggande handräck- ningsmän. När tiden för start är inne, ges en signal från bryggan, varvid de främre hjulklossarna tagas undan, föra- ren ger ”fullgas” och flygplanet startar. På detta sätt startar flygplan efter flyg- plan i rask följd på signal från stations- officeren, och inom en mycket kort tid är hela förbandet i luften. När den förelagda uppgiften är löst, skola flygplanen landa ombord. En sig- nal från fartyget angiver att förbandet skall förbereda landning. Varje flygplan i förbandet har emellertid sin speciella signal, och först när denna ”blåser” får flygplanet i fråga landa. Så snart flyg- planet ”tagit däck”, tages det om hand av handräckningsmanskapet och föres till en av hissplattorna. Vingstället fäl- les ihop och flygplanet går med hissen ned i hangaren. Så snart hissen åter är fri, ges signal till nästa flygplan att lan- da och så fortgår det, tills hela förbandet är ”i bås”.