skål bara för sköljningen och kan löda fast munstycket vid skålen så, att vatt- net kommer in horisontellt nere i skålen. Ju smalare munstycket är, ju bättre blir rotationen. Om skålen är rund blir ju rotationen kraftigast. Det är en enkel sak att göra ett sådant munstycke ge- nom att böja ett mässingsrör och förse det med någon fastsättningsanordning. Munstycket i fig 33 är gjort genom att löda fast en s. k. batteriklämma på ett litet vinkelrör av mässing, som finns att köpa i varje rörfirma. Efter sköljningen torkas bilderna. Man kan lägga dem med skiktet uppåt på en tidning eller hänga upp dem i träklämmor. I båda fallen rulla de sig hårt vid torkningen och måste sedan pla- nas. Detta sker genom att på baksidan fukta dem obetydligt med en fuktig svamp eller bomullstuss och sedan gå över -baksidan med ett måttligt varmt strykjärn, varefter de läggas att kall- na under en tjock glasskiva. Högoalanstorkning en bästa torkmetoden för blanka bil- der är emellertid högglanstorkningen, varvid de våta bilderna pressas fast med skiktet mot en spegelglasskiva eller s. k. högglansplåt av förkromad mäs- sing. Den bästa högglansen erhålles, om bilderna först badas någon minut i en lösning av oxgalla, som har förmåga att upphäva ytspänningen, så att bilder- na komma i intim kontakt med den blanka ytan. En hållbar glanslösning beredes enligt nedanstående recept: Glanslösning. (0 pf Y NER DrSoArood dk AROS SOROS GEKKO JOG 20 gr IK OT IOC GULLA SEE SNES SN ER Rel ole SS SUS ra ske sie blela a snegla 3 cc IV: BL ULCIN Tf et rg a SS Noe ob ia sia a de bleje a dd vis Vena NES Ses 100 cc Spädes: 1 del lösning + 50 delar vat- ten. Den utspädda lösningen är ej håll- bar, varför den hälles bort efter begag- nandet. Innan bilderna sättas upp, rengöres glasskivan resp. högglansplåten noga. Spegelglasskivan, t. ex. en kasserad men repfri spegel, rengöres första gången utom med tvål och borste genom skölj- ning i 2 till 5 Zo natronlut (lösning av etsnatron i kallt vatten). Vid använd- ningen avtvättas den sedan alltid med tvål och vatten samt borste, innan bil- derna sättas upp. Den ömtåliga förkro- made plåten gnides endast av med tvål och vatten med tillhjälp av handflator- na. Jag vill särskilt varna för att an- vända sämskskinn eller svamp, som mycket snart förstör plåten genom rep- ning. $ De våta kopiorna tagas upp ur glans- lösningen och läggas ut på plåten med skiktet nedåt så, som fig 34 visar. Plå- ten lägges på ett möjligast plant bord eller bättre en marmordiskbänk. Där- efter lägges en gummiduk över bilderna, varpå man går över duken med en gum- mivals och pressar undan allt vatten med hårt tryck. Se fig 35. Nu läg- ges plåten horisontellt och får torka i vanlig rumstemperatur — ej i solen. Ef- ter 4 å 6 timmar äro bilderna torra, var- vid de lossna av sig själva. De uppvisa nu en god högglans och äro även i det närmaste plana. Bästa resultatet er- hålles med spegelglasskiva. De förkro- made plåtarna ha emellertid den förde- len, att de kunna användas för torkning i värmepress (se fig 36), som värmes upp med värmematta eller koltrådslam- por. I denna går torkningen på 5 till 10 min. I nästa artikel behandlas förstoring. MIN HOBBY... Her läsaren någon hobby, att fördriva fritiden med, och koppla av från var- dagens möda? Vilken fråga! Hobby, det har ju var människa. Om jag då frågar, vad hobbyn består av, så ger sig nog också svaret av sig siälvt: ”Flygning naturligtvis! Och om Er dag- liga gärning har med flygning att skaf- fa, så blir nog svaret lika fullt detsam- ma. Ty med flygning är det som med sa- gans jättar och troll. Den tar en med hull och hår. SN / ENLIGT PHYTAGORAS PETTIS ÅT Mitt dagliga knog är att studera eng- elska vid Stockholms Högskola. Chaucer och Shakespeare och litteraturen om språkets förändringar och ljudförskjut- ningar, allt är verkligen synnerligen in- tressant och beaktansvärt, men det kan inte hjälpas, att man även under den bästa föreläsning ibland börjar titta upp i taket och halvhögt mumlar: 200 kg, 600 m, det blir 120.000 kilogrammeter, hur många hästkrafter blir det? Männi- skan kan utveckla låt oss säga 2.... vi få nog fart på flygcykeln vad det lider. Ty flygcykeln, det är min hobby, min stora lidelse för närvarande. Det kan hända, att man går omkring som en van- lig människa flera veckor i ett sträck, så får man plötsligt en lidnersk knäpp, då man lägger en ny förbättring till de övriga på sin kära ”cykel”. Under de där ”knäpparna” är man f. ö. fullkom- ligt förlorad för omgivningen. Man går omkring i ett saligt rus och fantiserar vilt om hur denna nya och utomordent- liga idé skall kunna utnyttjas på bästa möjliga sätt. Och sedan vakar man svartsjukt över att ingen får reda på ens — jag höll på att säga: ”ljuva” — hemlighet på samma gång som man är färdig att spricka av lust att skrika ut den för världen. Jag har ofta varit med och gjort hand- räckningstjänst åt en uppfinnare, som ägnar sig åt att underlätta fartygs manövrering i dimma i trånga farleder. En gång, när vi voro tillsammans, nämn- de han gång på gång i olika vändningar en ny uppfinning, som han gjort. ”Men jag talade inte om den för experten, för jag har inte patenterat den ännu”. Det där lät ju mycket mystiskt och spän- nande, och genom att avlägga sträng- aste tysthetslöfte fick jag verkligen del av hemligheten. Det var väl det, som uppfinnaren hela tiden velat: att få pra- ta om den stora hemligheten med en förstående själ. Tyvärr glömde jag bort alltsammans efter tio minuter och skul- le nu inte kunna avslöja hemligheten för pengar. Att manövrera i dimma, det är inte mitt gebit. Nej, mitt lilla dille är flygcykel. Det var väl fem år sedan min värderade vän tecknaren och jag tummade på att ”det ta” mej sjuttsingen skulle gå att cykla i luften”. Sedan dess ha vi läst och grubb- lat och slagit våra kloka skallar ihop, allt på jakt efter lösningen. Ibland har hela saken fått ligga i träda i långliga tider, så har plötsligt en knäpp satt ro- tation på hela tankeapparaten. När man har en hobby på det här sättet, vill man helst veta allt om föremålet för den öm- ma lågan. Spännande var det att komma upp på Patentverket och undersöka, om någon luring dristat sig att ta patent på teck- narens och min uppfinning. Det var det nu inte, men fransmännen hade en mas- sa patent på flygcyklar. En optimistisk fransos med vackert snirklade mustasch- er hade konstruerat en flygcykel, i vilken cyklisten å det hopplösaste intar en ställ- ning ä la insnärjd säl i apparatens vin- gar och stag. Huruvida några flygturer kunde företagas, förmäler inte patentet, men nog får man hoppas för den arme mannens egen skull att de inte blevo långvariga. En mycket vanlig och alldeles särskilt spännande sysselsättning, som aldrig förlorar sin eviga tjusning för en fattig fil. stud., är att gå sta'n runt på jakt efter donatorer, kreditorer, exploatörer och rika släktingar. Ja, hobbyn är det en särskild tjusning med, jag önskar lä- saren god fortsättning med sin. Schaf K. SÅ TA MEJ SJUTTSINGEN ! BIDR Lo TEKNIK för ALLA = 25