Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästkrafter alla slag, av G. V. Nordenswan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NA: RA SÅ |
varje nummer av TfA för en
kommande inbindning — och
därför ogärna klipper sönder
tidningen — uppmanas att
vid annonssvar ange, att Ni
sett annonsen i TfA. Där-
igenom -gör Ni tidningen en
stor tjänst.
vande svenska teknici, lämpligen kunde
uttrycka effekt. Men denna måttenhet
är skäligen liten, när det gäller maski-
ner, och vi skulle därför i praktiken få
alltför ohanterliga tal att röra oss med.
Ungefär detsamma tyckte säkerligen
ångmaskinens uppfinnare; engelsman-
nen James Watt, när han skulle tala om,
vad hans maskiner kunde åstadkomma.
Och han hade ännu större skäl till det,
eftersom han hade pund (0,4536 kg) och
fot (0,3048 m) ätt röra sig med. Då
kom han på den ljusa idén att skapa
begreppet ”horse power” — eller häst-
kraft, som den svenska översättningen
nu en gång kommit att bli.
Vid tiden för Watts uppfinning av ång-
maskinen använde man hästar för att
dra hissarna i de engelska gruvorna, och
det var som ersättning för dessa häs-
tar Watt i första hand avsåg sina ång-
maskiner. Det var då ett briljant re-
klamtrick att tala om för gruvmatado-
rerna, hur många hästar en sådan ma-
skin skulle kunna ersätta i fråga om
arbetsförmåga. Watt gjorde därför en
undersökning av, hur mycket en häst i
allmänhet brukade dra upp i hissen och
hur fort det gick. Han stannade för
talet 33.000 fotpund pr minut som mått
på hästens nyttiga effekt i gruvhissen
och valde det till enhet i sitt effektmått-
system under benämningen horse power.
Och därifrån ha vi som sagt genom då-
lig översättning fått vår hästkraft, vil-
ken ej är någon kraft i teknisk bemär-
kelse. — James Watt borde faktiskt för
sin idé väljas till posthum hedersleda-
mot av alla världens reklamföreningar,
ty han har skapat ett reklam-slagord,
som ifråga om internationell spridning
och livslängd står i en klass för sig.
Emellertid är en svensk hästkraft ej
lika stor som en engelsk (eller nordame-
kansk). Om vi nämligen förvandla
Watts enhet — som fortfarande använ-
des i de anglo-sachsiska länderna — till
metersystemet, finna vi, att den motsva-
ras av 4.561,44 kilogrammeter pr minut,
d. v. s. 76,024 kgm/sek, medan vår me-
tersystemhästkraft är jämnt 75 kgm/
sek. När man efter metersystemets till-
komst skulle skapa en av praktiska skäl
betingad ”meterhästkraft”, drog man sig
av goda skäl för det förstnämnda, ojäm-
na talet och rundade av det till det be-
kvämare 75. Våra maskinhästar orka
med andra ord ej uträtta fullt så myc-
ket som de engelska. En motor, som i
England kallas 75 H.P., skall alltså i
Sverige rätteligen kallas 76,024 hk.
Skillnaden är emellertid ej så stor, att
den direkt stör en i det praktiska livet,
fast det ibland vid tekniska beräkningar
kan vara skäl i att ej nonchalera den.
fråga om motor- och bilområdet in-
skränker sig emellertid hästkraftför-
bistringen ej till dessa två närliggande
enheter. Där driva en mängd andra s.
k. hästkrafter sitt spel, och det kan kan-
ske vara av intresse för läsaren att få
detta menageri en smula uppsorterat.
I engelska och amerikanska bilkatalv-
gen (och i mindre sakkunnigt gjorda
svenska översättningar av dem) hittar
man ofta H.P.-tal, som förefalla att va-
ra absurt små för motorerna i fråga.
Motorn i världens hittills effektstarkas-
te standardpersonbil, Duesenbergs raka
åtta (av vilken två exemplar finnas eller
funnits i Sverige) kallas t. ex. 45 H.P.
men har en toppeffekt av 265 H.P. (c:a
269 hk). I samband med de mystiskt lå-
ga siffrorna finner man vanligen, om
aktstycket härstammar från England,
bokstäverna R.A.C. (Royal Automobile
Club), och, om det kommer från U.S.A.,
antingen S.A.E (Society of Automotive
Engineers) eller N.A.C.C. (National Au-
tomobile Chamber of Commerce). Denna
metod för angivande av effekten har bli-
vit kvarglömd från seklets början, då
den verkligen hade ett visst existensbe-
rättigande. Några ord om dess inne-
börd kunna kanske vara på sin plats.
Det arbete, en encylindrig förbrän-
ningsmotor kan prestera, uppstår genom
förbränning av den i cylindern införda
mängden bränsle med tillhjälp av en för
fullständig förbränning behövlig kvanti-
tet luft, tillsammans uppgående till den
volym, kolven i cylindern ”avtäcker” un-
der sin rörelse mellan sitt övre och nedre
vändläge, den s. k. slagvolymen. Ar-
betsmängden pr tidsenhet bör därför stå
1 en viss proportion till slagvolymen och
antalet förbränningar pr tidsenhet (d.
v. s. varvtalet). Slagvolymen är lika
med cylinderns genomskärningsarea X
slaglängden. Med tillhjälp av dessa hu-
vudingredienser, garnerade med genom
erfarenhet vunna anpassningstal (koef-
ficienter), bör man alltså kunna få fram
en någorlunda riktig metod för upp-
skattning av motoreffekten.
Det gäller då att bestämma sig för ett
lämpligt varvtal, för vilket formeln skall
gälla. Helst bör det naturligtvis vara
just det, där motorn lämnar sin största
effekt (toppeffekten), så att man får
fram, vad den orkar, när den är som
bäst. Men detta varvtal är ofta olika
för olika motorer, i många fall större
för mindre motorer och tvärtom. Där-
för kommo formelns upphovsmän på den
idén att i stället för varvtalet som rätte-
snöre välja en för den tidens förhållan-
den kraftigt tilltagen medelkolvhastighet,
utöver vilken man av hållbarhetshänsyn
ej vågade gå. På det viset tog man ju
också hänsyn till det med cylinderstor-
leken i allmänhet sjunkande varvtal,
vid vilket motorn lämnade sin största
effekt. Kolvens medelhastighet är ju li-
James Watt borde väljas till hedersledamot i reklamföreningen .
TEKNIK för ALLA 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>