(Forts. från föregående n:r). Plötsligt kände han hur han förlorade greppet. Innan han visste ordet av, be- fann han sig utanför fartyget, tätt in- till skrovet. ... Allt var mörker omkring honom. Han svävade fritt i rymden. ... Han skrek till och började fäkta med armar och ben som en förtvivlad för att få tag i något, som han kunde hålla sig fast vid. — Jag är förlorad! tänkte han och kände en kall kåre över ryggen. Det gick runt för honom. Han måste anstränga sig för att inte mista sansen, fast han insåg, att han inte kunde hop- pas på räddning.... Ingen hörde naturligtvis hans rop. Han hade hjälmen på sig, och förresten fanns här inga ljudvågor, som kunde föra fram hans stämma. Solen befann sig på andra sidan om fartyget, men här var allt svart natt. — Hur skall det här gå? undrade John. Det var som om fartyget och han själv stått stilla på samma plats, fastän 18 = TEENIK för ALLA de i själva verket färdades med en has- tighet av bortåt 100 kilometer i sekun- den. John mindes dunkelt vad han i sko- lan hade läst om tröghetslagen, och han förstod, att eftersom han vid sin olyck- saliga utgång haft samma hastighet som fartyget — samma ”utgångshastighet”, om man vill göra sig kvick — så skulle han och fartyget, då ju ingen friktion, inget motstånd av något slag mötte ho- nom i rymden, likt ett par omaka par- hästar rusa framåt i evigheters evig- het.... För så vitt inte doktor Stern- born ändrade kursen eller ökade farten. Ytterst obehagligt perspektiv.... att få sväva genom rymden tills man kom inom sfären för solens eller någon pla- nets dragningskraft. Men det finge ske ganska snart i så fall, ty syreapparaten, som han hade på sig, fungerade endast 48 timmar. Förmodligen skulle han allt- så inte omkomma genom kollision med någon himlakropp, utan av kvävning. ... Ombord tycktes man inte sakna ho- nom. ; Om det hade inträffat på den andra, belysta sidan, hade kanske någon sett honom från fönstren, men här i mörkret var han lika osynlig som en neger i en tunnel. 000 ceÅAv VLADIMIR SEMITJOV DEN NYA FÖLJETONGEN SAMMANDRAG: sohn Stuart, ”Heralds” flygande reporter, får i uppgift att intervjua chefen för en mäktig guldfirma i San Francisco med an- ledning av rykten om vissa finansiella .sen- sationer. Stuart finner guldkungen just i färd med att tillsammans med en vetenskaps- man starta en färd till månen. För att Stuart ej skall röja hemligheten om avfärden tages han med på resan. Efter någon tid landar man lyckligt på månen, där expeditionens medlemmar uppleva sina första äventyr på resan i universum. Efter en tids vistelse där startar expeditionen på nytt med Mer- kurius som mål. Färden går förbi jorden, som man för ett ögonblick kommer i radio- förbindelse med. Men så går färden vidare ut i det stora okända. Stuart går med Eckard ned i maskinrummet för att släppa ut en del gaser, som bildats. Han öppnar en dörr och stirrar ut i den ändlösa rymden ... K Varför onödigtvis förlänga pinan? sade han till sig själv. Var det inte bäst att göra slag i saken? Han lyfte ar- men för att öppna hjälmen, men hejdade sig plötsligt. Hans hand hade vidrört något. ... Genom den tjocka asbesthand- sken var det svårt att exakt avgöra vad det var, men det kändes tunt, smalt, hårt.... En wire eller tjock metall- tråd.... När man är i dödsfara, arbe- tar tankarna blixtsnabbt. Och inom bråkdelen av en sekund förstod John, att det måste vara fartygets radioantenn, som han händelsevis fått fatt på. Han hade inte sett till någon sådan, när de var på månen. Han viste inte ens att det fanns en. Det var väl den profes- sorn hade släppt ut, när han sysslade med radion borta i hörnet. Och nu skul- le denna antenn bli hans räddning — bara den höll för påfrestningen. DN