Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ballistik, av Calle Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Calle Möller
berättar om sin absolut
mest geniala uppfinning,
den nya kulbanan, som
skulle ha fått världshisto-
risk betydelse, ifall...
Ja, läs själva om uppfin-
ningen, som gjorde upp-
hovsmannen till vicekor-
pral i reserven.
| r 1917 hade jag anställning som upp-
finnare vid en mekanisk verkstad på
Söder, vilken tillverkade skomakerima-
skiner, Jag hade ett intressant arbete
och en hygglig chef, varför jag trivdes
utmärkt. Into för att jag vill skryta,
men för att hålla mig till sanningen kan
jag nämna, att jag där gjorde de flesta
nu lovande maskiner som f. n. användas
inom skoindustrien.
Jag hade gärna stannat kvar där, men
så kom en kvinna i vägen. Ja, hon hade
förstås varit med hela tiden, men hur
det var, så var det hon som avgjorde
att jag började en annan bana.
Hon var inte mer än 17 år och jag 23
på den tiden, Vi brukade ofta prome-
nera i Tantolunden eller utåt Årsta om
kvällarna, och när jag inte hade nå-
gonting annat att säga, brukade jag
fria till henne. Hon tog detta lugnt och
svarade alltid undvikande, Men så hade
jag just fullbordat uppfinningen av
randsyningsmaskinen Rapid, vilken jag
räknar som min bästa uppfinning näst
äggkläckningsmaskinen, Jag kände mig
stolt och säker, friade igen men fordra-
de nu ett bestämt svar.
Då sa hon nej! Jag blev mycket för-
vånad och frågade naturligtvis efter or-
saken. Den var mycket kvinnlig och
mycket enkel, Fruntimmer ha någon
sorts motvilja mot skomakare, varför
även de som syssla med hithörande ting
få en släng av sleven. Hon ville inte
gifta sig med en skomakare, sade hon
rent ut, hom ville ha en hjälte, en film-
hjälte eller krigare. Hon var ju bara
17 är.
JE kände mig kränkt men tog mig en
lång funderare på saken. Några större
möjligheter att bli hjälte hade jag inte,
det var jag rätt övertygad om. Men
mitt i mina bekymmer kom en solstråle
i form av en annons från Bofors kanon-
8 TEKNIK för ALLA
fabrik — de önskade en uppfinnare till
sitt laboratorium,
Här hade jag en chans, jag skulle
komma krigarna närmare, Kanske jag
ront utav där kunde bli en hjälte i hen-
nos ögon, Direktör Holm i Boforsbola-
get blov mycket glad, när han orfor att
jag sökt platsen, vilken jag naturligtvis
genast fick,
Det blev att packa pinalerna omedel-
bart och go mig iväg, och när jag medde-
lade flickan att jag skulle resa, blev hon
mycket glad. Hur jag skulle uppfatta
detta var jag inte fullt säker på, men
jag hörde aldrig av henne vidare,
Så var det att gonast hugga i på den
nya platsen — det fanns oanade arbets-
möjligheter för en uppfinnare, Det lus-
tiga var dock, att min första uppfin-
ning här blev en pliggmaskin; det var
svårt att slita sig ifrån det gamla, Vid
studiet av kulsprutan kom jag nämligen
underfund med, att samma anordning
skulle kunna användas att pligga skor
med, det var ju bara att spruta dit dem,
ty pliggen påminna ju om små projek-
tiler, och dessutom kan man ju sikta
så > hårfint med en kulspruta även på
1000 meters håll, Här satte man ju upp
skosulan 1 meter från mynningen, pi-
pan riktades automatiskt, varför på 2
sekunder hela sulan var klar.
Mitt livligaste minne från Bofors var
dock ett besök av en militärkommission
från Stockholm, vilken skulle resonera
govärsteknik, Den bestod av generaler-
na Rappe och Gösta Liljehök, överste
Lindström från Mea samt kapten Nor-
densvan från Svea Livgarde (numera
överste). Kommissionen hade sitt sam-
manträde i styrelserummet, och förutom
denna var naturligtvis verkställande di-
rektören och jag närvarande,
Så säger general Rappe, vändande sig
till mig: — Det är märkvärdigt med er
ingeniörer, ni uppfinner alla möjliga
detaljer och små förbättringar, men det
väsentliga det glömmer ni ofta. Se t. ex.
på kulbanan, den har varit likadan nu
under 2.600 år. När en kula lämnar
mynningen, drar den sig uppåt, för att
så småningom falla i en jämn båge. Det
är därför det är så svårt att skjuta rätt,
ty först måste man beräkna avståndet.
Och allt som måste beräknas inom det
militära, det går åt Hälsingland. Nej
där skall det vara precision, korta be-
stämda order och inga beräkningar.
Sätt därför igång med att konstruera om
kulbanan, så att ni får den absolut rak,
då har ni uträttat någonting!
Om han nu menade allvar eller ej vet
jag faktiskt inte än i dag, men överste
Lindström tog det i alla fall från den
skämtsamma sidan och invände, att man
kunde lägga geväret på sidan och skju-
ta. Men då passade jag på att anmär-
ka, att det var ju strängt taget lika
galet, ty då hade man ju den där bågen
i horisontalled i stället, och måste be-
räkna avståndet i alla fall.
å blov det inte mer talat om saken,
men jag gick och funderade de när-
maste dagarna, om inte problemet i alla
fall kunde lösas. Då fick jag en idé!
Det fanns ju en bana, som man gjorde
rak — ballongens! När en ballong vi-
sar tendenser att gå mot marken, kas-
tar man ballast, vilken motverkar sänk-
ningen; på det viset håller man den i en
linje. Nu = vill jag inskjuta den an-
märkningen, att vad vi mena med en
rak linje här på jorden, är naturligtvis
en linje som följer jordklotet runt, en
koncentrisk cirkel således,
Med denna idé ansåg jag mig ha löst
problemet. Jag försåg kanon- eller ge-
värskulan helt enkelt med ballast, vil-
ken automatiskt avtappades under vä-
gen, så att kulan blev lättare och lät-
tare, Detta skulle naturligtvis motverka
nedtyngandet mot marken, varför kulan
skulle gå rakt fram,
Ett experiment var synnerligen lätt
att utföra. Jag borrade ur blyet i en
mausergovärskula, fyllde i kvicksilver i
stället
samt satte en propp i ändan.
När skottet avlossades, åkte naturligt-
vis proppen ur genom virvelvakuumet,
och kvicksilyret hade bara att rinna ur
så småningom. Men det visade sig att
det rann ut för fort, varför kulan i
stället höjde sig så pass kraftigt, att
den aldrig kom ner igen.
Nåja, det var bara att fortsätta. Nu
räknade jag ut, att om jag i stället gjor-
de en deg av blyfilspån och ricinolja,
skulle jag få en långsammare avtapp-
ning. Filspånen hade den erforderliga
tyngden, och ricinoljan den långsamt lö-
sande förmågan, varför de skulle komp-
Den raka kulbanan be-
räknas.genom att virvelva-
kuumets utvidgningskoef-
ficient multipliceras med
bösspipans längd, kvad-
ratroten på bösskolvens
tyngdpunkt adderas, slut-
och
stycket subtraheras
rieinoljan lägges till. ..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>