- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 21. 22 maj 1942 /
8

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ballistik, av Calle Möller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Calle Möller berättar om sin absolut mest geniala uppfinning, den nya kulbanan, som skulle ha fått världshisto- risk betydelse, ifall... Ja, läs själva om uppfin- ningen, som gjorde upp- hovsmannen till vicekor- pral i reserven. | r 1917 hade jag anställning som upp- finnare vid en mekanisk verkstad på Söder, vilken tillverkade skomakerima- skiner, Jag hade ett intressant arbete och en hygglig chef, varför jag trivdes utmärkt. Into för att jag vill skryta, men för att hålla mig till sanningen kan jag nämna, att jag där gjorde de flesta nu lovande maskiner som f. n. användas inom skoindustrien. Jag hade gärna stannat kvar där, men så kom en kvinna i vägen. Ja, hon hade förstås varit med hela tiden, men hur det var, så var det hon som avgjorde att jag började en annan bana. Hon var inte mer än 17 år och jag 23 på den tiden, Vi brukade ofta prome- nera i Tantolunden eller utåt Årsta om kvällarna, och när jag inte hade nå- gonting annat att säga, brukade jag fria till henne. Hon tog detta lugnt och svarade alltid undvikande, Men så hade jag just fullbordat uppfinningen av randsyningsmaskinen Rapid, vilken jag räknar som min bästa uppfinning näst äggkläckningsmaskinen, Jag kände mig stolt och säker, friade igen men fordra- de nu ett bestämt svar. Då sa hon nej! Jag blev mycket för- vånad och frågade naturligtvis efter or- saken. Den var mycket kvinnlig och mycket enkel, Fruntimmer ha någon sorts motvilja mot skomakare, varför även de som syssla med hithörande ting få en släng av sleven. Hon ville inte gifta sig med en skomakare, sade hon rent ut, hom ville ha en hjälte, en film- hjälte eller krigare. Hon var ju bara 17 är. JE kände mig kränkt men tog mig en lång funderare på saken. Några större möjligheter att bli hjälte hade jag inte, det var jag rätt övertygad om. Men mitt i mina bekymmer kom en solstråle i form av en annons från Bofors kanon- 8 TEKNIK för ALLA fabrik — de önskade en uppfinnare till sitt laboratorium, Här hade jag en chans, jag skulle komma krigarna närmare, Kanske jag ront utav där kunde bli en hjälte i hen- nos ögon, Direktör Holm i Boforsbola- get blov mycket glad, när han orfor att jag sökt platsen, vilken jag naturligtvis genast fick, Det blev att packa pinalerna omedel- bart och go mig iväg, och när jag medde- lade flickan att jag skulle resa, blev hon mycket glad. Hur jag skulle uppfatta detta var jag inte fullt säker på, men jag hörde aldrig av henne vidare, Så var det att gonast hugga i på den nya platsen — det fanns oanade arbets- möjligheter för en uppfinnare, Det lus- tiga var dock, att min första uppfin- ning här blev en pliggmaskin; det var svårt att slita sig ifrån det gamla, Vid studiet av kulsprutan kom jag nämligen underfund med, att samma anordning skulle kunna användas att pligga skor med, det var ju bara att spruta dit dem, ty pliggen påminna ju om små projek- tiler, och dessutom kan man ju sikta så > hårfint med en kulspruta även på 1000 meters håll, Här satte man ju upp skosulan 1 meter från mynningen, pi- pan riktades automatiskt, varför på 2 sekunder hela sulan var klar. Mitt livligaste minne från Bofors var dock ett besök av en militärkommission från Stockholm, vilken skulle resonera govärsteknik, Den bestod av generaler- na Rappe och Gösta Liljehök, överste Lindström från Mea samt kapten Nor- densvan från Svea Livgarde (numera överste). Kommissionen hade sitt sam- manträde i styrelserummet, och förutom denna var naturligtvis verkställande di- rektören och jag närvarande, Så säger general Rappe, vändande sig till mig: — Det är märkvärdigt med er ingeniörer, ni uppfinner alla möjliga detaljer och små förbättringar, men det väsentliga det glömmer ni ofta. Se t. ex. på kulbanan, den har varit likadan nu under 2.600 år. När en kula lämnar mynningen, drar den sig uppåt, för att så småningom falla i en jämn båge. Det är därför det är så svårt att skjuta rätt, ty först måste man beräkna avståndet. Och allt som måste beräknas inom det militära, det går åt Hälsingland. Nej där skall det vara precision, korta be- stämda order och inga beräkningar. Sätt därför igång med att konstruera om kulbanan, så att ni får den absolut rak, då har ni uträttat någonting! Om han nu menade allvar eller ej vet jag faktiskt inte än i dag, men överste Lindström tog det i alla fall från den skämtsamma sidan och invände, att man kunde lägga geväret på sidan och skju- ta. Men då passade jag på att anmär- ka, att det var ju strängt taget lika galet, ty då hade man ju den där bågen i horisontalled i stället, och måste be- räkna avståndet i alla fall. å blov det inte mer talat om saken, men jag gick och funderade de när- maste dagarna, om inte problemet i alla fall kunde lösas. Då fick jag en idé! Det fanns ju en bana, som man gjorde rak — ballongens! När en ballong vi- sar tendenser att gå mot marken, kas- tar man ballast, vilken motverkar sänk- ningen; på det viset håller man den i en linje. Nu = vill jag inskjuta den an- märkningen, att vad vi mena med en rak linje här på jorden, är naturligtvis en linje som följer jordklotet runt, en koncentrisk cirkel således, Med denna idé ansåg jag mig ha löst problemet. Jag försåg kanon- eller ge- värskulan helt enkelt med ballast, vil- ken automatiskt avtappades under vä- gen, så att kulan blev lättare och lät- tare, Detta skulle naturligtvis motverka nedtyngandet mot marken, varför kulan skulle gå rakt fram, Ett experiment var synnerligen lätt att utföra. Jag borrade ur blyet i en mausergovärskula, fyllde i kvicksilver i stället samt satte en propp i ändan. När skottet avlossades, åkte naturligt- vis proppen ur genom virvelvakuumet, och kvicksilyret hade bara att rinna ur så småningom. Men det visade sig att det rann ut för fort, varför kulan i stället höjde sig så pass kraftigt, att den aldrig kom ner igen. Nåja, det var bara att fortsätta. Nu räknade jag ut, att om jag i stället gjor- de en deg av blyfilspån och ricinolja, skulle jag få en långsammare avtapp- ning. Filspånen hade den erforderliga tyngden, och ricinoljan den långsamt lö- sande förmågan, varför de skulle komp- Den raka kulbanan be- räknas.genom att virvelva- kuumets utvidgningskoef- ficient multipliceras med bösspipans längd, kvad- ratroten på bösskolvens tyngdpunkt adderas, slut- och stycket subtraheras rieinoljan lägges till. ..

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 12 01:54:54 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-21/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free