(Forts. fr. föreg. nr.) — Säg till The Boh, att jag ska kom- ma till honom som gisslan, sade han till Djihani. Säg honom, att han kommer fram ur skogen och låter sitt folk lägga ner sina vapen. Det är mina vänner, som kommer nu. — Hallå, Gidge! hojtade han. — Var är ni, Corny? Vad står på? hojtade Gidge till svar. — Det är allright. Stanna där ni är på stigen. Jag har hämtat polis åt ör: — Va? Jag visste inte, att jag be- hövde polishjälp! Gidges röst lät förtretad och förbryllad, men han fö- reföll att känna sig lättad. Vi väntar här. — Jaha, Djihani, vi går ner nu, sade Corny. När de klevo ner från sin klippa, förflyttades de med ens tillbaka till urtiden. Dessa Moi-män voro kort- vuxna, svarta urinnevånare, liksom negritos på Filippinerna och en del av de äldsta stammarna i Indiens bergs- trakter. Deras ledare var en kort- vuxen, muskulös vilde, mycket rynkig i ansiktet och på knäna. Han bar ett bra Lébel-gevär under armen, och han och Djihani gnedo sina näsor emot varann, som om alla forna miss- hälligheter voro glömda. De talade med varann ett ögonblick, innan Corny blev föreställd för The Boh. Rövaren betraktade honom med svarta, gran- skande ögon. Han var fortfarande beredd till både krig och fred. — Min chef är därnere med sina stridsmän, sade Corny på franska. 20 TEKNIK för ALLA TEA AN, Vi TfÅ:s följetong Må det vara fred mellan oss. ner och talar med dem. — Glöm inte tobaken. Det var ditt ord, sade Y-Yen på sin tjocka, grum- liga franska. — Givet ord är det säkraste av allt mellan män, svarade Corny vänligt och gjorde en gest åt Djihani att gå först. De gingo alla nerför sluttnin- gen. När de närmade sig stigen, för- svunno The Bohs män in i skogen, så att endast de tre, Y-Yen, Djihani och Corny voro kvar. Moi-männen und- veko att träffa vita män, om det inte var alldeles nödvändigt. De skulle finnas där, osynliga, lyssnande i sko- gen. Gidge väntade på dem med Griff och Red som hjälptrupp, alla tre be- väpnade. Han hade inte tagit med sig några av hantlangarna. — Var är er tiger? frågade han Corny. Red såg röken från era sig- naleldar och trodde, att ni hade blivit tvingade upp i ett träd eller något så- dant. Bron är sammanfogad överallt med provisoriska bultar, och jag kan äntligen andas ut. Vad menar ni med det här talet om en poliskonstapel? Är det er lustige vän där? frågade han med en blick på The Boh. Gidge föreföll att vara på strålan- de humör, nu när brons öde inte läng- Vi går Är TfA slutsåld i Eder affär, var vänlig meddela detta till TfA:s expedition, Box 3137, Stockholm 3. AV WARREN HASTINGS MILLER SAMMANDRAG. amerikanskt bolag erhåller beställning på utförandet av en järnvägsbro i Indo-Kina. Det är upptakten till den äventyrsfyllda be- rättelse, vars personer äro de amerikanska ingenjörerna Brandt — vanligen endast kal- lad Gidge — expeditionens chef, samt George Griffin, kallad Griff, Red Buckley och huvudpersonen Cornelius Menagére, vanligen kallad Corny. Trots sin ungdom har Corny fått chefens tillstånd att medfölja expeditio- nen till Indo-Kina. Han har nämligen yppat för Mr Brandt, att han som ung pojke varit i Indo-Kina och där förlorat sin far, som spårlöst försvunnit i djunglerna och nu av alla betraktas som död — utom av sonen. Arbetet på bron är i gång för fullt. En afton låter Kung Tiger höra sin rungande stämma i djungeln. Ej långt från lägret anfalles Corny av tigern men får i sista stund oväntad hjälp av en vit man, Mr. Wellington. Vid ett samtal med honom vaknar på nytt Cornys hopp om att träffa fadern i livet. Corny får av Welling- ton höra, att i ett av klostren längre uppåt landet sedan flera år tillbaka funnits en vit s. k. bonze. Man överenskommer, att efter bro- byggets fullbordande Corny och Wellington skola besöka denne. En natt har tigern åter härjat i kuliför- läggningen varför Corny lägger ut en fälla för honom. Tigern blir skadskjuten och da- gen därpå beger sig Corny, åtföljd av Djihani och sex kulier, ut för att spåra honom och ge honom «<:dödsskottet. Härunder avlägsna de sig så långt bort från brobygget, att de kom- ma in i rövarhövdingen The Bohs domäner. Efter en stund anfallas de av The Bohs folk. Corny och Djihani försvara sig från ett klipputsprång och tända signaleldar, för att påkalla uppmärksamhet från lägret, vilket också lyckas. Gidge kommer i spetsen för en liten hjälpexpedition. re var beroende av byggnadsställning- arna under den. Corny meddelade honom sina nyheter med samma glada humör. — Ni slipper inte ifrån att leverera en kagge tobak i veckan, Mr Brandt, sade han skrattande. Jag har gett mig själv som gisslan. Får jag pre- sentera Y-Yen, banditen från Pou Treng, som vi har hört så mycket om. Gidge betraktade kallt The Boh. — Jag vill inte påstå, att jag tycker om det här, Corny, sade han misslynt. Vad är det för klister ni har satt er i, eftersom ni måste göra en sådan Jaga överenskommelse.