— Mr Brandt, avbröt honom Corny ivrigt, jag är säker på, att det är det klokaste vi kan göra — och jag har fått reda på allting om min far, och — åh, det är så mycket, jag har att berätta för er! The Boh, och Djihani här, vet allting om hans försvinnande. Han är verkligen den där bonzgen i Chieng Kuang-klostret, som Welling- ton berättade om. — Det menar ni inte! inföll Gidge intresserat. Nå, det är ju alltid nå- got. Det var mycket roligt att höra. Då är den här banditen vänligt sin- nad mot oss, kan jag förstå. — På sätt och vis, sade Corny för- siktigt. Han har ganska stor makt i den här trakten. Det lönar sig att vara vän med honom. Han säger, att han ska avhålla Moi-männen från att ofreda oss, och ni vet vilket helsikes avbräck de skulle kunna vålla brobyg- get. De skulle bli svåra för oss att klara, om de började bråka... — Dumheter, Corny, inföll Red sarkastiskt. Det finns inte en enda stam av Moi-folket på femtio miles” håll. De har skrämt upp dig. — Jaså, det tror du? for Corny häftigt ut mot honom. Nå, då kan jag tala om, att The Bohs män är runt omkring oss i skogen i detta ögon- blick. Du kan inte se någon av dem, eller hur? Det är så det skulle bli, om Moi-stammarna beslöt sig för att anfalla oss. Hans meddelande gjorde de vita männen förbryllade. De tittade sig omkring men kunde inte se någonting, bara The Boh, som stod där och med usstadksarnna blickar avvaktade, vad resultatet av deras samtal skulle bli. Corny visste, att The Boh bara. behövde göra ett tecken med handen, för att kriget genast skulle utbryta, Corny utnyttjade sitt övertag. — Mr Brandt, när man har med djungelfolk att göra, så är det klokast att hålla sig god vän med dem. Kole- ran i Vinh har satt stopp för all han- del med inlandet. När en stam blir hungrig, så plundrar den någon. Och femtio miles djungel är sannerligen inte något skydd. Vi måste ha The Boh på vår sida. Min far betalade alltid de infödda hövdingarna någon- ting för att bevara deras vänskap, och det bör vi också göra. Fråga Djihani. — Jag tycker inte om det, Corny, sade Gidge tvekande. Jag ska begära hjälp av fransmännen, om jag behö- ver dem. The Boh lyfte handen, som om han tyckt sig märka, att det var fråga om avslag. Det var en vild glimt i hans ögon, när han beredde sig att ta ett språng in i skogen. — Vad säger din hövding? frågade han Corny. — Nej, capman-boss, inföll Dji- hani hastigt. Tänk på att vi bygger bron på The Bohs territorium — ska han då inte göra annat än stå som ett får och titta på och hålla sig lugn? Ya Allah, icke så! Fransmännen? Pah! De kommer att skicka sex man och en korpral, som inte kommer att göra något annat än äta ditt ris och begära en kagge vin. Tänk efter; i det här landet gör män sin fred själva. Det är så lite han begär, capman-boss. Låt oss handla rättvist, annars blir det många döda! Yallah! I min ung- dom var jag kamrat med The Boh, och vi tog rika byten av folk, som inte ville ta reson! Djihani skrattade djärvt vid detta avslöjande av sitt ogudaktiga förflutna. Han dunkade chefen i ryggen med högst opassande förtrolighet. Underligt nog kom detta Gidge att besluta sig. Han var fullt redo att kämpa mot The Boh, men han insåg, att det skulle medföra faror för hans bro. — Kör till! sade Gidge kort. Hur mycket vill han ha? — Bara en fattig kagge bladtobak 1 veckan, capman-boss, sade Djihani bevekande. Giv honom det, och må Allah löna dig. Si, det är en fred, som på min tid inte hade kunnat kö- pas för rubiner! Corny gick bort till Y-Yen. — Det är överenskommet, sade han. Giv mig tillbaka mitt ord, höv- ding. — Ja, liksom jag gav din fader hans, Tuan, sade The Boh. Du är en rättrådig man liksom han. Gidge sade ingenting mer på en stund. De skyndade på, ty det var nära solnedgången, och ingen hade lust att vara kvar i djungeln, sedan det hade blivit mörkt. Red fnös för- aktfullt. Han hade kommit för att få vara med om en strid, och så hade det inte blivit någon, bara en besked- lig utfästelse att betala tribut till en rövarhövding. Han muttrade några missbelåtna ord. Gidge hörde vad han sade, stanna- de och klarade strupen. — Hör nu, Corny, sade han, jag tycker, att ni har skött det här som en hel karl, från början till slut. Det var vi, som var barnsliga. Vi kom hit upp och väntade oss att få vara med om en strid eller åtminstone att få skjuta ett skott på den där sårade ti- gern. Ni kunde ha fört oss in i öp- pet krig med den här rövaren och hans folk genom att bara helt enkelt stanna kvar uppe på den där klippav- satsen och hålla signaleldarna brin- nande. Herren vete, hur det kunde dA Ma Ma då MMMM MMMM on MMA, A-B TEXTILKOMPANIET BOLLEBYGD AMATÖRSNICKARENS BÄSTA HJÄLP Fort och lätt kan Ni till- verka vackra, moderna och billiga möbler med enkla verktyg efter ”Si- com-metoden”. Rekv. re- dan i dag denna utmärk- ta handbok, som innehål- ler värdefulla råd och ritningar med fullständiga arbetsbeskrivn. m. m. Pris kr. 2: — (inkl. oms. och porto). Till Snickarmästare 8. Cederholm, Boräås- vägen 10, Hammarby, Stockholm. Härmed rekv. att sändas per postför- skott ...... ex. ”Handboken efter Sicom- metoden”. Namn ss.socoesooooo0-006800000800000"-000008 occ BOStad sceoooosocooocoocoocboo cross sosevsa POStaCresE cow... cp... oobLJrJVVJsVBCBVgR HÄSSLEHOLMS TEKNISKA SKOLA KOMMUNAL LÄROANSTALT UNDER STATENS INSPEKTION Nya kurser börja den 1 okt. Statsstipendier upp till 45 kr. pr mån. Fackavdelnin- gar för maskinteknik (inkl. motorteknik), elektroteknik, husbyggnadskonst samt väg- & vattenbyggnad med kurser om 2, 3 och 5 terminer, Vägmästarekurs (40 Värme- och sanitetsteknisk kurs (714 mån.). Yrkeskurs för el. installa- törer (B-kurs) börjar 9 jan. Nya lokaler med moderna laboratorier. Platsförmed- ling. Program gratis, då denna tidning nämnes. veckor). Små levnadskostnader. TEKNIK för ALLA = 21