— Den helige mannen vill mottaga er nu, sade deras ledare. Åtföljd av Wellington och Djihani eskorterades Corny uppför en lång trappa till klost- ret, dit de kommo in genom höga por- tar, flankerade av rikt lackerade och förgyllda teakpelare. De kommo in i en ofantlig hall, från vars bortre ända en väldig, vit Buddabild blickade emot dem. Den jättestora bildens ögon voro slutna, och ett gåtfullt leende spelade kring de stora läpparna och de utstående, runda kindknotorna. My- riader av ljus, placerade på altaret och i ljusstakar på sidorna därom, fyllde hela hallen med milt ljus. Det var en scen av sällspord frid och skönhet. NES rader av klosterbröder, som i gula kåpor sutto på huk på sina mattor, närmade sig besökarna en nisch vid ena sidan av Buddabilden, där tre bonzer med vänliga ansikten sutto försjunkna i meditationer. Den av bonzerna, som satt i mitten, be- Veckans bästa kriminalnovell finner Ni alltid i som dessutom varje vecka bjuder på spän- nande resor till okän- da världar, ett fängs- lande idrottsäventyr — skrivet av den fram- stående sportjourna- liten Björn Leroy. Pröva Er intelligens på pristävlingarna och korsordet i den läsvärda tidningen VECKANS AVENTYR Utkommer tisdagar e 35 öre 20 TEKENIE för ALLA traktade dem, under det de gingo framåt, och de tre noviserna stannade och bugade sig djupt. Corny fick näs- tan en chock, när han mötte blicken ur dessa ögon, och hans mod sjönk, Pier- re Menagéres tjocka, lockiga hår var borta ; huvudet var rakat, så att skal- lens runda form framträdde tydligare. Hans tjocka ögonbryn voro plockade, så att det bara var två smala streck kvar, men dessa streck voro raka och inte böjda, som fallet vanligen är hos asiater. Munnen och anletsdragen i övrigt gjorde det möjligt för Corny att re- konstruera ett ansikte, som i någon mån liknade hans minnesbild av sin far. Ja, det var förvisso han! — Far! Känner du inte igen mig? sade Corny med låg röst. Ett ögon- blick syntes i Men-Gyas ögon en glimt av igenkännande, som om där hade funnits två olika personligheter, och den ena hade tittat fram över axeln på den andra. Sedan fingo ögonen ett uttryck av lugn kontemplation, av milt och blitt intresse, ingenting annat. — Min son, sade Men-Gya på frans- ka, vad söker du här? Vill du beträ- da Vägen? Eller kommer du i något av en vit mans ärenden? Denna röst skar Corny i hjärtat. Det var hans fars röst, det kunde det inte vara något tvivel om, men han kom inte ens ihåg sin egen son! Corny kän- de en fullkomlig hopplöshet, men han ville inte erkänna sig besegrad utan ansträngde sig förtvivlat för att fin- na någon bräsch i den osynliga mur, som reste sig mellan honom och hans far. — Jag söker Pierre Menagére, som försvann i djungeln för sju år sedan, sade han. Han var min far. Det säges, att du vet något om honom. Pierre Menagére, sade prästen fun- dersamt. Jag kan inte påminna mig något sådant namn. Corny drog fram Djihani. — Här är en, som kände honom väl, sade han. Han förestod tenngru- vorna i Hin Boun, nära Thakhek, och han var känd i hela djungeln som en rättrådig man. Djihani var Cornys sista hopp, men varken åsynen av honom eller om- nämnandet av tenngruvorna tycktes göra något intryck på bonzen. Han bara såg på Djihani och väntade tåligt. —- ÅAiwa! Förvisso är han besatt av en djävul! viskade Djihani kraxande till Corny. Vad skall jag säga till ho- nom, sahib? Han är i sanning Pierre Menageére själv, men inte nu. — Berätta för honom om The Boh, viskade Corny. — Helige Man, den som vi söker blev tillfångatagen av The Boh, Y-Yen, sade Djihani högt och på taispråket. Jag var kamrat med The Boh på den tiden. Y-Yen ville inte göra honom något ont, eftersom han alltid hade handlat rättrådigt mot oss. Men det fanns några vita män, och han för- rådde honom till dem. Jag ville inte vara med om det. Nej, jag lämnade Y-Yen under förbannelser! Sedan vet ingen, vad som har hänt Mena- gere sahib. Ett tal gick genom djung- eln, att han hittades sinnesförvirrad och blev omhändertagen av bonzerna. Det sades, att han blev förd till just detta kloster. Kanske, sade Men-Gya vänligt. Stackars man! Saken skall undersö- kas. Vi ha anteckningar om nödställ- da personer, som vi bringat hjälp. Kom igen i morgon, unge vite man! Då skola vi ha gått igenom våra an- teckningar. Alla Cornys ansträngningar hade misslyckats. Men ändå funnos forsk- ningsresanden Pierre Menagéres själ och personlighet begravda djupt inne hos denne inflytelserike bonz i Chieng- Huang-klostret. Hur skulle de kunna dras fram i ljuset? När Corny bugande drog sig tillba- ka, ingrep Wellington i samtalet. — — Men-Gya, sade han, jag skulle vilja veta, hur det står till med folket vid bron. Moi-männen hade börjat plundra där, när jag for därifrån till järnvägen med mitt teak-timmer. Den- ne unge man är en av brobyggarna. Han måste återvända snart. Bonzen såg på Corny och skakade på huvudet. — Det skulle vara farligt, sade han. Jag gjorde en rundresa till alla byarna och förmanade dem att hålla fred, men risbingarna äro tomma. Män gri- pa till vapen, när de äro hungriga! Må den som haver giva åt den, som intet haver, säger Ordet! Vem kan klandra dem? Men fransmännen kom- ma att straffa alla i lika mån, om det blir strider. The Boh, Y-Yen, har skickat bud till mig och bett, att jag skall följa med honom. Han lämnar i morgon sitt läger vid Pou Treng för att komma till brobyggarnas beskydd, eftersom han har mottagit betalning av dem. ; Wellington petade Corny i sidan och viskade: — Ni har tur, pojke! Högt sade han till Men-Gya: Kan denne vite pojke och hans tjänare få följa med dig? The Boh skulle föra honom oskadd tillbaka till hans folk. (Fortsättning i nästa n:r.)