- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 22. 29 maj 1942 /
20

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tigerbron, av Warren Hastings Miller - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Den helige mannen vill mottaga
er nu, sade deras ledare. Åtföljd av
Wellington och Djihani eskorterades
Corny uppför en lång trappa till klost-
ret, dit de kommo in genom höga por-
tar, flankerade av rikt lackerade och
förgyllda teakpelare. De kommo in i
en ofantlig hall, från vars bortre ända
en väldig, vit Buddabild blickade emot
dem. Den jättestora bildens ögon
voro slutna, och ett gåtfullt leende
spelade kring de stora läpparna och
de utstående, runda kindknotorna. My-
riader av ljus, placerade på altaret och
i ljusstakar på sidorna därom, fyllde
hela hallen med milt ljus. Det var en
scen av sällspord frid och skönhet.

NES rader av klosterbröder, som
i gula kåpor sutto på huk på sina
mattor, närmade sig besökarna en
nisch vid ena sidan av Buddabilden,
där tre bonzer med vänliga ansikten
sutto försjunkna i meditationer. Den
av bonzerna, som satt i mitten, be-

Veckans bästa
kriminalnovell
finner Ni alltid i

som dessutom varje
vecka bjuder på spän-
nande resor till okän-
da världar, ett fängs-
lande idrottsäventyr

— skrivet av den fram-

stående sportjourna-

liten Björn Leroy.
Pröva Er intelligens

på pristävlingarna
och korsordet i den
läsvärda tidningen

VECKANS AVENTYR

Utkommer tisdagar e 35 öre

20 TEKENIE för ALLA

traktade dem, under det de gingo
framåt, och de tre noviserna stannade
och bugade sig djupt. Corny fick näs-
tan en chock, när han mötte blicken ur
dessa ögon, och hans mod sjönk, Pier-
re Menagéres tjocka, lockiga hår var
borta ; huvudet var rakat, så att skal-
lens runda form framträdde tydligare.
Hans tjocka ögonbryn voro plockade,
så att det bara var två smala streck
kvar, men dessa streck voro raka och
inte böjda, som fallet vanligen är hos
asiater.

Munnen och anletsdragen i övrigt
gjorde det möjligt för Corny att re-
konstruera ett ansikte, som i någon
mån liknade hans minnesbild av sin
far. Ja, det var förvisso han!

— Far! Känner du inte igen mig?
sade Corny med låg röst. Ett ögon-
blick syntes i Men-Gyas ögon en glimt
av igenkännande, som om där hade
funnits två olika personligheter, och
den ena hade tittat fram över axeln
på den andra. Sedan fingo ögonen ett
uttryck av lugn kontemplation, av milt
och blitt intresse, ingenting annat.

— Min son, sade Men-Gya på frans-
ka, vad söker du här? Vill du beträ-
da Vägen? Eller kommer du i något av
en vit mans ärenden?

Denna röst skar Corny i hjärtat. Det
var hans fars röst, det kunde det inte
vara något tvivel om, men han kom
inte ens ihåg sin egen son! Corny kän-
de en fullkomlig hopplöshet, men han
ville inte erkänna sig besegrad utan
ansträngde sig förtvivlat för att fin-
na någon bräsch i den osynliga mur,
som reste sig mellan honom och hans
far.

— Jag söker Pierre Menagére, som
försvann i djungeln för sju år sedan,
sade han. Han var min far. Det säges,
att du vet något om honom.

Pierre Menagére, sade prästen fun-
dersamt. Jag kan inte påminna mig
något sådant namn.

Corny drog fram Djihani.

— Här är en, som kände honom
väl, sade han. Han förestod tenngru-
vorna i Hin Boun, nära Thakhek, och
han var känd i hela djungeln som en
rättrådig man.

Djihani var Cornys sista hopp, men
varken åsynen av honom eller om-
nämnandet av tenngruvorna tycktes
göra något intryck på bonzen. Han
bara såg på Djihani och väntade tåligt.

—- ÅAiwa! Förvisso är han besatt av
en djävul! viskade Djihani kraxande
till Corny. Vad skall jag säga till ho-
nom, sahib? Han är i sanning Pierre
Menageére själv, men inte nu.

— Berätta för honom om The Boh,
viskade Corny.

— Helige Man, den som vi söker
blev tillfångatagen av The Boh, Y-Yen,
sade Djihani högt och på taispråket.
Jag var kamrat med The Boh på den
tiden. Y-Yen ville inte göra honom
något ont, eftersom han alltid hade
handlat rättrådigt mot oss. Men det
fanns några vita män, och han för-
rådde honom till dem. Jag ville inte
vara med om det. Nej, jag lämnade
Y-Yen under förbannelser! Sedan
vet ingen, vad som har hänt Mena-
gere sahib. Ett tal gick genom djung-
eln, att han hittades sinnesförvirrad
och blev omhändertagen av bonzerna.

Det sades, att han blev förd till just

detta kloster.

Kanske, sade Men-Gya vänligt.
Stackars man! Saken skall undersö-
kas. Vi ha anteckningar om nödställ-
da personer, som vi bringat hjälp.
Kom igen i morgon, unge vite man!
Då skola vi ha gått igenom våra an-
teckningar.

Alla Cornys ansträngningar hade
misslyckats. Men ändå funnos forsk-
ningsresanden Pierre Menagéres själ
och personlighet begravda djupt inne
hos denne inflytelserike bonz i Chieng-
Huang-klostret. Hur skulle de kunna
dras fram i ljuset?

När Corny bugande drog sig tillba-
ka, ingrep Wellington i samtalet. —

— Men-Gya, sade han, jag skulle
vilja veta, hur det står till med folket
vid bron. Moi-männen hade börjat
plundra där, när jag for därifrån till
järnvägen med mitt teak-timmer. Den-
ne unge man är en av brobyggarna.
Han måste återvända snart.

Bonzen såg på Corny och skakade
på huvudet.

— Det skulle vara farligt, sade han.
Jag gjorde en rundresa till alla byarna
och förmanade dem att hålla fred,
men risbingarna äro tomma. Män gri-
pa till vapen, när de äro hungriga!
Må den som haver giva åt den, som
intet haver, säger Ordet! Vem kan
klandra dem? Men fransmännen kom-
ma att straffa alla i lika mån, om det
blir strider. The Boh, Y-Yen, har
skickat bud till mig och bett, att jag
skall följa med honom. Han lämnar i

morgon sitt läger vid Pou Treng för

att komma till brobyggarnas beskydd,
eftersom han har mottagit betalning
av dem. ;

Wellington petade Corny i sidan
och viskade:

— Ni har tur, pojke! Högt sade
han till Men-Gya: Kan denne vite
pojke och hans tjänare få följa med
dig? The Boh skulle föra honom

oskadd tillbaka till hans folk.
(Fortsättning i nästa n:r.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:15:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-22/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free