va samlingen ses Grängesbergschefen direktör Waldenström och andra herrar ur detta företags ledning, vidare Göta- verkens verkställande direktör Hedén och vice direktör Heyman samt varvets f. d. chef under många år doktor Ham- mar. Representanter för rederi- och bankkretsar i Göteborg stå nu också på estraden, en del damer ej att förglöm- ma. Ett fartyg måste döpas antingen av en dam eller en kunglig person, det kräver traditionen inom skeppsbygge- triet! Nu ha arbetarna i närheten lagt ner sina verktyg och skockat sig kring bäd- den. Även Skeppsbron på andra sidan älven är fylld av åskådare. Två röd- flaggande vaktbåtar utanför stapelbäd- den ha stoppat trafiken på älven för att hålla farvattnet fritt under sjösätt- ningen. Arbetarna ombord på skrovet titta ner över relingen. Överingenjör Nilsson gör en sista rond utefter fartyget. Vak- ten vid låset provar att sprinten, som håller spaken, löper lätt i hålet. Det blir med ens nästan alldeles tyst. Dånet av nithamrarna från andra delar av varvet ljuder så underligt avlägset. Klockorna slå 1 inne i staden, de på estraden församlade blotta sina huvu- den och fru Waldenström önskar far- tyget lycka i dess framtida fredliga värv och nämner dess namn. Så trycker hon på en kontaktknapp, och en klocka ringer. Arbetaren vid lå- set drar ut sprinten och fäller ned spa- ken. Fartyget ligger fritt. Några se- kunders andlös stillhet. ”Hon rör sig”, höres en arbetare bredvid säga. Oc med ens börjar båten glida av bädden, först långsamt, sedan allt snabbare. Fru Waldenström kastar mot stäven en röd ros ur den bukett, var- med hon uppvaktats vid ankomsten. Hurrarop. ljuda, och från två proviso- riska master ombord på skrovet går ett signalställ till väders jämte två vimp- lar. Den förliga bär fartygets namn ”Akka”, den akterliga varvets namn, Nu tar fartyget vatten. Från varje sida av skrovet hänger en grov kätting, som i stora högar är hopad bredvid bädden. Rasslande börja kättingarna släpa efter fartyget, riva djupa fåror i marken och bromsa till sist farten. Under tiden har en väldig svallvåg rul- lat över älven och kommer nu tillbaka. M/S ”Akka” är sjösatt och ligger stilla på vattnet. Sällskapet på estraden avtågar. Över- ingenjör Nilsson går omkring och ska- kar hand med de förmän och arbetare, som under honom närmast haft ansva- ret för sjösättningen. De syna glidba- norna, som se jämna och fina ut. ”När båtens akter lyftes upp av vatt- net”, säger varvschefen, ”trycker fören hårdare mot glidbanornas nedre ändar. De ha då att bära 1/3—1/4 av skrovets vikt, och friktionen vid detta starka NE kan medföra, att träet fattar e SK) Men inget sådant hände i dag. Sjö- sättningen gick fint. På den tomma bädden börjar omedelbart arbetet på” kölsträckningen för ”Akka”. Medan fartyget bogseras undan, to- nar ånyo fullstämmig kören från det arbetande Götaverken. Trafiken på äl- ven har återtagit sin vanliga livlighet. en systerbåt till Överingenjör Nilsson omtalar, att kö- len till ”Akka” sträcktes den 5 novem- ber 1941. ”Och när blir provturen?” Någon gång i juli månad, säger han och berättar, att den också har sitt cere- moniel. Fartyget går då ut till havs med representanter för rederi, leverantör, kontrollmyndigheter etc. ombord. När provturen fortgått så långt, att leve- ransbestämmelserna < äro uppfyllda, överlämnas fartyget ute på sjön av var- vet till beställaren. BI. a. utbytes då Götaverkens vimpel mot rederiets flag- ga, eventuellt skiftas också nationsflag- gan i aktern, om fartyget är beställt av ett utländskt rederi. Vilket senare inträffat mycket ofta under Götaver- kens stolta historia, särskilt har man byggt många fartyg för norska rede- rier. Ja, så går ett fartyg av stapeln vid Sveriges storvarv. Varje svensk har an- ledning känna sig stolt över att vårt lands fria företagsamhet och kapital i förening med teknisk kunnighet och yr- kesskicklighet byggt upp en sådan stor- industri som Götaverken. Har man dessutom haft den spännande upplevel- sen av en sjösättningsdag, känner man denna stolthet i dubbel måtto. TEKNIK för ALLA 7