Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tigerbron, av Warren Hastings Miller - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I (Forts. fr. föreg. nr.)
SAMMANDRAG.
Ett amerikanskt bolag erhåller beställning
på utförandet av en järnvägsbro i Indo-Kina.
Det är upptakten till den äventyrsfyllda be-
rättelse, vars personer äro de amerikanska
ingenjörerna Brandt — vanligen endast kal-
lad Gidge — expeditionens chef, samt
George Griffin, kallad Griff, Red Buckley och
huvudpersonen Cornelius Menagére, vanligen
kallad Corny. Trots sin ungdom har Corny
fått chefens tillstånd att medfölja expeditio-
nen till Indo-Kina. Han har nämligen yppat
för Mr Brandt, att han som ung pojke varit
1 Indo-Kina och där förlorat sin far, som
spårlöst försvunnit i djunglerna och nu av
alla betraktas som död — utom av sonen.
Brobyggnadsarbetet börjar nalkas sitt slut
och Corny får Gidges löfte att medfölja Mr
Wellington på dennes expedition uppåt landet
för att söka efter sin far, vilken han förmodar
vara en bonz vid namn Men-Gya och vilken
Wellington en gång träffat.
Corny sammanträffar med bonzen, som är
Cornys far, men han känner inte sin son.
De stanna i klostret över natten, och bonzen
blir intresserad av Corny. Under tiden
fortsätter arbetet på bron. Red och Griff
göra. vissa mätningar, och vid ett tillfälle
går den sistnämnde ned i snårskogen i ravi-
nen för att söka reda på en källa, varvid
han plötsligt står öga mot öga med en grupp
vildar, som överfalla honom och föra honom
fången uppåt bergen:
«k
Uppför sluttningarna av vulkanen
drog den stora och hojtande skaran i
triumf in i byn med sin fånge i mitten.
De satte i gång med en improviserad
krigsdans. Griff löstes från sina band,
och blev genast anfallen av vildsinta
och skrikande krigare, som sleto av
honom allt, vad han hade — en tog
hans solhjälm, en annan hans bälte,
den näste hans skjorta, och sen hans
byxor. Han blev knuffad, och de
spottade på honom, snörde upp hans
kängor och ryckte av honom dem, och
sedan började de allesammans att grä-
la om rovet.
AV WARREN
TfÅ:s följetong
När de hade slagit honom, så myc-
ket de hade lust till, bunde de honom
i sittande ställning vid ett litet träd.
Han betraktade den oordnade sam-
ling grästäckta hyddor på pålar, som
kallade sig en by.
— Jag hade verkligen aldrig ämnat
studera Indo-Kinas etnologi! mumla-
de han för att muntra upp sig... Men
det ser ut, som om jag skulle få en
gratiskurs i ämnet nu.
Flera krigare strömmade alltjämt
till, att döma av hälsningarna kommo
de från andra byar i bergen. Hela
trakten var ännu ett vildarnas land,
där det franska gendarmeriet inte
kunde göra sin myndighet gällande.
Om en stund kommo Ey ra gamla
män stretande ut ur en förrådshydda,
bärande en stor stenkruka mellan sig.
De satte ner den mitt i ringen och de-
lade ut ett fång långa, böjda bambu-
ör, på vilka märgen kratsats ur, så
att de voro ihåliga. Krigarna grymta-
de och makade sig närmare krukan.
Var och en av dem tog ett böjt rör i
munnen och stack ner det i krukan.
Alla sögo kraftigt. Den stickande luk-
ten av rå arrack träffade Griffs näs-
borrar.
Nu vågade sig några rynkiga gam-
la häxor ut ur hyddorna med fyrkan-
tiga bitar av bananblad, på vilka lågo
små högar av mögligt kokt ris. Varje
krigare fick en liten handfull ris, som
han rullade ihop till en kula och åt upp.
Griff kunde inte låta bli att känna ett
styng av medlidande. Dessa männi-
skor visste inte, vad arbete ville säga.
FLIASTINGS MILEETR
De levde på att insamla sådana sko-
gens produkter som rotting, kautschuk
från vilda gummiträd och gummilac-
ka. För dem bytte de till sig ris. När
det nu var kolera i Vinh, så kom det
inget ris till det inre av landet. De
svulto. Han förvånade sig över, att de
inte för länge sedan hade gjort ett rö-
vartåg mot bron.
Men han fick snart anledning nog
till oro. Så mycket rom med så lite till-
tugg av ris gjorde krigarna oregerliga.
De tittade alltjämt hotfullt på honom
och lekte med skaften på sina kastkäp-
par, som de fortfarande hade i bälte-
na. Han skulle bli en utmärkt måltav-
la för dessa kastvapen, om det föll nå-
gon in att börja kasta.
Hövdingen såg det och raglade osta-
digt fram till Griff. Han hade Griffs
anteckningsbok i handen, blyertspen-
nan satt ännu i den lilla hylsan vid
ena sidan. Han gjorde en berusad gest
åt söder, i riktning mot bron.
— Ni skriva, sade han. Rissäck....
Han klippte fem gånger med alla tio
fingrarna. Fisklåda ... Samma tecken
med fingrarna. Han slog på sin kast-
käpp och utförde uttrycksfulla panto-
Varm Tussin
VID HOSTA —
= 0
It och behagligt slemlösande
luftrörskatarr, bronkialastma
och förkylningshosta.
uk 1: 25 Sool
LINDHOLMS DROGHANDEL
| Bildad 1902 Tel. 832547
Vy
FE USVSg i
NRA I Ny
VERSA JPR
Stockholm 21
ARD EE BIEN I
TEKNIK för ALLA 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
