I (Forts. fr. föreg. nr.) SAMMANDRAG. Ett amerikanskt bolag erhåller beställning på utförandet av en järnvägsbro i Indo-Kina. Det är upptakten till den äventyrsfyllda be- rättelse, vars personer äro de amerikanska ingenjörerna Brandt — vanligen endast kal- lad Gidge — expeditionens chef, samt George Griffin, kallad Griff, Red Buckley och huvudpersonen Cornelius Menagére, vanligen kallad Corny. Trots sin ungdom har Corny fått chefens tillstånd att medfölja expeditio- nen till Indo-Kina. Han har nämligen yppat för Mr Brandt, att han som ung pojke varit 1 Indo-Kina och där förlorat sin far, som spårlöst försvunnit i djunglerna och nu av alla betraktas som död — utom av sonen. Brobyggnadsarbetet börjar nalkas sitt slut och Corny får Gidges löfte att medfölja Mr Wellington på dennes expedition uppåt landet för att söka efter sin far, vilken han förmodar vara en bonz vid namn Men-Gya och vilken Wellington en gång träffat. Corny sammanträffar med bonzen, som är Cornys far, men han känner inte sin son. De stanna i klostret över natten, och bonzen blir intresserad av Corny. Under tiden fortsätter arbetet på bron. Red och Griff göra. vissa mätningar, och vid ett tillfälle går den sistnämnde ned i snårskogen i ravi- nen för att söka reda på en källa, varvid han plötsligt står öga mot öga med en grupp vildar, som överfalla honom och föra honom fången uppåt bergen: «k Uppför sluttningarna av vulkanen drog den stora och hojtande skaran i triumf in i byn med sin fånge i mitten. De satte i gång med en improviserad krigsdans. Griff löstes från sina band, och blev genast anfallen av vildsinta och skrikande krigare, som sleto av honom allt, vad han hade — en tog hans solhjälm, en annan hans bälte, den näste hans skjorta, och sen hans byxor. Han blev knuffad, och de spottade på honom, snörde upp hans kängor och ryckte av honom dem, och sedan började de allesammans att grä- la om rovet. AV WARREN TfÅ:s följetong När de hade slagit honom, så myc- ket de hade lust till, bunde de honom i sittande ställning vid ett litet träd. Han betraktade den oordnade sam- ling grästäckta hyddor på pålar, som kallade sig en by. — Jag hade verkligen aldrig ämnat studera Indo-Kinas etnologi! mumla- de han för att muntra upp sig... Men det ser ut, som om jag skulle få en gratiskurs i ämnet nu. Flera krigare strömmade alltjämt till, att döma av hälsningarna kommo de från andra byar i bergen. Hela trakten var ännu ett vildarnas land, där det franska gendarmeriet inte kunde göra sin myndighet gällande. Om en stund kommo Ey ra gamla män stretande ut ur en förrådshydda, bärande en stor stenkruka mellan sig. De satte ner den mitt i ringen och de- lade ut ett fång långa, böjda bambu- ör, på vilka märgen kratsats ur, så att de voro ihåliga. Krigarna grymta- de och makade sig närmare krukan. Var och en av dem tog ett böjt rör i munnen och stack ner det i krukan. Alla sögo kraftigt. Den stickande luk- ten av rå arrack träffade Griffs näs- borrar. Nu vågade sig några rynkiga gam- la häxor ut ur hyddorna med fyrkan- tiga bitar av bananblad, på vilka lågo små högar av mögligt kokt ris. Varje krigare fick en liten handfull ris, som han rullade ihop till en kula och åt upp. Griff kunde inte låta bli att känna ett styng av medlidande. Dessa männi- skor visste inte, vad arbete ville säga. FLIASTINGS MILEETR De levde på att insamla sådana sko- gens produkter som rotting, kautschuk från vilda gummiträd och gummilac- ka. För dem bytte de till sig ris. När det nu var kolera i Vinh, så kom det inget ris till det inre av landet. De svulto. Han förvånade sig över, att de inte för länge sedan hade gjort ett rö- vartåg mot bron. Men han fick snart anledning nog till oro. Så mycket rom med så lite till- tugg av ris gjorde krigarna oregerliga. De tittade alltjämt hotfullt på honom och lekte med skaften på sina kastkäp- par, som de fortfarande hade i bälte- na. Han skulle bli en utmärkt måltav- la för dessa kastvapen, om det föll nå- gon in att börja kasta. Hövdingen såg det och raglade osta- digt fram till Griff. Han hade Griffs anteckningsbok i handen, blyertspen- nan satt ännu i den lilla hylsan vid ena sidan. Han gjorde en berusad gest åt söder, i riktning mot bron. — Ni skriva, sade han. Rissäck.... Han klippte fem gånger med alla tio fingrarna. Fisklåda ... Samma tecken med fingrarna. Han slog på sin kast- käpp och utförde uttrycksfulla panto- Varm Tussin VID HOSTA — = 0 It och behagligt slemlösande luftrörskatarr, bronkialastma och förkylningshosta. uk 1: 25 Sool LINDHOLMS DROGHANDEL | Bildad 1902 Tel. 832547 Vy FE USVSg i NRA I Ny VERSA JPR Stockholm 21 ARD EE BIEN I TEKNIK för ALLA 19