Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omlindning och beräkning av småmotorer, av Tore Porsander. Del 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den, som är van att utföra matematiska beräkningar och kan räkna med kvadrat-
rötter, kan enligt dessa formler gå tillväga på så sätt, att värdet på ay beräknas i
första hand enligt den sistnämnda formeln, varefter enligt (28) kan beräknas lämpli-
gaste värde på dy. Man har sedan blott att i trådtabell undersöka, vilken tråddimen-
ER som närmast ansluter sig till detta värde, varefter lindningen utföres med denna
Den, som däremot icke är van vid matematiska beräkningar, gör nog klokast i att
försöka ”passa” ihop tråddimension och lindningsvarvtal. För detta ändamål uttages
ur trådtabellen på försök en viss tråddimension, vars värde på dy insättes i formel
(28) för beräkning av ay. Därefter divideras Fm med det så erhållna värdet på ay
enligt formel (29). Det på detta sätt beräknade varvtalet N bör givetvis ansluta sig
ganska nära till det förutsatta värdet, då man alltså har ”gissat” på rätt tråddimen-
sion. I annat fall försökes på nytt med en ny dimension tills man kommit det rätta
värdet på N så nära som möjligt. Att få exakt överensstämmelse är i regel omöjligt,
då ju tråddimensionerna endast förekomma i vissa steg enligt trådtabellen.
Lindningen utföres därefter på samma sätt som originalspolen var lindad, varvid
tråden lindas i lager på lager och så jämnt som möjligt.
. Det erhållna motståndet i varje spole kan antingen uppmätas efteråt eller också be-
räknas enligt formel (2), som här får utseendet:
ö Il g N
Ba = söm EU fm (30)
di
där ai betecknar den blanka trådens area enligt:
TD: d; 2 d; 2
i = RR mm G1)
och Im betecknar medellängden hos varje lindningsvarv. Man tänker sig, att denna
medellängd finnes hos ett lindningsvarv mitt i den lindade magnetspolen enligt fig 24.
Om fältlindningen skall kopplas som shuntlindning, blir fallet något besvärligare,
då det därvid gäller att avpassa dels N, dels också spolens elektriska motstånd Rm så,
att den erhållna fältströmmen Im blir rätt, d. v. s. så att densamma multiplicerad
med N ger det givna värdet på Im: N. Även här kan den matematiskt kunnige söka
sig genvägar, men vi skola dock för vår del hålla oss till ”passningsmetoden”. Liksom
förut välja vi ut en tråddimension på försök ur katalogen och beräkna först ay enligt
formel (28), därefter N enligt formel (29) och sedan ai och Rm enligt formlerna (30)
och (31). Antaga vi, att maskinens givna polspänning är V volt, erhålles Im genom
divisionen V :pRm = Im. På detta sätt ha vi erhållit de för spolen avgörande fak-
torerna N och Im, vilka multiplicerade med varandra skola ge ett värde, överensstäm-
mande med det givna värdet på Im: N. I regel kommer man naturligtvis aldrig rätt
vid första försöket, utan denna beräkning måste ofta upprepas ett otal gånger med
olika tråddimensioner tills överensstämmelsen blir relativt god. Observera, att vi för
hela fältlindningens motstånd skrivit p:Rm, då ju Rm här betecknar motståndet hos
en enda magnetspole, och då de olika spolarna inom fältlindningen alltid kopplas i
serie.
Beräkning av ankarets lindning
| av ankarlindningen sker likaså enligt ”passningsmetoden”, vilket inne-
bär, att man kan få utföra ett flertal omräkningar både med olika tråddimensio-
ner och med olika kopplingar, innan man funnit lämpliga och överensstämmande vär-
den. För en generator med de måttliga strömmar, som det ju i regel är fråga om i
detta fall, ha vi tidigare nämnt, att serielindningen ger bästa resultat, d. v. s. vi kunna
då genast fastställa värdet c = 2 i formel (21). Vid exempelvis en seriemotor för
batteridrift blir det dock bäst, om parallellindning användes, då strömmarna bli gan-
ska stora, varvid värdet c = p.
Generatorns eller motorns varvtal n varv/min ha vi redan fastställt i enlighet med
de önskade driftsförhållandena. Vidare har den föregående beräkningen av fältspo-
larna givit oss luftgapsflödets storlek enligt fig. 22. I formel (21) ha vi följaktligen
endast två obekanta faktorer, nämligen E och na, varvid den inducerade elektromoto-
riska kraften E även måste passa till formel (22) för en generator och till formel (23)
för en motor.
I dessa sistnämnda formler måste vi dock klargöra för oss den eventuella skillnaden
mellan ankarströmmen I, och strömmen i tilledningarna till maskinen, vilken ström
vi kalla för I enligt figurerna 25 och 26, varav den förstnämnda anger en shuntma-
skin och den sistnämnda en seriemaskin. Vid en shuntgenerator finna vi därvid, att
I = In + Ia. Då ju fältströmmen Im förut har beräknats och då totalströmmen I
är given, erhålles I, = I — Im ampere. Likaså är maskinens polspänning V i fig 25
bestämd från början. i
För seriemotorn framgår av fig 26, att vi ha samma ström genomflytande både an-
kare och fältlindning, varför i detta fall erhålles I = I, = Im. Däremot inses, att vi
vid tillämpningen av formlerna (22) och (23) måste komma ihåg att maskinens inre
motstånd R ; är sammansatt av de seriekopplade motstånden R; och p’Rm, d. v. s. för
seriemaskinen gäller: Ri = Ra + p’Rm ohm. För shuntmaskinen omfattar det inre
motståndet endast motståndet i ankaret, varför här erhålles: Ri = Ra. Med ledning
av dessa undersökningar skriva vi om de båda formlerna (22) och (23) på följande
sätt.
För shuntgeneratorn gäller:
E=V+L-R,a (223)
och för seriemotorn:
TATA ma
)
I
-—
ST
3.
sv
RR
AA AN
Les N VAD VN er
JK, 25
y
7
I
I
|
A NANNA
St e–- AVVVVVV SSA
A
P’Rm
J000
- md
Fig. 26
TEKNIK för ALLA = 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>