- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 25. 19 juni 1942 /
4

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl G. Munters, av Karl Modin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rättningar var, att man inte kunde mo-
derera temperaturen. En mera tekniskt
rationell kylanordning var alltså av nö-
den, och när Munters delgav sin kamrat
dessa synpunkter, beslöto de båda att sö-
ka lösa problemet och därigenom för-
skaffa sig inte bara en teknisk lager
utan också alla husmödrars eviga tack-
samhet.

Innan v. Platen började deltaga i arbe-
tet hade Munters redan hunnit avverka
en idé: han konstruerade en liten och
enkelt arbetande s. k. kall-luftmaskin.
Men denna visade sig i praktisk drift
vara behäftad med en del avsevärda bris-
ter, varför den snart lades på hyllan.
Tillsammans började så de båda herrar-
na ägna sig åt studiet av vissa elektro-
kemiska processer, som de "misstänkte
kunna omsättas i en praktisk kylmaskin.
Detta visade sig dock inte vara fallet,
varför även den framkomstvägen måste
överges. Efter mycket funderande kom
man så fram till den grundprincip, som
senare skulle visa sig vara den riktiga,
nämligen absorptionsprincipen. Då ju det
Platen-Munterska eller som det numera
kallas HElektrolux-kylskåpet, blivit en
världsartikel, är det inte ur vägen att i
några korta drag beskriva hur de båda
unga forskarna tänkte sig saken i dess
första utformning.

I’vätta vätgas

I deras maskin alstrades kylan av am-
moniak, som fick avdunsta i vätgas.
Vid avdunstningen bindes ju värme och
denna tas från omgivningen, varför så-
lunda avdunstningsrummet blir det
egentliga kylelementet i apparaten. Det-
ta avdunstningsrum kallas evaporator.

4 TEKNIK för ALLA

Interiör från Munters Industri AB i Ulvsunda.

Temperaturen i evaporatorn sjunker,

som nyss antyddes, så länge ammoniak :

avdunstar, men denna avdunstning kan
inte pågå hur länge som helst: efter en
viss tidrymd blir vätgasen mättad med
ammoniakångor, ingen värme bindes me-
ra, varför temperaturen åter börjar sti-
ga — och det är ju inte meningen med
ett kylskåp. Här mötte alltså det första
kruxet: hur skulle man kunna hålla en
konstant kylverkan? Naturligtvis genom

"att så hastigt som möjligt ersätta den

mättade vätgasen med ny, ren sådan.
Enklast sker detta genom att helt en-
kelt öppna evaporatorn, tappa ur inne-
hållet och tillföra ny gas plus ammoniak.
Hur hastigt man än gör denna avtapp-
ning resp. påfyllning, uppstår dock en
paus i kylningen, och den kan vara be-
svärlig nog, varför de båda konstruktö-
rerna insågo, att här måste uppfinnas
en bekvämare metod. I förbigående kan

nämnas att det finns kylskåp, som ar-

beta på det sätt, som nu skisserats,
d. v. s. med avtappning och påfyllning av
evaporatorn — de kallas intermitteran-
de eller periodiska och kunna försvara
sin plats i vissa fall, men absolut inte i
hushållstjänst, där de bli alldeles för
obekväma.

Man beslöt därför att ”tvätta” den
mättade vätgasen med vatten, under vil-
ken procedur ammoniakångan upptas av
vattnet, varefter blandningen av ammo-
niak och vatten tappas av och vätgasen
åter är ren. För att åstadkomma denna
tvättning, arrangerades en fläkt, som
sög ut gasen ur evaporatorn till ett an-
nat kärl, absorbatorn, som placerades
utanför det egentliga kylrummet. I ab-
sorbatorn skedde tvättningen genom stri-
lande vatten. Ammoniakvattnet leddes
till ett annat kärl, kokaren, där det upp-
hettades, varvid ammoniaken avgick i
gasform och åter leddes in i evaporatorn,
dit den renade vätgasen under tiden sti-

git upp, varefter avdunstningsprocessen
kunde fortsätta igen. Genom att denna
procedur försiggick kontinuerligt, upp-
stodo inga pauser i kylningen. Detta är
i stora drag huvudprincipen för Platen-
Munters kylskåp, vilket dock inte hind-
rar, att problemet ännu på långt när inte
var fullständigt löst, det återstod att ut-
forma flera detaljer på ett mera ratio-
nellt sätt. T. ex. den där anordningen
med fläkten. De båda uppfinnarna hade
nämligen klart för sig, att det inte var
nog med att kylmaskinen skulle arbeta
kontinuerligt, den måste också arbeta
fullt driftsäkert, och så länge man hade
med rörliga delar att göra, t. ex. fläkten
med vidhängande motor, fanns alltid
möjligheter för driftsavbrott. Idealet
vore naturligtvis ett kylsystem, som ver-
kade fullkomligt automatiskt, utan varje
form av tillsyn eller manipulation.

4 års experiment

De: gick att ordna även den saken. Och
att det var möjligt, grundade sig på
den fysikaliska principen att en bland-
ning av vätgas och ammoniak är tyng-
re än den rena vätgasen. Genom att ord-
na systemet evaporator-absorbator som
ett kommunicerande kärl, fick man pro-
cessen att löpa automatiskt: den tunga
gasblandningen strömmade självmant ner
i absorbatorn, vätgasen, som där tvätta-
des, steg lika självmant upp tillbaka i
evaporatorn, ammoniakvattnet rann ge-
nom sin tyngd ner i kokaren, där den fri-
gjorda ammoniakångan steg upp i kon-
densatörn, förtätades till vätska och
sipprade ner i evaporatorn, där den åter
avdunstade. I hela denna process finns
inga rörliga apparatdetaljer, hela pro-
ceduren sköter sig själv, det krävs bara
en enda förutsättning: att kokaren till-
föres värme för ammoniakvattnets upp-
hettning till ammoniakens kokpunkt.
Denna värme kan tillföras på olika sätt:

det bekvämaste är givetvis att uppvärma -

kokaren på elektrisk väg, vilket sätt väl
också är det vanligaste i hushåll, där det
finns elektrisk ström. Annars går det
lika bra att upphetta kokaren med hjälp
av en gaslåga, en fotogenbrännare etc.
Det är denna för kylskåpets drift nöd-
vändiga upphettningen, som skapat fir-
mareklamens slagord: ”Kyla ur Värme!”
Kylsystemet innehåller ett par andra
sinnrika anordningar, avsedda att ut-
jämna de temperaturdifferenser, som
uppstå under proceduren. Dessa anord-
ningar, vilkas placering framgår av bil-
den, kallas gastemperaturväxlare resp.
vätsketemperaturväxlare — deras funk-
tion framgår i huvudsak av namnen.

Hela detta experimenterande tog na-
turligt mera tid än som stod till buds
för ett ordinärt examensarbete. I själ-
va verket dröjde, det närmare fyra år,
innan von Platen och Munters ansågo
sig klara att släppa ut sitt kylskåp i
marknaden. Detta skedde 1922, men se-
dan dess ha massor av nya förbättrin-
gar utförts, så att ett av deras kylskåp
modell 1922 ter sig som relativt ofull-
komligt i jämförelse med modell 1942.
Denna utveckling har skett tack vare
det intensiva forskningsarbete, som ing.
Munters senare nedlagt på det kyltek-
niska området.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:16:05 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1942-25/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free