Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kan man lära en häst att cykla? Av Calle Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ar ransportproblemen äro alltid de
svåraste att ordna, även när det
finnes gott om drivmedel, och hur
svåra dessa problem nu äro, veta vi
alla.
Det gäller därför att göra natur-
krafterna effektivare för att få stör-
re nytta av dem. Tänker man på,
hur enkelt det är att mångdubbla
människokraften, häpnar man över
att samma metoder ej försökts med
våra dragdjur.
En människa går en mil på 2 tim-
mar och är därefter ganska trött.
Men hon cyklar milen lätt på en
halvtimme och känner knappast
någon trötthet, jag har förresten
konstaterat att hon endast är en
tredjedel så trött. Människan får
således på cykeln 12 människokraf-
ter. Detta är ju odusputabelt.
Varför gör man inte likadant
med hästen, utan krånglar med bi-
lar och gengas? Hästen är ju som
skapad att åka tandemcykel, han
har ju fyra ben. Han springar mi-
len på en timme men skulle natur-
ligtvis cykla den på en kvart och
även spara två tredjedelar av sin
kraft. Enkelt uttryckt skulle en
häst på en tandemcykel kunna ut-
veckla 12 hästkrafter.
N= jag kom underfund med des-
sa enkla siffror — det var förra
våren — ringde jag till en god vän i
Uppsala, vilken hade cykelfabrik,
och föreslog honom att göra en
provcykel. Han blev eld och lågor
över förslaget och beklagade bara
att han inte kommit att tänka på
saken förut. Detta att få en häst
att cykla 40 kilometer i timmen var
ju någonting att ta vara på.
Så började han experimenten, och
häromdagen hade jag glädjen att
packa upp cykeln, och detta gjorde
jag med verklig spänning. När jag
äntligen fått fram den och befriat
den från en massa papper och trä-
ull kunde jag genast konstatera att
den var välgjord och verkade väl
genomtänkt. Sadeln gick så gott
som över hela cykeln, så att hästen
under färd kunde vila buken på
den. På så sätt blev det ju nästan
för kraken som att vila i ett stall,
med undantag för att benen måste
6 TEKNIK för ALLA
mun lära en
SHIGVKIAE
vara igång, vilket senare naturligt-
vis var mycket viktigt. Så var cy-
keln fyrhjulig. Dir. Lundkvist vid
fabriken hade först experimenterat
med tvåhjuliga modeller, men det
var lögn att få hästen att styra. Han
trodde självbevarelsedriften skulle
vara så stark, att detta rent intui-
= -
En teknisk naturstudie
av
CALLE MÖLLER
Nn
tivt skulle ge hästen förmåga att
hålla balansen. Men som sagt höll
detta ej streck och dessutom blev
starten ytterst besvärlig.
Cykeln var faktiskt så trevlig att
se på, så man nästan önskade sig
själv att vara häst. På framgaffeln
var en havre- och höho anbringad,
så hästen skulle kunna både äta
och springa på en gång och därige-
nom slippa bestämda måltider. Så
fanns där i närheten även en kyl-
vattentank, vilken den som styrde
—-—
EE
blå annet
Den förut nästan livlösa hästen ryckte
till som om den fått en elektrisk stöt.
hästen kunde reglera med en liten
spak. För att man skulle slippa
smacka igång hästen på det gamla
vanliga sättet, var cykeln försedd
med elektrisk start. Den var an-
bringad under sadeln, så att när
man tryckte på en knapp, killade
några fjädrar hästen under buken,
vilket killande skulle ingiva hästen
lust att springa. När man sedan
skulle stoppa, fanns, utom vanlig
broms, även en svart skärm, som
fälldes upp framför hästens ögon.
Inför denna dystra anblick räknade
vi med att djuret skulle tappa lus-
ten att fortsätta.
Sedan fanns en liten generator
och naturligtvis strålkastare i- van-
lig ordning. Pedalerna voro synner-
ligen kraftiga och ordnade så, att /
hovarna kunde spännas fast med
remmar. Detta var dock litet obe-
tänksamt, vilket jag senare skulle
få bekräftelse på. Så kunde cykeln
ställas in efter den häst, som för
tillfället cyklade; ramen kunde för-
längas eller förkortas.
en så komma vi till hästen, och
den var i det här fallet lika
märklig, eller måste rättare sagt
vara det för att klara cyklingen.
Jag visste att det fanns en häst-
handlare som hette Jönsson på
Tunnelgatan 3 i Stockholm. Jag
sökte upp mannen, framlade mina
önskemål och inväntade svar.
Jag har sett många mänskliga fy-
sionomier under min levnads dagar
men aldrig något liknande. Karlen
var inte märkvärdig i och för sig;
det var en liten något svullen typ
påminnande om en Hösgfeldtsteck-
ning. Han hade små korta feta hän-
der, skonumret kunde väl vara 42
och näsan liknade en boll. ögonen
lågo djupt inbäddade och lyste som
matta tennknappar en klar som-
mardag. Han satt i en gammaldags
skrivstol, skrivbordet bestod av ett
par bockar med påliggande skiva.
Telefon med tillhörande katalog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>