— Då var det i varje fall inte en cobra, sade han lättad. Han har mött några infödingar här. Antingen har han frivilligt följt med dem, eller också har de fört bort honom. Jag tycker, det senare verkar mest san- nolikt. Han stannade och kände på den torkade jorden i kanten av fotspå- ret. Den smulades sönder mellan hans fingrar. — Två timmar gammalt. ... Vil- darna hade redan fört honom långt bort. Gidge rynkade pannan. — Om det är strid de vill ha, så kan de få det — mycket! sade han 'och stampade i marken. Han övergav sin impuls att ensam omedelbart uppta förföljandet, och skyndade tillbaka över bron. — Red, de har kidnappat Griff, förkunnade han. Jag vet inte, var- för jag engagerade Djihanis vän The Bob, men nu ska han få göra skäl för betalningen. Har ni ätit färdigt, Red? Sätt då igång med nitarna med detsamma. Ni får sköta hela jobbet. Hur långt har de hunnit? — Till Station fjorton. Ska vi inte söka efter Griff genast? — Nej. Ni får två timmar på er att göra de återstående tio statio- nerna färdiga. Driv på arbetet. Jag har bråttom med annat. Gidge stegade ut för att organisera sitt krig. Två kulier skickades på en dressin ner till Dong Ninh med ett brev till gendarmeriet med begäran om några soldater och en militärlä- kare. Budbärare, som kände till det inre av landet, skickades upp längs Song Ans floddal till The Boh vid Pou Treng och till Corny i klostret i Chieng Huang. Båda två fingo order att åter infinna sig vid bron, så fort de kunde. När Gidge hade styrt om dessa brev, började han tänka på försvaret av själva bron. Han vänta- de sig en begäran om lösepenning för Griff. En sådan begäran tänkte han besvara genom att själv följa med budbäraren tillbaka, eskorterad av Red och om möjligt av de där annamitiska soldaterna. Han före- ställde sig, att två män, beväpnade med goda gevär, inte skulle behöva tala för döva öron, om de begåvo sig till denna infödingsby och talade allvar med invånarna! Men ett anfall mot bron och för- rådsskjulen kunde bli mycket far- ligt. Gidge tittade ogillande på ra- vinen, där Song An flöt fram. De där högarna av uppryckta buskar, som elefanterna hade staplat upp, kunde inte göra någon skada vid en översvämning, men de voro ut- märkta att sätta eld på. Byggnads- ställningarna skulle brinna som fnöske, om man anlade eld vid de- ras grund. Hans bro skulle kröka sig och bli skev av hettan, bortseti från, att den skulle förskjutas ur sitt läge, såvida inte Red hade hun- nit få in åtminstone några nitar i var och en av de där övre skarvplå- tarna. Gidge började fundera på dyna- mit. Om man tände en patron och slängde ner den? Den skulle blåsa ut en uppflammande eld lika lätt, som man blåser ut en tändsticka. Nå, då var den saken klar, allt- så... De behövde bara uppe från bron hålla noggrann utkik över ra- vinen, med både gevär och dyna mitpatroner = till bron. Den låg Gidge varmt om hjär- tat, denna bro, det var hans första stora arbete i djungeln, och i hans yrke godtogos inga ursäkter, om ett företag sprack, sak samma vilka orsakerna voro. Gidge låste upp skjulet och tog fram en låda med dynamitpatro- ner och gav sig iväg mot bron med den. Red höll på att placera diffe- rentialens talja vid den näst sista stationen. — Vi har skyndat på bra, Mr. Brandt, sade han. Tre av dem val O. K. och behövde inte justeras: Jag kommer om ett ögonblick. Red upphörde med sitt arbete. Gidge övertog det, kontrollerade, att skarvplåten vid denna station var riktig och sade till dem alla att hålla på med att nita, så länge de kunde se. Hans armbandsklocka visade fem. Solen stod redan lågt. Ingen vagn med soldater hade ännu kommit från Dong Ninh, och inte heller syntes någon rök eller annan signal uppåt floddalen, där The Boh skulle komma ner från Pou Treng. Och inte heller någon bud- bärare från den plats, dit de hade fört Griff, var det nu kunde vara. Gidge och Red skulle bli tvungna att ta itu med saken ensamma. De gingo tillsammans över bron och följde fotspåren på stigen i skrevan. En lång, slingrande väg runt framskjutande bergspartier och genom sumpiga dalar låg mel- lan dem och vulkanen. Gidge räk- nade efter: — Två timmar dit, två timmar tillbaka, sade han. En timme för dem att besluta, hur mycket de ska begära i lösepenning ... Från kloc- kan elva och fem timmar framåt, det blir klockan fyra. Vi borde möta en budbärare från de där ban- diterna nu snart... Eller kanske i hands, så skulle . ingen särskild skada kunna hända ” AMATÖRSNICKARENS BÄSTA HJÄLP Fort och lätt kan Ni till- verka vackra, moderna och billiga möbler med enkla verktyg efter ”Si- com-metoden”. Rekv. re- dan i dag denna utmärk- ta handbok, som innehål- ler värdefulla råd och ritningar med fullständiga arbetsbeskrivn. m. m. Pris kr. 2: — (inkl. oms. och porto). Till Snickarmästare 8. Cederholm, Borås- vägen 10, Hammarby, Stockholm. Härmed rekv. att sändas per postför- skott ...... ex. ”Handboken efter Sicom- metoden”. Namn " soso00) »000000000900009000 00000 00 0000 BOStåld «c.v.soc es. 0009 v0/sjo von ve POSTA TESEN) :vsss sv 60 elvis oja ssooi sno laa ose s Tekniska Dag- och Aftonskolor Nybrogatan 8 Tel. 61 65 14, 61 65 15, 61 6516, 651513. Studieråd: Professor Wolmar Fellenius. Institutet Stockholm Exp.-tid kl. 9—16, 19—20. Rektor: Civilingenjör Gustaf Goldkuhl. Verkm.- o. ingenjörskurserna börj. inom samtl. fackavd. 20 aug. Anmälan dagl. TEKNIK för ALLA 19